2011-01-19, 13:34
#1
Ja, som rubriken lyder.. min dotter har en osynlig, blodig vän.
Jag har inte introducerat skräckfilmer för min dotter som är fyra år, hon får inte ens se på beck.
Hon har ingen aning om vad ett lik är och hon är fullkomligt frisk. (enligt läkarna och bvc)
Till förklaringen, ett flertal gånger efter dagis och dylikt så brukar min dotter ha väldigt bråttom till sitt rum, hon går in och ser sig omkring och sedan skiner upp och säger "Hej, Eva!"
Sedan sitter hon och leker väldigt koncentrerat och pratar med sig själv..
För några månader sedan när jag duschade henne så började hon helt plötsligt att vinka febrilt mot toaletten, pekade och skrek att "Eva" satt där. Jag slängde mig i stort sett in i duschen för att jag blev rädd.
Min mamma älskar spöken och läskiga saker så hon har verkligen tagit detta på allvar, hon frågade min dotter vid ett tillfälle vem "Eva" var, min dotter svarade tydligt, "mormor, det är min kompis, hon är död." Mamma med en chockad min frågade hur "Eva" såg ut, min dotter tittar på henne och berättar, "Eeh, hon har blod på pannan och en vit tröja och strumpbyxor."
Jag tycker detta är obehagligt för att jag känner en "närvaro" när jag är hemma ensam. Vet inte om det beror på att jag själv kanske spelar mig ett spratt, men saker tycks försvinna och jag känner mig iakttagen, inte hjälper det heller att min dotter "pratar" med denna Eva..
Vet inte vad jag ska göra. Vad är det ens för något?
Jag har inte introducerat skräckfilmer för min dotter som är fyra år, hon får inte ens se på beck.
Hon har ingen aning om vad ett lik är och hon är fullkomligt frisk. (enligt läkarna och bvc)
Till förklaringen, ett flertal gånger efter dagis och dylikt så brukar min dotter ha väldigt bråttom till sitt rum, hon går in och ser sig omkring och sedan skiner upp och säger "Hej, Eva!"
Sedan sitter hon och leker väldigt koncentrerat och pratar med sig själv..
För några månader sedan när jag duschade henne så började hon helt plötsligt att vinka febrilt mot toaletten, pekade och skrek att "Eva" satt där. Jag slängde mig i stort sett in i duschen för att jag blev rädd.
Min mamma älskar spöken och läskiga saker så hon har verkligen tagit detta på allvar, hon frågade min dotter vid ett tillfälle vem "Eva" var, min dotter svarade tydligt, "mormor, det är min kompis, hon är död." Mamma med en chockad min frågade hur "Eva" såg ut, min dotter tittar på henne och berättar, "Eeh, hon har blod på pannan och en vit tröja och strumpbyxor."
Jag tycker detta är obehagligt för att jag känner en "närvaro" när jag är hemma ensam. Vet inte om det beror på att jag själv kanske spelar mig ett spratt, men saker tycks försvinna och jag känner mig iakttagen, inte hjälper det heller att min dotter "pratar" med denna Eva..
Vet inte vad jag ska göra. Vad är det ens för något?