Ny forskning tyder på att medvetandet kan leva vidare efter döden

Att människor upplevt att de varit utanför sin egen kropp är jag övertygad om, jag har själv varit med om det. Om det sedan rör sig om ett neurologiskt fenomen, eller att medvetandet faktiskt varit utanför kroppen låter jag vara osagt. Det är dock intressant att fundera kring, och har gett mig personligen en annan syn på livet.

Intressant, vill du berätta mer ingående om din egen upplevelse?

http://home.swipnet.se/NDU/medvetandet.htm


Jag passar på att länka till några sevärda videoklipp som behandlar enskilda näradödenupplevelser i vetenskaplig tappning.

YouTube: Near death experience
Del 1, Del 2, Del 3, Del 4

Kan i samma veva vara värt att nämna de enorma forskningsinsatserna kring OBEs/NDEs som pekar på raka motsatsen, dvs. att det är ett neurologiskt fenomen som har att göra med fysiologisk stress (bl.a. har man visat att dysfunktion i temporoparietala kortex inducerar OBEs och att detta går att framkalla med flit).

Avig placering av synvinkeln sker pga. bortfall av andra nödvändiga stimuli (övriga sinnen) m.m. Detta innebär att om något sinne fortfarande funkar någorlunda/koordineras som det ska och registrerar information om omgivningen så interpolerar hjärnan det hela med simulerade stimuli och man får en drömlik uppfattning om olika saker, ofta ur ett konstigt perspektiv eftersom kroppen saknar medel att orientera sig ordentligt utan alla sinnen.

Man kan koppla detta till vanliga drömmar där hjärnan simulerar olika stimuli, t.ex. syn och hörsel, och där innehållet kan influeras av t.ex. ett TV-program som står och går medan du sover. Du upplever det inte som att du ligger och lyssnar på TVn utan hjärnan hittar på något annat med all information den tar del av.

Övriga hallucinatoriska upplevelser har länkats till allt möjligt (allmän fysiologisk stress som sagt, syrebrist m.m), och har blivit demonstrerat på försökspersoner. Flera andra teorier existerar men har ännu inte blivit testade i någon större omfattning (t.ex. den ganska kända teorin kring kroppsegna dimetyltryptaminer). Starka belägg finns för att hjärnan fortsätter att snygga till upplevelserna efteråt också, ett välkänt fenomen som är en av grundanledningarna till varför anekdoter är värdelösa som bevis.

Däremot har man i flera studier lyckats dementera uppfattningar som att t.ex. NDEs är starkt influerade av kulturella värderingar och så vidare. Istället har man, liksom med fenomenet drömmar, hittat starka gemensamma nämnare hos folk oavsett vilken kulturella/religiösa bakgrund de har osv. Många spiritualister använder dessa rön som belägg för sin hypotes om ett externt medvetande/själ/efterliv, men man ska inte dra i för höga växlar, det kan lika gärna endast tjäna som en indikator på att vi har snarlika hjärnor allesamman, som reagerar snarlikt på olika påfrestningar.

Om själen kan se utanför sin kropp, varför har vi då ögon?

Kan i samma veva vara värt att nämna de enorma forskningsinsatserna kring OBEs/NDEs som pekar på raka motsatsen, dvs. att det är ett neurologiskt fenomen som har att göra med fysiologisk stress (bl.a. har man visat att dysfunktion i temporoparietala kortex inducerar OBEs och att detta går att framkalla med flit).

Avig placering av synvinkeln sker pga. bortfall av andra nödvändiga stimuli (övriga sinnen) m.m. Detta innebär att om något sinne fortfarande funkar någorlunda/koordineras som det ska och registrerar information om omgivningen så interpolerar hjärnan det hela med simulerade stimuli och man får en drömlik uppfattning om olika saker, ofta ur ett konstigt perspektiv eftersom kroppen saknar medel att orientera sig ordentligt utan alla sinnen.

Man kan koppla detta till vanliga drömmar där hjärnan simulerar olika stimuli, t.ex. syn och hörsel, och där innehållet kan influeras av t.ex. ett TV-program som står och går medan du sover. Du upplever det inte som att du ligger och lyssnar på TVn utan hjärnan hittar på något annat med all information den tar del av.

Övriga hallucinatoriska upplevelser har länkats till allt möjligt (allmän fysiologisk stress som sagt, syrebrist m.m), och har blivit demonstrerat på försökspersoner. Flera andra teorier existerar men har ännu inte blivit testade i någon större omfattning (t.ex. den ganska kända teorin kring kroppsegna dimetyltryptaminer). Starka belägg finns för att hjärnan fortsätter att snygga till upplevelserna efteråt också, ett välkänt fenomen som är en av grundanledningarna till varför anekdoter är värdelösa som bevis.

Däremot har man i flera studier lyckats dementera uppfattningar som att t.ex. NDEs är starkt influerade av kulturella värderingar och så vidare. Istället har man, liksom med fenomenet drömmar, hittat starka gemensamma nämnare hos folk oavsett vilken kulturella/religiösa bakgrund de har osv. Många spiritualister använder dessa rön som belägg för sin hypotes om ett externt medvetande/själ/efterliv, men man ska inte dra i för höga växlar, det kan lika gärna endast tjäna som en indikator på att vi har snarlika hjärnor allesamman, som reagerar snarlikt på olika påfrestningar.

Boom headshot!
Näh men allvarligt, snacka om att ta det upp en nivå eller tjugo. Men jag instämmer, its all in your head. Känns som TS bara försöker förankra sin egen dödsångest i någon form av personlig övertygelse.

Om själen kan se utanför sin kropp, varför har vi då ögon?

Du verkar ju redan vara tämligen övertygad om din sak, men din hypotes fallerar lite när en kvinna som har varit blind sedan födelsen kunde berätta att hon fick fungerande synsinne efter döden. Hon kunde återge vyn uppifrån hennes kropp som låg livlös och människor som befann sig i närheten av kroppen. Detta kan svårligen härledas till att hennes döda hjärna bara hittade på allihop och hallucinerade, som i sin tur kräver hjärnaktivitet. Speciellt från en som har varit utan syn under hela livet.