Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Ja det var så jag uppfattade honom också. Annars finns det liksom ingen poäng med argumentet i överhuvud taget.

I princip kan alla fenomen förklaras var för sig. Däremot vet vi inte tillräckligt mycket om hjärnan för att kunna avgöra om förklaringarna stämmer, men det är inte samma sak som att hjärnan (och medvetandet) inte går att förklara. Att hävda att något inte går att förklara därför att man inte själv förstår är inte ödmjukt utan ignorant.

Alla förklaringsmodeller, solipsism såväl som fysikalism, bygger på godtyckliga antaganden som inte går att bevisa. De kan därför inte heller motbevisa varandra. Att medvetandet är primärt är ett obevisbart antagande som tillåter den fysiska världen att vara en illusion. Att den fysiska världen är primär är ett annat obevisbart antagande som tillåter medvetandet att vara en illusion.

När David Chalmers argumenterar för att han själv känner att hans eget medvetande är primärt så är han ute och cyklar, därför att han skulle kunna komma till samma slutsats även om hans medvetande var en illusion. Självuppfattningen kan därför inte vara något som skiljer den riktiga människan från en zombie och då går det inte heller att definiera vad skillnaden skulle vara. Finns det ingen skillnad så är de inga zombier och hypotesen är fel.

Nej det är inte ignorant att ha hypoteser och vara öppen för andras ideér och vara beredd att ha fel och lyssna på andra - med 50 års medvetandeforskning i bagaget. Det är precis tvärt om. Skärp dig! Du kan ju bara tänka dig själv hur många idioter han har haft att göra med genom livet.

Jag bryter ned dina fint formulerade meningar ovan, jag vrider och vänder, kastar fram och tillbaks, och läser mellan raderna... Kontentan är att du, precis som jag, inte har en blekaste aning - om någonting alls i överhuvud taget faktiskt.

"Jag" ser vad "du" skriver. Men vi måste ju börja någonstans om vi ens skall kunna diskutera? Eller det kanske vi inte måste? Eller var skall vi börja? Om vi inte ens kan börja med att medvetandet är primärt? Var börjar vi då?

Allt jag/något vet/förnimmer är att något skriver detta nu.
För övrigt är jag helt öppen för idéen om att vi "människor" redan är "robotar".

Vem/vad/vart skriver härnäst?

Skall man komma någonstans behöver man vara stringent, konsekvent och metodisk. En bra start är att definiera vad man menar med "veta" eller "inte ha en blekaste aning".

Allmänt är ordet "veta" synonymt med "tro med hög konfidensgrad". Att "inte ha en blekaste aning" innebär att vi saknar någon hypotes som har en konfidensgrad större än noll.

Om David Chalmers "vet" att han upplever, vad är då konfidensgraden för hans tro? Det händer många gånger under en livstid att vi anser oss veta saker som står i konflikt med varandra. Om det vi anser oss veta nu strider mot det vi tidigare ansåg oss veta, så förklarar vi ofta med att vi minns fel eller att vi tänkte fel innan. Minnet av att vi visste en stund tidigare behöver alltså inte vara korrekt. När David Chalmers berättar att han "vet" att han upplever så är det en kausal process. När munnen formar orden har han redan bestämt sig för vad han skall säga, annars går det inte att formulera grammatiskt korrekta meningar. De talade orden flödar alltså ur minnet av att han visste att han upplevde. Men vad är det som säger att inte detta minne kan vara fel när andra minnen kan vara det?

Du påstår att vi inte har den blekaste aning om något? Om jag äter så blir jag mätt. Jag kan göra samma sak i morgon också och det kommer att stämma då också. Är det då verkligen sant att jag inte har en aning om vad som händer när jag äter?

Det fysiska världen tillåter reproducerbarhet. Det gör att vi metodiskt kan utforska den fysiska världen. När vi utforskar den så får vi även ledtrådar till hur den mentala världen fungerar och ledtrådarna pekar på att den mentala världen är en illusion. Tycker du att det är en dålig metodik? Har du något förlag på hur man kan komma längre?

Jag förstår vad du menar med det här - men med den utgångspunkten så finns det absolut inget mer att säga eller diskutera egentligen. Precis som med solipsism.

Det man kan diskutera är om det finns rimliga förklaringsmodeller som förutsäger att man tror sig veta något som inte är sant.

Om jag inte kan hitta någon konsistent modell där min egen upplevelse kan vara konfliktfri så får jag söka efter en modell som förklarar mina faktiska upplevelser och de konflikter dessa innehåller. För mig är det inte att famla i mörker då jag tycker förklaringarna har ett värde i sig, även om kontentan blir att jag själv inte är så märkvärdig som jag först trodde.

Jag skall tillägga att ovanstående i sig räcker för att naturvetenskapligt förklara medvetandet som en illusion som även en dator skulle kunna ha. Minnen kodas genom konfiguration av neuroner och räcker det med minnen av att uppleva, så räcker det också med ett konfigurera neuronerna så att vi tror att vi upplever. Det är mycket enklare än att skapa "riktig" upplevelse och vi kan ändå inte märka skillnaden.

Allt ovanstående som du skriver är en kausal process.
När munnen din formar orden har du redan bestämt dig för vad du skall skriva, annars går det inte att formulera grammatiskt korrekta meningar. De skrivna orden flödar alltså ur minnet av att du visste att du upplevde. Men vad är det som säger att inte detta minne kan vara fel när andra minnen kan vara det?

Så kan det mycket väl vara. En boltzmannhjärna är urtypen för ett sådant medvetande.

I grunden gör jag ett spelteoretiskt övervägande. Om verkligheten är så flyktig, ologisk och/eller oregelbunden att den inte går att utforska så är det givet på förhand att jag kommer att bli lurad och all vetenskap meningslös. Strävar jag efter kunskap så kan jag därför bortse från sådana möjligheter då det på förhand är fruktlöst att utforska dem. Jag riskerar alltså inte att förlora något på att anta att världen är tillräckligt välordnad för att gå att utforska.

Om jag utgår ifrån att mina sinnen oftast är att lita på, men inte alltid, så behöver jag metoder för att rangordna deras trovärdighet. Ser jag en vägg framför mig så kan jag undersöka väggen genom att ta på den eller försöka springa rakt igenom den samtidigt som jag blundar. Säger alla mina sinnen samstämmigt att där finns en vägg så har det högre trovärdighet än om jag bara hade sett väggen och inte kunnat bekräfta det på annat sätt. Barn som precis lärt sig gå brukar någon gång prova att dra ned en mössa över ögonen och sedan gå rakt fram tills det gör ont, för att på så sätt förvärva en insikt om att väggar är hårda på riktigt.

Qualia utgör en grupp fenomen som inte går att bekräfta genom experiment. Måste jag offra något i sinnesvärlden för att få världen att hänga ihop, så är det därför qualia som åker ut. När det är gjort så hänger resten ihop och då tycker jag att jag uppnått en så god kunskapsposition som är möjlig givet förutsättningarna.

Jag tänker att allt man har kring sig kan vara en dröm inklusive alla människor. Men språket med dess komplexitet kan knappast komma från mig. Alla konstiga ord och smålustigheter tyder på att väldigt många har varit inblandade i att nöta fram språket, samt även att det nog tagit lång tid.

Vad säger ni?

Så kan man ju säga om allt, inte bara språket. Jag skulle knappast kunna medvetet "tänka ut" världshistorien, solsystemet eller kroppens uppbyggnad.

Solipsism är dock fortfarande ofalsifierbart. Allr du upplever kommer per definition ske i ditt eget medvetande, så du kan aldrig bevisa att det finns andra medvetanden separat från ditt.

Nej det finns flera saker förknippat med språket som argumenterar emot solipsism, man använder ju dock språket när man förklarar sig och argumenterar... man kan vända och vrida på det hela som man vill, behöver inte heller argumentera emot med hjälp av just språket utan andra sorts tankar, vilket man också kan tolka solipsistiskt.

En lustig mystisk grej med språket är ju hur vi lär oss det från första början, och Att det finns skrivet i vårt dna och att dna också är ett språk i sig själv och nu är det upp till dig Viktigtinlagg att klura ut hur dessa två språk fungerar i relation till varrandra så vi kan ändra på verkligheten.... lycka till