Mina två dagar med PCP!

Såg att det inte fanns någon vettig tråd om PCP varpå jag gärna delar med mig av den första (och definitivt sista) gången jag testade denna helvetesdrog.

Vill försöka få med alla detaljer rörande denna smått kaotiska tripp (som för övrigt är en av de värsta upplevelserna jag varit med om någonsin). Kom gärna med kritik, bra som dålig då detta är min första rapport.

Dosering: Ej säker, ett par mg kanske.
Ålder vid dosering: 21
Vikt: 75 kg.

Bakgrund: Vid 21 års ålder fick jag möjligheten att testa på livet som utbytesstudent i USA. Studietiden var preliminärt ett år med möjlighet att förlänga om man ville vilket jag definitivt hade gjort om det inte varit så helvetiskt dyrt.

Jag bodde under studieperioden i en liten studentkorridor med cirka 30 andra elever, de flesta amerikaner men också en och annan tysk, kines och fransman. Jag hade innan min resa provat att röka både grönt och brunt vilket jag uppskattat mycket, aldrig rökt kontinuerligt eller på daglig basis, jag kan väl ärligt säga att jag kan räkna gångerna på mina båda händer i alla fall, vilket med mina mått mätt är en hel del (kommer ifrån en akademisk familj där man kanske inte har den mest liberala synen på droger).

Efter en blöt studentfest hos en ful, dryg och inte minst självgod amerikansk student som jag inte har mycket till övers för styrdes kvällen till en av de klasskamrater jag lärt känna allra bäst. Då han bodde en bit bort från campus gjorde jag mig beredd på en längre vandring vilket ändå kändes helt okej då tre sjukt snygga brattjejer som jag gärna ville sätta skulle följa med. Vandringen tog cirka 40 minuter och man hann nyktra till en hel del under promenaden, jag limmade lite på en av tjejerna som var ovanligt tillmötesgående och jag längtade tills att vi kunde få lite "quality time" tillsammans med lite sprit och kanske i bästa fall en spliff för att komma in i rätt stämning.

Hemma hos S
Allt började bra, spriten började återigen flöda och någonstans i all eufori jag kände började jag känna mig självsäker. Plötsligt tar S tag i min axel och drar mig till hallen. Han tar upp ett litet provrör med något gult vätskeliknande i och frågar om "en svensk rookie" som jag som förmodligen knappt sett weed vill testa. Av någon konstig anledning tror jag att han vill dra årets skämt och få mig att dricka hans äckliga urin, för det var typ så det såg ut. Han lät mig lukta och jag kunde ganska snabbt konstatera att det åtminstone inte var piss i röret. Efter en kort överläggning med mig själv bestämde jag mig för att testa, vi gick in på toaletten.

Hur gör man?
Väl inne på toaletten tar S fram sitt paket Camel och drar ut två cigaretter. Med stadig hand doppar han sedan min cigarett i vätskan, ger mig den och säger att jag ska tända på. Sagt och gjort. Jag drar ett par djupa bloss och lutar mig mot väggen i hopp om att jag ska bli lite skönare (observera att jag i detta skede inte har en aning om vad jag fått i mig). Som den naiva och smått oförsiktiga svennebanan jag är röker jag några bloss till och känner till en början inte mycket annat än att jag började bli ännu nyktrare.

+30 min
Jag sitter kvar på toaletten och märker att min polare inte doppat sin cigg, ännu mindre tänt den. Själv börjar jag känna mig tung som fan, tung i kroppen, tung i huvudet och tunga ögonlock. Min klasskamrat ler, jävlar vad han ler, nästan flinar åt mig den jäveln. Jag frågar varför han inte tänt sin och han svarar att någon måste ju ta hand om mig när jag däckar. I detta stadie orkar jag inte ta någon diskussion utan tycker att jag sitter ganska bra där jag sitter, faktum är att jag inte klarar att ta mig upp alls.

+1tim
Sitter kvar, mår illa, känns som att tungan rör sig jättekonstigt i munnen och min kompis sitter inte kvar. Jag minns inte att han gått men tydligen tyckte han att det var trevligare där ute hos de andra. Nu börjar det kännas riktigt fucked up uppe i knoppen. Jag ser små varelser smyga omkring på badrumsgolvet, som så troll. De kommer med allt jämnare mellanrum och det ser helt klart ut som att de är rädda för mig. Helvete tänker jag, måste försöka ta mig upp. Jag tar spjärn mot elementet och lyckas på darriga ben ställa mig upp. Jag vågar inte gå ut, det låter som att några är i vardagsrummet, kanske polisen tänker jag. Jag sätter mig istället på en pall intill toaletten och försöker få grepp om situationen.

+2tim
Under tiden på pallen ser jag konstiga saker i hela badrummet. Allt ifrån jättekonstigt komponerade färger i alla möjliga former, vanligast är att de bildar krumelurer på väggarna. Jag ser ett golv som rör sig nedanför mina fötter och min absoluta övertygelse är att någon utanför huset är upphovsmakaren, allt för att jävlas med mig naturligtvis. Jag hör konstiga ljud och kroppen känns helt paralyserad men samtidigt svävande. Jag har definitivt fjärilar i magen, men de är ifrån helvetet och vill äta upp mig levande. Jag får ångest, det känns som att magen på riktigt kommer att explodera, min puls är jättehög och kanske får jag en hjärtattack? Jag försöker med bästa förmåga att vända mig om mot vattenkranen och fyller darrigt en mugg med vatten som jag häller över mig.

Minns inte mer. Jag vaknar upp i en säng hos en av mina kurskamrater kl 23 dagen efter. Han ser helt förskräckt ut, tydligen så har alla försökt att ta sig in i badrummet efter att jag slängt ut killen som bjöd mig på ciggen. Jag hade låst dörren och skrikit alla möjliga opassande saker. Vad som mer hände där inne på toaletten vet jag inte och i ärlighetens namn så klarar jag mig undan alla detaljer. Kissat ner mig hade jag gjort och som om det inte var nog med det missade jag chansen att ligga med snyggaste tjejen på skolan.

Jag mådde dåligt hela nästföljande dag, sängliggande med ångest, huvudvärk och ett blåmärke lika stort som en apelsin i sidan på magen. Sjukskrev mig hela veckan och det var inte utan att man kände sig seg i huvudet ett par veckor efteråt.

Vet inte varför det tog så hårt, har inget att jämföra med, men har i efterhand hört att PCP är en av de mest hallucinogena droger som finns. Jag får ångest när jag tänker tillbaka på hur dåligt allt kändes där inne, helt ensam på toaletten. Blev inte uppåt någonstans, kroppen förlamades, jag såg helt sjuka saker och jag fick en otrolig ångest/noja/depression under tiden jag var i drogens våld.


Testa aldrig PCP, det är inte värt det. Jag minns inte vad jag gjorde och hade jag inte låst in mig på toaletten hade jag kunnat göra i princip vadsomhelst.

Aja, alltid lär man sig något!

Tjoflöjt!

Intressant rapport! Det är inte ofta man får läsa om PCP - en substans jag aldrig skulle röra. Stora doser PCP är ju i princip som en psykos, man är så fullständgit avfjädrad från verkligheten att det är omöjligt att veta vad som är verkligt och vad som är overkligt. En orsak till att så många på just PCP gör allt från att kasta sig mot ett tåg (man kan ju "stoppa" tåget) till att råna en bank och kanske skjuta nån på köpet ("det är ju inte på riktigt").

Hur vanligt upplevde du att PCP är i USA bland ungdomar? Hoppeligen inte alltför vanligt...PCP är neurotoxiskt.

Angel dust - snarare Devil Dust.

Men fy fan vad pissigt gjort av din "polare".

Jag tänkte direkt när jag började läsa att detta kan inte sluta bra. Hur är man funtad om man lurar i någon PCP? Träffade du snubben någon fler gång? Sen var det kanske inte så begåvat gjort av dig att ta något som du inte visste vad det var men även om han hade sagt att det var PCP hade du kanske inte kunnat göra så mycket med den informationen. Ja, förutom att fråga någon annan som var där vad det var för något då...

Jag kände mig knappast oövervinnlig, däremot hade jag säkert kunna provat en flygtur om bara tanken slagit mig. Allt blev så surrealistiskt, ingenting var liksom på riktigt. Väldigt konstig känsla för jag kände mig ändå ganska närvarande ändå med världens största paranoia och ångest.

Upplevde inte att PCP fanns alls, annat än min upplevelse hörde jag inte talas om det igen. En hel del weed naturligtvis. En och annan som rökte crystal meth faktiskt, det testade jag inte. Och om jag skulle få möjligheten att testa PCP igen skulle jag hellre skjuta mig själv i foten.

Har du testat övriga dissociativer? Ex. ketamin, methoxetamine eller DXM. Vore i så fall intressant att veta hur du skulle jämföra upplevelserna.

Haha, det roligaste var att jag litade på honom, vi gick ju ändå i samma klass och jag trodde att han skulle ge mig något uppiggande, eventuellt något som kunde hjälpa mig med bruden jag limmat på, hade snackat med honom om det halva kvällen.

Och ja, vi gick i samma klass så att inte träffa honom var omöjligt och efter någon månad så var det mesta lugnt, de ser det fortfarande lite som en rolig grej medan jag kände mig smutsig och utnyttjad under hela min vistelse där haha.

Inte jag tyvärr, däremot snackade vi lite om bl. a ketamin och LSD och det visade sig att min studiekamrat älskade det här K-hole stadiet som man kan hamna i vid höga doser dissociativer. Hjärnan hamnar i något slags chocktillstånd och det är tydligen farligt som fan. Så ketamin tyckte han var softare. Han hade dock precis som jag bara testad PCP en gång och det var nog även för honom, kanske säger lite om effekten av det.

Har aldrig tyckt att han är speciellt normalt funtad i huvudet men han har en del roliga idéer ibland.

Vissa gillar k-hole - men det är bland det extremaste man kan uppnå med droger. Ketamin är ju softare, och ja, methoxetamine som jag just nu är påverkad av

Iofs självklart men med låga doser dissociativer uppnår man otroligt euforiska tillstånd medan man fortfarande är kvar i den riktiga världen. Fast gränsen är ju hårfin. Vissa gillar att fullständigt lämna sin kropp och andra vill fortfarande ha en fot kvar på marken i verkligheten.

Ja, det är sant. Det luriga är ju när man inte vet vilken dos som är optimal, framförallt när man överhuvudtaget inte vet vad man stoppar i sig.

-1 på mig, helt klart!

Väldigt intressant tripprapport.
Kan du på något sätt jämföra känslan och det mentala stadiet med en annan känsla eller drog?
Varför tror du att folk brukar drogen? Vilken känsla jagar folk och vad gör värt det brukandet?

På något sätt kunde jag känna igen vissa moment från marijuana, förstärkt tio tusen gånger. Det kändes som något stadium mellan dröm och verklighet. Jag var närvarande men ändå helt borta. Sakerna jag såg var för stunden helt verkliga även fast jag innerst inne visste att det var bullshit. Som vissa andra beskrivit det svävade jag också ut, kroppen var helt borta, lydde inte alls och hade jag varit med rätt människor hade jag kanske kunnat uppskatta denna totala känsla av verklighetsflykt!

Jag vill ha kontroll, inget fel i att bli lite skön i huvudet men det måste finnas en gräns för mig, när man tappar kontrollen över sina handlingar fallerar det, kanske vill vissa människor åt denna känsla av total koma i huvudet för att känna att de lever, det är åtminstone det bästa jag kan komma på för stunden.

Jag tyckte inte att det värt i alla fall!

Har du ett intresse för dissociativer för övrigt? Eller blev du "skrämd" av dem i och med upplevelsen? Jag gillar inte att rekommendera och påverka människors beslut, men om du har ett intresse och vill få insikter i dissociativer på lite lugnare sätt så finns ju ex. ketamin och methoxetamin (i små doser). PCP är ett ganska dåligt sätt att introduceras till dissociativernas värld (om än jag själv föredrar psykedelika). Det är ungefär som att ta sin första tripp psykedelika på 5-Meo-DMT eller Bromo-Dragonfly.