2011-04-29, 00:42
#1
Det verkar på politikerna som att de inte får höja skatten. Inför varje politisk fråga så är det alternativet liksom struket på förhand, det tas över huvud taget inte upp för diskussion. Och om det råder viss osäkerhet inför om någon politiker skulle kunna tänka sig att höja någon skatt så blir denne genast misstänkliggjord, medierna är direkt på hugget som om politikern vore en brottsling som behöver ställas mot väggen.
Den politiska korrektheten var länge stark när det kommer till invandringsfrågan och är det i mindre mån fortfarande, men beröringsskräcken inför skattehöjningar är fan i mig ännu större! Knappt ens Vänsterpartiet vågar ju föreslå skattehöjningar, åtminstone inte mer än att återställa Alliansens senaste skattesänkning.
Numera så är skattekvoten i Sverige inte mer än 45% av BNP och den största posten, socialförsäkringarna, är ju inte ens någon egentlig utgiftspost utan just försäkringar som vi i vilket fall borde betala (och jag har svårt att se hur vi kan göra det samhällsekonomiskt billigare på något annat sätt än via skattesedeln).
Så min fråga är helt enkelt varför det är så politiskt inkorrekt att föreslå skattehöjningar. Vilka är det som ligger bakom detta och i vilket syfte?
Och hur tänker folk när de säger att det kommer att bli omöjligt att finansiera välfärden om vi lägger ihop våra inkomster, men inte om var och en betalar för sig? Hur fan går det ihop?
Man kan förstås svara att anledningen till att skatten sänks är för att "det är vad folket vill" eller något sådant, men är banalt och ger ju ingen djupare förklaring. Och det stämmer inte heller för så vitt jag vet finns det inga undersökningar som säger att en majoritet av folket är emot skattehöjningar, de undersökningar jag sett har snarare visat på ett fortsatt starkt stöd för ett system med höga skatter som finansierar en stor offentlig sektor.
Sen förstår jag att det ändå finns en betydande minoritet som tänker så att om skatten höjs så kommer de att behöva leva snålare, men så funkar det inte, den privata konsumtionen uppskattas ju stiga med flera hundra miljarder och det är ju av dessa resurser som pengar skulle tas för att utveckla välfärden. Alltså får ingen mindre att konsumera för, däremot en mindre ökning av de medel man har att konsumera för. Men den extra ökningen som försvinner på skatten skulle ju ändå med stor sannolikhet behöva gå till att konsumera privata välfärdstjänster och med tanke på att skatterna är progressiva och att det är kostnadseffektivare med ex. offentlig sjukvård än med privat så skulle de flesta ändå tjäna på det.
Behovet av och efterfrågan på välfärdstjänster fortsätter uppenbarligen att öka, men välfärdstjänster kan till skillnad från materiell produktion av ex. bilar eller mobiltelefoner inte effektiviseras på samma sätt. En lärare, en sjuksköterska eller en äldrevårdare kan inte lära dubbelt så många elever eller vårda dubbelt så många sjuka eller gamlingar utan att kvaliteten blir dramatiskt mycket sämre. Så det måste till mer resurser till välfärden på ett eller annat sätt.
Jag tror att den huvudsakliga anledningen till skattesänkningarna (finns förstås flera, även om jag inte alls tror på det vanliga jobbargumentet som förefaller mig totalt orimligt) är just att strypa den offentliga välfärdssektorn så att kvaliteten blir sämre; skolresultaten sjunker ner, vårdköerna ökar, gamlingarna vanvårdas osv. Eftersom det då lämnas utrymme för kapitalistiska aktörer att träda in som "hjältar" och tjäna pengar på de behov som den offentliga sektorn negligerat.
Om vi tar äldreomsorgen som exempel så skriver Timbro nu såhär:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/...a-v-lf-rden-nu
"Studien från SEB är den senaste i raden av ett antal rapporter (se till exempel Långtidsutredningen 2008, SKL:s programberedning för välfärdsfinansiering 2010, och Borg-kommissionen 2010) som alla visar att dagens svenska finansieringsmodell har två möjliga slut. Antingen riskerar den att braka samman under växande behov eller så kommer medborgarna tvingas ställas inför faktum med brutala besparingsprogram som bara levererar ett minimum av den service som en gång lovades."
Som sagt så är det inte ens ett alternativ att öka skatteintaget, så slutsatsen blir:
"Välfärden behöver därför långsiktigt nya resurser från andra källor än skatter - främst då från privata försäkringar och riktat enskilt sparande."
Så tanken här är alltså att våra gamlingar som arbetat hela sina liv för att bygga detta land bara ska hållas vid liv i princip med hjälp av det offentliga, sedan ska de om de har råd "toppa upp" sina levnadsvillkor genom att konsumera privata tjänster.
Holdingbolaget Magnora som bland annat äger Demoskop, Kreab och Kunskapsskolan står redan i dag beredda att lansera sitt "Silver Life" på äldreomsorgs-fronten, så fort de fått grönt ljus. Kapitalister ska alltså tjäna pengar på de lönsamma bitarna av välfärden medan majoriteten av gamlingarna kommer att få det ännu sämre än vad de redan har. Det är inte direkt förvånande att det sitter diverse moderater i dessa företag, de använder sig av politiken för att främja sin privata intressen.
Den politiska korrektheten var länge stark när det kommer till invandringsfrågan och är det i mindre mån fortfarande, men beröringsskräcken inför skattehöjningar är fan i mig ännu större! Knappt ens Vänsterpartiet vågar ju föreslå skattehöjningar, åtminstone inte mer än att återställa Alliansens senaste skattesänkning.
Numera så är skattekvoten i Sverige inte mer än 45% av BNP och den största posten, socialförsäkringarna, är ju inte ens någon egentlig utgiftspost utan just försäkringar som vi i vilket fall borde betala (och jag har svårt att se hur vi kan göra det samhällsekonomiskt billigare på något annat sätt än via skattesedeln).
Så min fråga är helt enkelt varför det är så politiskt inkorrekt att föreslå skattehöjningar. Vilka är det som ligger bakom detta och i vilket syfte?
Och hur tänker folk när de säger att det kommer att bli omöjligt att finansiera välfärden om vi lägger ihop våra inkomster, men inte om var och en betalar för sig? Hur fan går det ihop?
Man kan förstås svara att anledningen till att skatten sänks är för att "det är vad folket vill" eller något sådant, men är banalt och ger ju ingen djupare förklaring. Och det stämmer inte heller för så vitt jag vet finns det inga undersökningar som säger att en majoritet av folket är emot skattehöjningar, de undersökningar jag sett har snarare visat på ett fortsatt starkt stöd för ett system med höga skatter som finansierar en stor offentlig sektor.
Sen förstår jag att det ändå finns en betydande minoritet som tänker så att om skatten höjs så kommer de att behöva leva snålare, men så funkar det inte, den privata konsumtionen uppskattas ju stiga med flera hundra miljarder och det är ju av dessa resurser som pengar skulle tas för att utveckla välfärden. Alltså får ingen mindre att konsumera för, däremot en mindre ökning av de medel man har att konsumera för. Men den extra ökningen som försvinner på skatten skulle ju ändå med stor sannolikhet behöva gå till att konsumera privata välfärdstjänster och med tanke på att skatterna är progressiva och att det är kostnadseffektivare med ex. offentlig sjukvård än med privat så skulle de flesta ändå tjäna på det.
Behovet av och efterfrågan på välfärdstjänster fortsätter uppenbarligen att öka, men välfärdstjänster kan till skillnad från materiell produktion av ex. bilar eller mobiltelefoner inte effektiviseras på samma sätt. En lärare, en sjuksköterska eller en äldrevårdare kan inte lära dubbelt så många elever eller vårda dubbelt så många sjuka eller gamlingar utan att kvaliteten blir dramatiskt mycket sämre. Så det måste till mer resurser till välfärden på ett eller annat sätt.
Jag tror att den huvudsakliga anledningen till skattesänkningarna (finns förstås flera, även om jag inte alls tror på det vanliga jobbargumentet som förefaller mig totalt orimligt) är just att strypa den offentliga välfärdssektorn så att kvaliteten blir sämre; skolresultaten sjunker ner, vårdköerna ökar, gamlingarna vanvårdas osv. Eftersom det då lämnas utrymme för kapitalistiska aktörer att träda in som "hjältar" och tjäna pengar på de behov som den offentliga sektorn negligerat.
Om vi tar äldreomsorgen som exempel så skriver Timbro nu såhär:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/...a-v-lf-rden-nu
"Studien från SEB är den senaste i raden av ett antal rapporter (se till exempel Långtidsutredningen 2008, SKL:s programberedning för välfärdsfinansiering 2010, och Borg-kommissionen 2010) som alla visar att dagens svenska finansieringsmodell har två möjliga slut. Antingen riskerar den att braka samman under växande behov eller så kommer medborgarna tvingas ställas inför faktum med brutala besparingsprogram som bara levererar ett minimum av den service som en gång lovades."
Som sagt så är det inte ens ett alternativ att öka skatteintaget, så slutsatsen blir:
"Välfärden behöver därför långsiktigt nya resurser från andra källor än skatter - främst då från privata försäkringar och riktat enskilt sparande."
Så tanken här är alltså att våra gamlingar som arbetat hela sina liv för att bygga detta land bara ska hållas vid liv i princip med hjälp av det offentliga, sedan ska de om de har råd "toppa upp" sina levnadsvillkor genom att konsumera privata tjänster.
Holdingbolaget Magnora som bland annat äger Demoskop, Kreab och Kunskapsskolan står redan i dag beredda att lansera sitt "Silver Life" på äldreomsorgs-fronten, så fort de fått grönt ljus. Kapitalister ska alltså tjäna pengar på de lönsamma bitarna av välfärden medan majoriteten av gamlingarna kommer att få det ännu sämre än vad de redan har. Det är inte direkt förvånande att det sitter diverse moderater i dessa företag, de använder sig av politiken för att främja sin privata intressen.