Skrev ner min dröm på papper när jag vaknade imorse. Så det är väl bara att renskriva:
Drömmen börjar med att jag spelar biljard med två vänner och deras kompis:
Norm Macdonald. När det är min tur att stöta så råkar jag korva den gröna biljardmattan. Mattan går alltså inte sönder, den korvar sig bara likt en vanlig matta på ett husgolv ibland gör. Mina vänner och Norm påpekar att det inte gör något: “Vi har alla korvat ett biljardbord.” En tjej (som jag då tycker är föga vacker) sitter och tittar på och är allmänt trevlig. Plötsligt somnar jag på biljardbordet. Tjejen frågar då om jag är trött, varpå jag svarar: - “Nej, jag har sovit tillräckligt.”
Därefter måste tjejen hem. Har för mig att hon skulle rasta hunden.
Plötsligt sitter jag på en buss med en av mina biljardvänner. En kortväxt alkis sätter sig bakom oss och börjar prata med min vän. Han verkar först vara en väldigt trevlig alkis, men sedan misstolkar han något min vän säger och blir skitarg. Jag försöker lösa situationen med att förklara missförståndet för alkisen. Han vill dock inte lyssna och svarar med att skrika - “Lalalala” och hålla för öronen. Biljardtjejen sitter plötsligt också på bussen och nu är hon jättevacker. Jag försöker prata med henne, men med alkisens höga “lalala” i bakgrunden är det omöjligt. Jag blir fly förbannad och utmanar lillalkisen i ett slagsmål vid nästa busstopp.
När jag stiger av bussen möts jag av en massa glada alkisar som vill skaka min hand för att de snart ska få bevittna ett slagsmål som jag har ordnat. Men jag vill plötsligt inte alls slåss. Tanken gör mig bara rädd. Jag tittar bak för att se om den kortväxta alkisen också steg av bussen, men han syns inte till. Efter att ha gått utom synhåll för alkisgänget börjar jag springa för att undvika eventuellt möte med min kortväxta antagonist.
När jag börjar närma mig hemmet åker bussen förbi. Bussen får plötsligt ett cp-ryck och skakar till när den åker framför mig. Jag hör ett gällt skrik och en duns, därefter skrattar hela bussen: “Oh, äntligen fick dvärgalkisen sitt straff” Det visade sig dock att det inte var alkisen som hade bumpat huvudet i taket, utan det var två tvilling - bebisar och situationen blev plötsligt allvarlig.
Mamman och barnen är plötsligt inte inne i bussen utan framför mig. Mamman håller sina två barn i famnen och springer ifrån mig. Barnen ser ut att ha knäckt sina nackar.
Jag går därefter in i fel gränd. Det kändes fel direkt och jag försökte vända, men det gick inte - jag var omringad av läskigt folk. Plötsligt tog alla heroin och tittade misstänksamt på mig. Vid en trappa försöker jag undvika ett gäng gothare med att försöka gena igenom en taggbuske. Det funkade inte och jag var nu fast i busken. Grenarna och taggarna i busken var plötsligt formade som armar och fingrar som höll fast mig.
En tjock kvinnlig gothare i gänget försöker instruera sin manliga kamrat hur man ska röka heroin. - “Fråga aldrig oss om du ser påverkad ut. Det väcker misstankar” Hon ser därefter mig och hjälper mig upp ur den ondskefulla busken. Jag slår följe med gothargänget och ser på när de röker sitt heroin. Den tjocka gotharen frågar om jag vill smaka. Jag inser att jag snart är hemma och denna tanken får mig av någon skum anledning att tacka ja. Jag tar två bloss och frågar om jag kommer känna något. Gothartjockisen svarar då: “Du känner redan något”
Jag börjar gå hemåt och därefter var drömmen slut.