Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
Det är en gammal lista, vilken sammanställdes för ganska länge sedan vid det här laget. Den har aldrig lagts ut. Jag har mest använt den till att ta ledning av själv, men ibland undslipper det mig någon uppgift. Exempelvis att organiserade GM skjuter i snitt åtta skott och ensamagerande oorganiserade tre, enligt den. Det är 300 nåt politiska attentat och attentat mot prominenser med skjutvapen 1976-1996 i västvärlden. Om finns intresse kanske man ska fundera på att tillgängliggöra materialet.
Det Ormstad påstår vederläggs dock även utan uppgifter från listan. Dvs, hur säker man kan vara på utfallet av centralt placerat ryggskott och de ganska stora möjligheterna att överleva huvudskott.
Jag tror inte någon kan sätta procenttal på sannolikhet för dödligt utfall vid skott i olika ryggregioner. Det är många inverkande faktorer och millimetermarginaler. Det framstår som orimligt att GM för sin ettskottspolitik skulle tagit ledning av sådana uträkningar och studier.
Huvudskott utan närmare specifikation går att räkna på och sådana verkar alltså innebära dödlig utgång i omkring 95% av fallen. Då är det ändå var tjugonde som överlever. Det framstår som oacceptabelt för en attentatsman. Och det är väl därför det brukar bli fler skott. Den som av någon anledning vill skjuta endast ett skott och samtidigt vara så säker som möjligt på utfallet skulle jag rekommendera ett högt satt nackskott.
Jag vet inte hur långtgående slutsatser man kan dra av hur någon i Lisbeths situation i detta dramatiska ögonblick upplever personen som just skjutit hennes make intill. Känslan lär ju inte vara mild och blid blick, exempelvis.
Det är möjligt att man kan beskriva GM som "orimlig" eller liknande. Vi drar onekligen lite olika slutsatser av det agerandet. Uppbackning, involverade poliser och ditplacerade vittnen vs att GM (en eller flera) var lågkvalificerad och det blev lite hursomhelst av den anledningen.
Du ska ha tack för den här redogörelsen. Jag tycker nog ändå att det vore bra om du kunde plocka fram den där sammanställningen av uppemot 300 attentat och lägga ut den, till exempel som en bloggpost.
Det finns nog andra intressanta aspekter på det materialet än bara den rena överlevnadsprocenten vid olika slags skott. Bara listan som sådan, utan några sådana siffror, utgör ju ett index över attentat som i sig kan vara väldigt användbart om man göra jämförande analyser.
Som tidigare nämnt har jag borrat i Kennedymordet (JFK) parallellt med Palmemordet, och det tycker jag har varit fruktbart i det att det finns en del paralleller. Ironiskt nog är själva tillvägagångssättet inte helt olika, detta trots att Kennedy sköts på avstånd med gevär medan Palme sköts på nära håll med handeldvapen.
Även Kennedy sköts först med ett skott i ryggraden, även om det missade själva kotpelaren och istället slog av ett förgreningsben som kallas "transversal process". Som du påpekat så har vissa kulor större tendens än andra till att börja tumla eller styras om inne i kroppen, och det gäller nog överlag om kulan träffar ben – vilket alltså var fallet både med Kennedy och Palme. Men ändå menar rättsläkarproffsen att Kennedy skulle ha överlevt skottet i ryggen. Det andra skottet i huvudet var däremot omedelbart dödande.
Det här är ju en väldigt enkel jämförelse mellan två fall, men fallen ligger i alla fall i samma kategori och är därför "politiskt jämförbara". Ett attentat mot någon kommunalpolitiker, företagsledare eller dylikt ligger inte i samma division. Din lista med 300 attentat skulle kunna vara till hjälp med att hitta fler fall som är jämförbara i det ena eller andra avseendet om man korskategoriserar.
I vilket fall så sköts Kennedy först i ryggen. Betyder det också att det var amatörer som sköt Kennedy? En enkel analys av skottvinklarna röjer att Kennedys bil besköts från två håll, båda bakifrån men från två närbelägna byggnader. Redan där framgår det att det inte handlar om någon ensam galning, eller ensamagerande opportunist, eller vad vi nu ska kalla det.
Ändå sköt de alltså först i ryggen, och sedan i huvudet på Kennedy. Det är samma tågordning som jag ser vid Palmemordet, enda skillnaden är att skottet i ryggen träffade rätt och blev omedelbart dödande, medan det andra skottet missade huvudet. Då går det inte, menar jag, att påstå att ett skott i ryggen skulle vara ett tecken på amatörmässighet.
Tittar vi sedan på överlevnadschanserna så stämmer det säkert att ett skott i ryggraden går att överleva om det träffat på ett visst sätt och kulan inte förstört några andra livsviktiga organ eller ådror. Den stående rektangel på 10 x 70 cm som du talar om är emellertid alldeles för hög, och det är där skon klämmer. För om man kortar ner den till 10 x 20 cm och placerar den i hjärttrakten så blir överlevnadschanserna inte stora.
Nu har jag inga data på det, men låt oss för resonemangs skull säga att chansen att överleva ligger på 10%, vilket ändå är dubbelt så högt som för huvudskott enligt dina siffror. Då tycker man kanske att det vore klyftigare att skjuta i huvudet, men det förutsätter då att man träffar. För överlevnadschansen bygger ju på den sammanvägda sannolikheten (joint probability) av två saker: (1) sannolikheten att träffa, och (2) chansen att överleva vid träff. Om (1) är lägre för huvudskott än för skott i ryggen så kan det ju uppväga den lägre chansen under (2).
Men det stoppar inte där heller, utan man måste även ta hänsyn till möjligheten att verifiera utfallet och sedan skjuta igen vid behov. Om man då missar det första skottet så blir chansen sämre att träffa med det andra skottet. Kennedy hade ju (annat) ryggskott och satt liksom där han satt i bilen, men för Palmes del så skulle en miss på första skottet mycket väl kunna resultera i att Palme kastar sig åt sidan eller reagerar på något annat sätt som gör det praktiskt taget omöjligt att få in tvåan på något lika dödligt ställe.
Det är det här som jag menar utgör den stora "fördelen" (från skyttens sida vill säga) med skott i ryggen, för chansen att träffa är så gott som 100% och då följer ett på förhand känt och förutsägbart reaktionsmönster, nämligen att offrets knän viker sig och han går ner i marken. När han väl ligger så kan man sedan utdela en "coup de grâce" ifall att han fortfarande visar livstecken. Det är det klassiska förfarandet vid arkebuseringar, och som jag framhållit till dig på mejlen så tycker jag att avrättningen av Palme i stora stycken liknar en sovjetisk arkebusering.
Det var ungefär så det gick till när man avrättade folk i Sovjet: ett skott med grovkalibrigt handeldvapen i övre delen av ryggraden, och om det inte var omedelbart dödande fick man följa upp med en nådastöt i form av ett andra skott i huvudet. Ett sådant huvudskott leder dock till en viss vanställning av den avrättades kropp, och som regel vill man kanske undvika det vid avrättningar. Då handlar det om att snabbt kunna avgöra, efter det första skottet, huruvida ett andra skott behövs. Precis så tycker jag det ser ut med Palmemordet. Han stannar några sekunder för att verifiera att det gått som det ska, och när han konstaterat det så sticker han.
Att han ändå sticker ganska snart kan ju bero på sådana saker som du tagit upp för vansinnesdåd, nämligen att det finns galningar bland allmänheten som vill leka hjälte genom att anfalla en beväpnad man. Då är det säkrast att gå undan en bit för att undvika det scenariot. Men ändå verkar han ju stanna, av Lisbeths vittnesmål att döma, inom synhåll där han kan följa hur det går. Om han har en medhjälpare i form av "Anatoliern" som kommer rusande från andra sidan Sveavägen så kan ju även denne tänkas vara beväpnad och kunna stanna till vid Palme för att utdela en "coup de grâce" vid behov. Hängslen och livrem.
Det här förfarandet, menar jag, utgör en så gott som hundraprocentig garanti för att Palme inte överlever attentatet. Då tycker jag heller inte att det går att påstå att det skulle vara amatörmässigt. Kanske finns det dessutom överväganden bakom förfarandet som handlar om andra saker än att "bara" se till att Palme inte överlever. För att ett sådant organiserat attentat mot en statsledare överhuvudtaget ska komma till stånd så förutsätter det att någon "utfärdat en dödsdom" mot Palme, vilken sedan "verkställs" vid attentatet. Då menar jag, att tillvägagångssättet vid attentatet kan skvallra om vad för slags entitet som ligger bakom "dödsdomen" ifråga.
För att konkretisera det lite så ser mordet inte ut som ett PKK-mord, utan där har vi ju ett jämförelsematerial där det framgår att PKK:s skjutningar är betydligt "vildare" och än mer våghalsiga i det att de inte sällan utförts i folksamlingar. PKK:s förfaringssätt ligger alltså betydligt närmare den typiske galningens. Med Palme ser det inte alls ut på det sättet, utan mordet sker visserligen på öppen gata men ändå avsides där det är lite folk. Det skjuts inte vilt utan två skott avlossas och sedan är det nog. Det tyder på en viss "självdisciplin" från mördarens sida, och då tycker i alla fall jag att den självdsiciplinen i sig har något "juridiskt" snarare än något "militärt" över sig. Det ligger så att säga mer arkebusering än närstridsöverfall över Palmemordet.
Det var då mina iakttagelser på de teman du tagit upp rörande förfaringssättet och hur det rimmar illa med dina föreställningar om hur ett professionellt attentat ska se ut, och även dina föreställningar om vad som skulle vara ändamålsenligt. Som sagt tycker jag att det skulle vara utmärkt om du kunde prestera den där listan som sammanställer uppemot 300 mord. Du har ju talat en del om den och då tycker man att det vore fint att få se underlaget bakom dina resonemang också. Listan verkar ju även vara matnyttig i största allmänhet för alla oss som pillrar med sådana här problem. Så det vore fint att få se den.