Ord och uttryck som du stör dig på [Sammanfogad tråd]

"Gör om, gör rätt" - Något som en arg fänrik skrek åt beväringen förr i tiden. Således blir jag helt vansinnig när det används av osnutna, curlade tonårsfjun som inte vet vad ett grönställ är ens en gång, men också för att det låter som en jävla order, vilket förutsätter att det råder en hierarki där avsändaren står över mottagaren.

Ses inte sällan i någon bastardiserad form som försvar när någon fått sitt uselt genomtänkta och lika illa formulerade inlägg på valfritt nätforum söndersågat, t.ex. "Du fattar ju trögt, det var inte alls så jag menade, läs om läs rätt!!!!" (med just så många utropstecken).

Stör mig också på just det uttrycket och alla varianter till det

Även detta uttryck irriterar mig "..med handen på hjärtat".

"i ärlighetens namn"
"ska jag vara riktigt ärlig..."

Då skall man blixtsnabbt svara. Jaså, vad är du annars då?

Eller:

Aha, det är undantagen som räknas.

I allmänhet stockholmares frekvent användande av superlativ. JAJAJA, allting är så jävla "SJUKT BRA!" hela tiden och allt är så "EPIC". En annan grej är "Alltså shit alltså!" (Uttalas med fjortiskänsla: assa shit assa!)

Känns som om du träffar Felix Herngren mitt i prick.

"Den sociala biten" Vilken jävla bit? Dessutom är "social" ett avskyvärt ord över huvud taget. Var Sokrates "social"? Platon? Marcus Aurelius? Schopenhauer? Nietzsche? Wittgenstein?

Är det "biten" eller "social" du attackerar?

"Biten" är ju en synonym för "delen" och den förra blev populär att använda under 80-talet. Till skillnad från "delen" har "biten" antagit rollen som utfyllnadsord. Många ordbajsare slänger in ett "den biten" lite här och där på samma sätt som "typ" används av vissa. Det är ganska vanligt bland försäljare att snacka om "biten". När någon använder "biten" fler än två gånger i samma mening slår jag ofta dövörat till.

Den sociala delen är väl inte konstigare än att social förmåga ingår som en av flera ingredienser i ett sammanhang. En chef/medarbetare kan utvärderas utifrån flera egenskaper där "social förmåga" är en. "Social förmåga" i sig betyder: Att på ett naturligt sätt kunna umgås och samspela med andra.

Din fråga om Sokrates et consortes var sociala känns helt oväsentlig för så vitt man inte väljer att göra en ingående studie av respektive person. Det kan du ju starta en tråd om i något annat delforum som passar.

Ingen stor filosof har någonsin varit "social" i den betydelse det har idag. Marcus Aurelius var visserligen kejsare och utförde de uppgifter som han ansåg ålåg ämbetet, men ingen tänkande människa har någonsin varit samhällstillvänd i den mening som begreppet har haft de senaste 20 åren.

Jag skrev vad det betyder och det är klart att ju mer av ensamarbete man har, desto mindre viktigt är social förmåga.

Under hela mänsklighetens historia har begreppet inte använts förrän de senaste 20 åren. Det betyder inte det som det verkar utge sig för att betyda.

Ja, mänskligheten har blivit bättre på att förstå sig själv med tiden. Det finns ju mängder med företeelser som kommit till under de senaste decennierna. De flesta vill nog se det som utveckling, men du kanske vill transportera dig tillbaka 200 år i tiden.