Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Givet att hon på senare tid sagt att hon anser sig ha blivit utsatt för våldtäkt av JA och vill få honom åtalad så var det kanske så att hennes första reaktion inte avspeglade allvaret i JA:s handlingar.
Naturligtvis finns den möjligheten. Tänk bara på misshandeln i Knutbysekten vars rättegång började idag. Det finns naturligtvis fall där en person inte inser att hen utsatts för brott eller bagatelliserat allvaret. En annan möjlighet är dock att anklagelserna mot JA konstruerats och byggts på i efterhand. Vad är mest troligt i det här fallet? Jag gissar det senare.
Citat:
Det spelar ju ingen som helst roll rättsligt om hon skrivit sådana SMS eller inte eftersom polisen och åklagaren har på sig att utreda de brott man fattar misstanke för under förundersökningen, baserat på förhör etc, helt oavsett om brottsoffret själv förstår att hen har blivit utsatt för ett brott.
Jo, det spelar roll. Allt hon säger i förhör och (icke-existerande) rättegång kan komma att jämföras med vad hon sagt och textat etc. i nära anslutning till de påstådda händelserna och senare. Ju fler motsägelser, desto mindre trovärdighet, och i en ord-mot-ordsituation väger den uppfattade trovärdigheten rätt tungt. En ändrad berättelse kan även tyda på förvrängande påverkan utifrån på hennes egen redogörelse.
Citat:
Extremfallet av detta är vid mord, då kan man inte ens fråga personen vad hen anser. Man utreder ändå. Ovanpå det har vi ytterligare SMS som vars innehåll inte har läckts ut av JA-sidan. Kanske ville man inte dra på sig mer varningar än den Hurtig fick av Advokatsamfundet för att ha ljugit i rätten för JA:s räkning.
Man utreder, och utredningarna mot JA har lagts ner, tre gånger om. Det har aldrig funnits grund för åtal eftersom åklagarna då hade varit förpliktigade att åtala, och man kan ju inte tro att de skulle ha försummat en sådan möjlighet. De är ju enligt din åsikt höjda över all kritik, alla utom Finné som bara hade hand om fallet en dryg vecka i början.
Hurtigs varning hade med Marans förvirrande och vilseledande kommunikation att göra, vilket fick de advokater som ersatte honom att kräva att all kommunikation med ÅM skulle ske skriftligen så att hon inte skulle kunna ljuga ihop nåt om nåt hon eller nån annan sagt som hon eller de inte sagt. Hurtiga största fel var att han var så naiv att han inte förstod hur opålitlig MN och ÅM var. Men inget av det hade med någon påstådd bevisning att göra så jag förstår inte varför du drar upp det här.
Det intressanta i sammanhanget är hur fanatiskt MN vaktade på SWs SMS. Nästan som om hon brast i partiskhet en smula, för de talar onekligen till JAs fördel och blir därför något hon måste lyfta fram i en balanserad presentation inför rätten, vilket hon inte verkar ha velat, så hennes förseelse är långt allvarligare än Hurtigs eftersom den rör själva bevisningen. Det enda MN hade var bevis för att han inte var skyldig!!! Låt det sjunka in.