Citat:
Det är fint att höra hur du ser på saken. När det gäller att krångla till saker och ting så är de data som finns rörande förlopp och ballistik vad de är. En förklaringsmodell blir naturligtvis enklare om han helt enkelt bortser från allt som inte stämmer med den, men det förenklar ju inte problemet.
Det ankommer ju även på dem som förespråkar en enkel modell att "förklara bort" allting som inte passar in i modellen, vilket som regel blir lika krångligt och långsökt som att ta med de sakerna i modellen. Konsten blir alltså, att hitta en rimlig avvägning mellan vad som "hör till" mordet och vad som inte gör det, och därför vad som ska tas med i modellen och vad som inte ska tas med.
Att säga att mordet skedde av en slump innebär ju inte att man kan svinga slumpen som något slags trollspö som befriar en från bördan att förklara alla saker – och då särskilt varför de inte har med mordet att göra och inte hör till förklaringsmodellen.
Tittar man på dina resonemang så kommer du ju i vissa avseenden med sådana förklaringar. Till exempel när det gäller Skelleftehamnsbreven, som du tänkt dig att Svartenbrandt författat som någon slags desinformation för att leda polisen in på villospår. Om det är riktigt så lyckades tricket i alla fall fint! Man blir särskilt road av att läsa Thure Nässéns förhör med diverse handelsresande i dammodebranschen, och tänker på ett plan att det skulle ha varit bra om Nässén hållit sig till damunderkläder istället för att börja på med Christer Pettersson.
Skämt åsido är det du säger om manuskriptet till "Sista kontraktet" lika intressant som det är svårbevisat. Men om man skulle tänka sig att Svartenbrandt faktiskt låg bakom manuskriptet, vad är det då som säger att han inte berättar sanningen om Palmemordet – i alla fall ungefärligen – i det? Du utgår från att han totat ihop någonting missvisande, men det vi väl inte. Det väl kan lika gärna vara så, att han genom manuskriptet tänkt sig redovisa hur det faktiskt gick till. Bara det att ingen tror på det – inte ens du!
För min del har jag väl sagt vad jag har att säga om Svartenbrandt, särskilt då i mitt förra och ganska utförliga inlägg. Det jag efterlyste där var fler punkter i materialet än de två jag tog upp, och som lite mer konkret kunde tänkas peka på Svartenbrandt.
Att handstilen i Skelleftehamnsbreven, eller stilen i Abdul Kassim-brevet, verkar likna Svartenbrandt är visserligen intressant, men frågan är vad det egentligen bevisar? Om man tänker sig att Svartenbrandt suttit och "trollat" utredningen med sådana brev så utgör det ju ändå inget bevis på att han ens varit i Stockholm på mordkvällen – låt vara mördat Olof Palme.
Så vad jag är ute efter är väl mer konkreta grejor typ det där samtalet till Sigge Cedergren där en "Svarten" ringer vid lunchtid på morddagen och vill ha fatt på Sigge. Det är i alla fall ett konkret indicium, även om det kan tänkas vara fel "Svarten".
Samma med signalementet, om det finns uppgifter som liknar Svartenbrandt, vilket jag tycker Leif Ljungqvists gör. Fast när det gäller signalementet uppkommer förstås problemet, att man tycker att Lisbeth Palme borde känna igen Svartenbrandt – om inte direkt vid mordet så i alla fall med tiden efteråt. Han förekom ju ganska mycket i medierna och nästan alla visste hur han såg ut. Då blir det ju dessutom väldigt svårt för Svartenbrandt att stryka omkring på Stockholms gator utan att bli igenkänd.
För om du tänker dig ett slumpmord så blir väl storyn ungefär densamma som med Christer Andersson, nämligen att han hänger utanför Grand och får syn på Palme där, sedan får han fatt på ett vapen, typ av Sigge eller någon annan kriminell som han känner. Att han skulle ha med sig vapnet redan från Säter tycker jag verkar mindre troligt i så fall.
För min del tycker jag nog ändå, att den enklaste och mest rättframma modellen är den som liknar "Sista kontraktet", och där Svartenbrandt alltså "plockas ut" från Säter med uppdraget att skjuta Palme. I den storyn funkar det också bättre med att förse honom med vapnet redan i Säter eller kanske på vägen ner. Så tänker jag om det här. Tack igen!
Det ankommer ju även på dem som förespråkar en enkel modell att "förklara bort" allting som inte passar in i modellen, vilket som regel blir lika krångligt och långsökt som att ta med de sakerna i modellen. Konsten blir alltså, att hitta en rimlig avvägning mellan vad som "hör till" mordet och vad som inte gör det, och därför vad som ska tas med i modellen och vad som inte ska tas med.
Att säga att mordet skedde av en slump innebär ju inte att man kan svinga slumpen som något slags trollspö som befriar en från bördan att förklara alla saker – och då särskilt varför de inte har med mordet att göra och inte hör till förklaringsmodellen.
Tittar man på dina resonemang så kommer du ju i vissa avseenden med sådana förklaringar. Till exempel när det gäller Skelleftehamnsbreven, som du tänkt dig att Svartenbrandt författat som någon slags desinformation för att leda polisen in på villospår. Om det är riktigt så lyckades tricket i alla fall fint! Man blir särskilt road av att läsa Thure Nässéns förhör med diverse handelsresande i dammodebranschen, och tänker på ett plan att det skulle ha varit bra om Nässén hållit sig till damunderkläder istället för att börja på med Christer Pettersson.
Skämt åsido är det du säger om manuskriptet till "Sista kontraktet" lika intressant som det är svårbevisat. Men om man skulle tänka sig att Svartenbrandt faktiskt låg bakom manuskriptet, vad är det då som säger att han inte berättar sanningen om Palmemordet – i alla fall ungefärligen – i det? Du utgår från att han totat ihop någonting missvisande, men det vi väl inte. Det väl kan lika gärna vara så, att han genom manuskriptet tänkt sig redovisa hur det faktiskt gick till. Bara det att ingen tror på det – inte ens du!
För min del har jag väl sagt vad jag har att säga om Svartenbrandt, särskilt då i mitt förra och ganska utförliga inlägg. Det jag efterlyste där var fler punkter i materialet än de två jag tog upp, och som lite mer konkret kunde tänkas peka på Svartenbrandt.
Att handstilen i Skelleftehamnsbreven, eller stilen i Abdul Kassim-brevet, verkar likna Svartenbrandt är visserligen intressant, men frågan är vad det egentligen bevisar? Om man tänker sig att Svartenbrandt suttit och "trollat" utredningen med sådana brev så utgör det ju ändå inget bevis på att han ens varit i Stockholm på mordkvällen – låt vara mördat Olof Palme.
Så vad jag är ute efter är väl mer konkreta grejor typ det där samtalet till Sigge Cedergren där en "Svarten" ringer vid lunchtid på morddagen och vill ha fatt på Sigge. Det är i alla fall ett konkret indicium, även om det kan tänkas vara fel "Svarten".
Samma med signalementet, om det finns uppgifter som liknar Svartenbrandt, vilket jag tycker Leif Ljungqvists gör. Fast när det gäller signalementet uppkommer förstås problemet, att man tycker att Lisbeth Palme borde känna igen Svartenbrandt – om inte direkt vid mordet så i alla fall med tiden efteråt. Han förekom ju ganska mycket i medierna och nästan alla visste hur han såg ut. Då blir det ju dessutom väldigt svårt för Svartenbrandt att stryka omkring på Stockholms gator utan att bli igenkänd.
För om du tänker dig ett slumpmord så blir väl storyn ungefär densamma som med Christer Andersson, nämligen att han hänger utanför Grand och får syn på Palme där, sedan får han fatt på ett vapen, typ av Sigge eller någon annan kriminell som han känner. Att han skulle ha med sig vapnet redan från Säter tycker jag verkar mindre troligt i så fall.
För min del tycker jag nog ändå, att den enklaste och mest rättframma modellen är den som liknar "Sista kontraktet", och där Svartenbrandt alltså "plockas ut" från Säter med uppdraget att skjuta Palme. I den storyn funkar det också bättre med att förse honom med vapnet redan i Säter eller kanske på vägen ner. Så tänker jag om det här. Tack igen!
Eftersom Svarten säger att Christer Pettersson tagit vapnet på toan på Oxen så tänker jag att det är Svarten själv som gjort det. Det är om det i serien om Svarten o det är Gubb Jan Stigson som säger det. Alltså han har hört det från Svarten. Jag har nog skrivit det förut.
Om att känna igen Svarten så vet vi väl inte om Lisbet Palme fått se bilder just på Svarten?
Han var ju skum, Svarten, för han ändrade liksom utseende. Spände ansiktet på nåt sätt. Vid ngt rån stämde inte åldern på S efter vad kassörskan sa.
Ang skelleftehamnsbreven så tackade iaf Dag Andersson när jag ringde o sa att jag känt igen dom. Sedan såg jag fler. O nu efter man kunnat beställa ut från förundersökningen ännu fler. Bla det sk bekännelsebrevet som visades iom presskonferensen. Har nog skrivit om det med.
Nu har jag hittat ett urklipp från GP där man efterlyste just Skelleftehamnsmannen då i begynnelsen så jag har skrivit dit. Tipspengar lovades så det kom kanske anonyma brev dit med. Det glömde jag fråga :-)
O nu efter en stund så tänkte jag att jag borde hämta boken Kontraktet och läsa igen med annorlunda tänk. Tänka på det du säger och det mannen i podden skrivit i sin bok fast jag inte tror att mordet är så invecklat. Svarten kollade ju mycket på film o hade livlig fantasi. Läste tidningar sa han att han gjorde mest när han gjort brott.
__________________
Senast redigerad av Cianneli 2024-09-17 kl. 17:43.
Senast redigerad av Cianneli 2024-09-17 kl. 17:43.
