Citat:
Ursprungligen postat av Kebnekaisa
Jag vet inte vad ni tyckte om Magnus Lintons debattartikel från häromdan? Jag har väldigt svårt att förstå den. Han kritiserar de som enligt honom förklär sin illiberalism i liberala termer (liberaler, SD?).
Han har väl någon idé om att "vi" inte får kritisera "dem", eftersom inte vår egen bakgård är helt fläckfri.
Jag förstår ju inte riktigt de här tankarna att vissa värden inte skulle vara värda att försvara och upprätthålla eftersom de är relativt nya. Linton verkar vara en av dessa med en deterministiska åsikten att alla invandrare, bara vi inte talar om de här sakerna, så småningom automatiskt kommer att rätta in sig i hans led och bli HBTQ-certifierade och feminister? Inget aktivt arbete behövs? Om nu det enbart är några decennier sedan normerna var helt annorlunda så kan det väl gå lika snabbt att ändra normerna igen de kommande decennierna, speciellt om man har en väldigt omfattande invandring av människor med lite "annorlunda" normer? Men Linton verkar överhuvudtaget inte bekymrad över att det eventuellt kan gå käpprätt åt helvete. Iochförsig en sympatiskt positiv inställning han har, men kanske lite naiv, va?
Citat:
Ursprungligen postat av antifascistisk
Han är naiv, precis som många feminister. Det kan bli slut på Pride och HBTQ-trams när imanerna har tagit makten
Linton lyckas inte förklara hur "populismen" och "främlingsfientligenheten" har uppstått, det är en artikelförfattare som gråter över att kultur och nation har blivit viktigare än klassfrågor. Vänstern har inte problemformuleringsprivilegiet längre
Intressant länk!
Linton är knappast naiv. Han är inte en gammal god "snällism-5itolv" feminist, HBTQ-kämpe eller någon annan mångkultur "-ist". Det är just dessa nyproducerade och nygullade ismer som försvaras av olika ideologier på dagens politiska arena som han kritiserar.
Han stöder en syn på utvecklingen av det mångkulturella samhället som "a matter of fact" och inte som en kamp om olika påhittade ismer. Han nämner detta lite kort i artikeln:
Citat:
Det mångkulturella beskrivet som etos i stället för ett globaliseringens matter of fact erbjuder, menar författarna, en arena för uppdatering av den rasism alla så duktigt lärt sig ta avstånd från.
Han skriver mer utförligt om hur han ser på det mångkulturella samhällets utveckling i boken
De hatade:
Citat:
Det stämmer förstås att islams gräsrötter, för att använda konspirationsteoretikernas bilder, i någon mening börjat växa och sprida sig inom Europa i stället för utanför Europa. Så visst håller något stort på att hända. Dagens europé ser inte ut som gårdagens. Det kommer att instiftas nya helgdagar. Bönepauser kommer få accepteras av arbetsgivare som rökpauser. Etcetera. Men är det dåligt? Inget är statiskt, allt förändras. Europa har varit under förvandling och förhandling i tusentals år. Och det som händer nu är inte ett resultat av en mystisk deal mellan muslimer och marxister utan av globalisering. Det är naturligt. Processer. (sid. 93-94)
Utvecklingen är varken bra eller dålig. Linton flyter helt enkelt med, men blir irriterad på att de flesta debattörerna i mångkulturkriget klänger sig fast kring ismer (som kan vara borta om tio år) som om de är den europeiska civilisationens grundpelare.