2011-04-03, 13:13
#1
Hej!
Tänkte berätta om min första gång som jag rökte cannabis vilket var et snésteg jag sent kommer glömma och på många sätt verkligen ångra. Det hela började redan i somras då jag och mitt kompisgäng började småprata lite om att röka en joint. Snacket späddes på med mkt tittande på en rad olika amerikanska tv-serier där det röks flitigt. Sakta men säkert har snacket blivit verklighet och förra helgen bestämde vi oss att vi skulle pröva det.
Jag skiljer mig lite ut från mitt kompisgäng, jag är den enda som har en universitets utbildning (yes vi är inga 15 åringar, kanske gör det ÄNNU mer pinsamt), jag har också hela mitt liv varit emot droger, hade väl planer att inte ta något tills förra veckan. Jag har pluggat till ett yrke där pissprover då och då förekommer, vilket inte gör grejen smartare, jag hade då läst/räknat mig fram till att jag endast kunde bli påkommen men ett blodprov vilket jag inte kan se skall komma upp.
Kvällen började trevligt med tacos och ett par cigg, och stämning blev bättre och bättre, vi var bara 3 närvarande, runt 11 tiden rullade vi den första, vi delade den på 3, efter vi rökt satte vi oss i varsin soffa, jag var nog den första som kände något, jag började iaf att skratta tills tårarna kom, men jag och en annan trodde att det var lite placebo effekt och vi bestämde oss för att röka ytterliggare en, samma visa igen, vi skrattade lite och jag kände någonstans att jag mådde ganska bra och tänkte att ”här får det vara nog för mig”. Suget avtog dock något och när den sista blev klar valde jag att röka med på den, samma visa igen, vi satte oss i sofforna, satte på lite musik och började prata om att fan vilken besvikelse detta var.
Plötsligt hände något i mitt huvud, det var som att en svart sörja rann ner från mitt huvud, allt blev verkligen svart, det kändes som att musiken slutade även om jag fortfarande kunde höra den, jag kände hur min röst ändrades och jag hörde mig själv säga med en röst jag inte kände igen ”killar jag snetänder”, vilket inte lät som mig för den vanliga jag hade sagt ”gubbar”. Ångesten inom växte och dubblades för varje andetag jag tog kändes det som, jag fick mer och mer panik, för att förklarade det lätt så kändes det som att hela mitt liv var et korthus som bara ramla ihop, jag vet inte hur länge jag var utom kontroll, men jag lyckades lugna ner mig, och trodde att jag gick tillbaka till det normala.
Ångesten bestod av många saker; hade jag några kompisar, hade jag gjort rätt val med min utbildning, skulle min familj fortsätta älska mig om jag berättade, skulle jag åka på psyket pga. min reaktion, ångesten födde alltså ännu mer ångest.
Plötsligt kom dock paniken tillbaka och denna attacken blev mkt värre, jag minns att jag låg på badrumsgolvet och skrek hysteriskt samtidigt som jag bankade fötterna in i ett badkar, (jag kan inte förstå att grannarna inte ringde en ambulans). På något sätt fick mina kompisar lugnat ner mig och jag tyckte att vattnet jag fick gjorde mig bättre. Vi la oss i sängen och jag bad om att få åka upp på sjukhuset, men vi valde att ligga kvar i sängen, där satte paranoinan in, jag tyckte mig kunna veta vad mina kompisar sa innan dem sagt det, jag fattade dock att detta inte var möjligt och fick väl intalat mig själv att det endast var en del av snétändningen, en annan sak som hände var en känsla av att jag hade diarré, vilket var jävligt obehagligt, jag trodde seriöst jag hade skitet ner både mig och mina byxor.
Den kvällen sov jag inget alls, jag lyckades dock ta mig samman så jag googlade lite på panikångest i samband med cannabis rökning. Runt 9 på morgonen sa jag till mina kompisar att jag ville åka hem, jag satte mig på bussen och åkte hem, på väg hem kände jag att jag hade 2 val, antingen komma hem och lotsas som ingenting eller berätta för min familj. Det som kan känns med mig så är det att min familj alltid sätt mig som en stabil kille som kunde säga nej till droger. Jag visste att den bilden av mig skulle få sig en ordentlig törn. Samtidigt fattade jag att reaktioner som dessa nog inte var normalt. Jag åkte hem till min syrra och berättade allt, efter det ringde hon ditt morsan och farsan. Dem blev inte så arga som jag trodde dem skulle bli, hela dagen var jag väldigt deppig, jag gick och la mig kl 17 och vaknade igen kl 11 dagen efter. Just nu mår jag bra men tänker väldigt mkt det som har hänt.
Jag vet inte helt varför jag skriver detta inlägget, ville väl helst skriva av mig lite…
Tänkte berätta om min första gång som jag rökte cannabis vilket var et snésteg jag sent kommer glömma och på många sätt verkligen ångra. Det hela började redan i somras då jag och mitt kompisgäng började småprata lite om att röka en joint. Snacket späddes på med mkt tittande på en rad olika amerikanska tv-serier där det röks flitigt. Sakta men säkert har snacket blivit verklighet och förra helgen bestämde vi oss att vi skulle pröva det.
Jag skiljer mig lite ut från mitt kompisgäng, jag är den enda som har en universitets utbildning (yes vi är inga 15 åringar, kanske gör det ÄNNU mer pinsamt), jag har också hela mitt liv varit emot droger, hade väl planer att inte ta något tills förra veckan. Jag har pluggat till ett yrke där pissprover då och då förekommer, vilket inte gör grejen smartare, jag hade då läst/räknat mig fram till att jag endast kunde bli påkommen men ett blodprov vilket jag inte kan se skall komma upp.
Kvällen började trevligt med tacos och ett par cigg, och stämning blev bättre och bättre, vi var bara 3 närvarande, runt 11 tiden rullade vi den första, vi delade den på 3, efter vi rökt satte vi oss i varsin soffa, jag var nog den första som kände något, jag började iaf att skratta tills tårarna kom, men jag och en annan trodde att det var lite placebo effekt och vi bestämde oss för att röka ytterliggare en, samma visa igen, vi skrattade lite och jag kände någonstans att jag mådde ganska bra och tänkte att ”här får det vara nog för mig”. Suget avtog dock något och när den sista blev klar valde jag att röka med på den, samma visa igen, vi satte oss i sofforna, satte på lite musik och började prata om att fan vilken besvikelse detta var.
Plötsligt hände något i mitt huvud, det var som att en svart sörja rann ner från mitt huvud, allt blev verkligen svart, det kändes som att musiken slutade även om jag fortfarande kunde höra den, jag kände hur min röst ändrades och jag hörde mig själv säga med en röst jag inte kände igen ”killar jag snetänder”, vilket inte lät som mig för den vanliga jag hade sagt ”gubbar”. Ångesten inom växte och dubblades för varje andetag jag tog kändes det som, jag fick mer och mer panik, för att förklarade det lätt så kändes det som att hela mitt liv var et korthus som bara ramla ihop, jag vet inte hur länge jag var utom kontroll, men jag lyckades lugna ner mig, och trodde att jag gick tillbaka till det normala.
Ångesten bestod av många saker; hade jag några kompisar, hade jag gjort rätt val med min utbildning, skulle min familj fortsätta älska mig om jag berättade, skulle jag åka på psyket pga. min reaktion, ångesten födde alltså ännu mer ångest.
Plötsligt kom dock paniken tillbaka och denna attacken blev mkt värre, jag minns att jag låg på badrumsgolvet och skrek hysteriskt samtidigt som jag bankade fötterna in i ett badkar, (jag kan inte förstå att grannarna inte ringde en ambulans). På något sätt fick mina kompisar lugnat ner mig och jag tyckte att vattnet jag fick gjorde mig bättre. Vi la oss i sängen och jag bad om att få åka upp på sjukhuset, men vi valde att ligga kvar i sängen, där satte paranoinan in, jag tyckte mig kunna veta vad mina kompisar sa innan dem sagt det, jag fattade dock att detta inte var möjligt och fick väl intalat mig själv att det endast var en del av snétändningen, en annan sak som hände var en känsla av att jag hade diarré, vilket var jävligt obehagligt, jag trodde seriöst jag hade skitet ner både mig och mina byxor.
Den kvällen sov jag inget alls, jag lyckades dock ta mig samman så jag googlade lite på panikångest i samband med cannabis rökning. Runt 9 på morgonen sa jag till mina kompisar att jag ville åka hem, jag satte mig på bussen och åkte hem, på väg hem kände jag att jag hade 2 val, antingen komma hem och lotsas som ingenting eller berätta för min familj. Det som kan känns med mig så är det att min familj alltid sätt mig som en stabil kille som kunde säga nej till droger. Jag visste att den bilden av mig skulle få sig en ordentlig törn. Samtidigt fattade jag att reaktioner som dessa nog inte var normalt. Jag åkte hem till min syrra och berättade allt, efter det ringde hon ditt morsan och farsan. Dem blev inte så arga som jag trodde dem skulle bli, hela dagen var jag väldigt deppig, jag gick och la mig kl 17 och vaknade igen kl 11 dagen efter. Just nu mår jag bra men tänker väldigt mkt det som har hänt.
Jag vet inte helt varför jag skriver detta inlägget, ville väl helst skriva av mig lite…
