Den senaste (och första?) offentliga undersökning utförd av flashback-användare (FOU) undersöker svenska myndigheter som inte tillför någon större nytta till, eller rakt av förstör för, samhället. Här tänkte jag vi kunde ta upp exempel på hur olika delar av staten missköter sina uppgifter, d.v.s. tillhandahåller dåliga tjänster eller gör något som de flesta kan hålla med om är dåligt eller meningslöst.
Det tangerar alltså Myndighetsundersökningens område, men går in mer i detalj på speciella handlingar eller program som en politiker, myndighet eller (statligt) bolag gör. Här kan man ta upp allt från hur staten missköter produktion av skolmat (ifall den skulle vara ovanlgit dyr, illasmakande och/eller ohälsosam) till att de dödar folk (som i krig eller polisutövande bl.a.).
Man behöver inte producera någon lösning på det problem man presenterar. Det jag tänkte vi skulle ta fram är en lång lista på verkliga fall där staten misslyckas med att leverera en bra tjänst till samhället.
Förslag på mall man kan använda för att beskriva problemet:
Område Som, rör det sjukvård, administration, något speciellt program. (Tänkte den kunde vara bra att ha ifall man gör en sammanfattning senare, så blir det enkelt att föra samman allt i olika delar.)
Sammanfattning av problemet Vad är problemet?
Längre detaljer Tas gärna i "Spoiler-klaffar", lägg in några bra citat från någon som ingående förklarar problematiken.
Källor Nyhetsartiklar, böcker eller annat som beskriver fenomenet. Om du vet en bok, dokumentär eller annat som skall beskriva detta mer skriv ned det.
VIKTIGT: Det är alltså meningen att man skall ta upp exempel, inte bara säga något, som om det vore uppenbart att det vore dåligt. Meningen var delvis att visa för andra problemen som staten har, vilket vanligt folk inte blir övertygade om såvida man inte kan visa upp problemet ordentligt.
__________________
Senast redigerad av daemon3.14 2011-08-16 kl. 18:36.
Sjukvården - Långa köer för att opereras
Den som blir skadad så att det kräver en operation kan ibland få vänta i år för detta. Ny lagstiftning ("Kömiljarden" och "Vårdgarantin") verkar ha gjort att kötiderna minskat, men enligt Socialstyrelsen får mer än 10,5% av svenskarna vänta i mer än tre månader (efter att ha diskuterat med en läkare) på att få en operation.
Detaljer
Enligt Socialstyrelsen så är det runt 236 000 individer som väntar mer än 3 månader på att bli opererade. (Se här, kolla in "Väntat längre än 90 dagar - behandling i specialiserad vård".)
Väntat längre än 90 dagar - behandling i specialiserad vård
Dessa två indikatorer baseras på uppgifter som varje månad rapporteras till Väntetider i Vården. Uppgifterna omfattar antal väntande för planerad specialiserad vård inom ett 70-tal specialist- och åtgärdsområden. Väntande patienter definieras som såväl bokade som obokade patienter, för vilka ett beslut om vård har fattats.
Hos några landsting har en ökning av antalet patienter som frivilligt väljer att vänta längre än vårdgarantins tidsgräns noterats, framförallt under 2008 och 2009. En förtydligad nationell definition för denna grupp patienter har tagits fram gemensamt av landstingen. Denna gäller från 1 april 2010.
Det sammanlagda antalet patienter som är uppsatta på vänte- eller planeringslistor till specialistbesök, har minskat från 273 000 till 236 000 patienter mellan oktober 2009 och mars 2010. Det totala antalet patienter med ett beslut om behandling/operation har också minskat något, från 80 000 till 71 600 patienter.
I riket som helhet har antalet som väntat längre än 90 dagar på behandling minskat till 8 200 från 8 400. Detta avser de åtgärder som idag följs i den nationella väntetidsdatabasen. Antal patienter som väntat längre än 90 dagar på ett specialistbesök har minskat från cirka 36 000 personer till 24 000 personer vid mätningen i mars 2010.
Diagram 21 visar att av alla patienter som väntar på ett planerat besök, så har omkring 10 procent väntat längre än 90 dagar vid mätningen i mars 2010. Detta är en förbättring från april 2009 då cirka 17 procent hade väntat längre än 90 dagar.
Variationerna mellan landstingen är stora. Andelen som väntat längre än 90 dagar på ett besök varierar mellan 3 och 35 procent. I toppen, med 3 procent som väntat längre än 90 dagar ligger fyra landsting, som alla dessutom visar en fortsatt förbättring. Flera landsting, bland dem Värmland, Gävleborg och Jämtland, visar en positiv utveckling, med cirka nio procentenheters förbättring jämfört med oktober 2009.
I diagram 22 kan ses att variationen mellan landsting är stor för behandlingar: Mellan två och 32 procent har väntat längre än vårdgarantins intentioner. Halland uppvisar störst minskning jämfört med oktober 2009, med fyra procentenheter lägre andel som har väntat för länge.
Enligt en artikel från Svd så innebar vårdköerna att mer än 1,1 miljarder om året förlorades genom produktionsbortfall (av att folk inte kan arbeta). Till detta kommer ju personliga kostnader.
Minst 1,1 miljard kronor årligen kostar det att låta patienter vänta mer än tre månader på operation eller annan behandling. Och det är enbart vad vårdköerna innebär i produktionsbortfall, enligt nya beräkningar från socialdepartementet.
Vårdgarantins nuvarande tidsgränser har gällt sedan i slutet av 2005 men först nu har man försökt sätta siffror på vad det egentligen kostar att inte låta människor få sin utlovade behandling i tid.
- Förutom onödigt lidande för människor handlar det om förbluffande stora belopp bara för att inte alla landsting lever upp till reglerna, konstaterar socialminister Göran Hägglund (KD).
Nästan var tredje patient som väntade på operation/behandling under ett år, hade väntat mer än garantins 90 dagar. Det handlar om 102 000 personer under mätåret, från oktober 2008 och ett år bakåt.
Departementets tjänstemän har beräknat att arbetsoförmåga på grund av sjukskrivningarna ger ett produktionsbortfall på ungefär 1,1 miljard kronor om året. De har utgått från studier där hänsyn tagits till bland annat ålder: dels registerdata från Skåne, dels ett par kanadensiska studier.
- Det här understyrker ännu mer hur viktigt det är att vi verkligen kortar väntetiderna, säger Berlith Persson, projektledare inom SKL, Sveriges kommuner och landsting.
Hon noterar att det kom ett genombrott i mitten av förra året då köerna började krympa i allt fler landsting. Socialministern vill gärna se det som en effekt av regeringens ”kömiljard”. Miljarden får de landsting dela på som i slutet av år 2009 klarar att ge vård inom 90 dagar till minst 80 procent av patienterna.
- För att ytterligare uppmärksamma frågan kommer jag och min statssekreterare att besöka alla landsting, säger Göran Hägglund som inleder turnén i dag i Sörmlands läns landsting.
Den senaste statistiken från februari visar att nio av 18 landsting nu klarar de statliga reglerna. Även för de kommande två åren har en kömiljard avsatts, men hur den ska fördelas kommer att förhandlas med SKL framåt årsskiftet.
- Men vi avser att skruva åt kraven ytterligare för att få del av pengar, säger Göran Hägglund.
Det är inte ovanligt att folk väljer att operera sig i andra länder. Nt.se berättar om en man som åkte utomlands för att operera sin höft; kötiden visade sig annars bli ett och ett halvt år.
Robert Levay bor i Stocksund utanför Stockholm. När han fick erbjudande om operation på Karolinska, hade han stått i vårdkö i ett och ett halvt år. Sista månaderna innan han åkte utomlands för att operera sig, hade han så ont att han måste använda kryckor. Robert Levay är it-konsult med egen firma och var trots smärtorna aldrig sjukskriven.
Åkt tidigare
- Jag önskar jag hade åkt mycket tidigare, säger han om operationen på privatkliniken i Genf, Belgien.
Robert Levay gjorde en ytersättningsoperation. Det innebär att höftkulan poleras varpå en hårdmetallhinna läggs på. Det ger längre hållbarhet än en vanlig höftledsoperation, och begränsar inte heller rörligheten hos den opererade.
Han insåg snabbt vad han led av när problemen började för flera år sedan. Flera anhöriga i släkten har drabbats av att samma sorts höftonda.
När Robert Levay fick besked om att väntetiden till operation var långt över året, googlade han på nätet och hittade privatkliniken i Genf som specialiserat på den här typen av operation. Han fick tips om vårdmäklarföretaget Fecit Care som hjälpte till med praktiska detaljer.
Hamnade hos expert
Robert Levay är mer än nöjd.
- Jag hamnade hos en riktig expert, säger han och berättar att läkaren som opererade honom gjort mer än tvåtusen operationer av samma slag.
Christa Sand äger vårdmäklarföretaget Fecit Care ihop med sin sambo. Robert Levay är en av 50-talet patienter som firman hittills hunnit hjälpa.
- Det går bara uppåt, säger Christa Sand om efterfrågan på mäklartjänster.
Fecit Care jobbar framförallt mot Tyskland som är Christa Sands hemland. Hon kan språket och har många kontakter där.
Inga köer i Tyskland
- Det finns inte vårdköer i Tyskland, säger Christa Sand som tror det beror på att tyska läkare jobbar mer med patienter. Jämfört med svenska läkare både forskar och administrerar de mindre, enligt henne.
Christa Sand översätter journaler, kontaktar sjukhus, planerar in vården, bokar biljetter och hotell, fixar resebeskrivning med mera. Den som beställt en operation får den oftast gjord inom 4-5 veckor.
När Fecit Care håller i alla kontakter och förbereder allt inför operationen är snittarvodet runt 18 000. Det högsta hittills låg strax under 30 000. Men då rörde det sig om en omfattande canceroperation.
Betalade privatklinik
Robert Levays betalade drygt 100 000 kronor för operationen på privatkliniken. Vid hemkomsten var försäkringskassan först petig, berättar han. Den ifrågasatte bland annat varför han stannat så länge som en vecka på sjukhuset, även kostnaden för sjukgymnastik. Men Robert Levay fick tillbaka allt han hade rätt till.
Med en mer positiv inställning från myndighetens sida skulle många fler våga åka utomlands för vård, tror han.
Det är stora pengar man som privatperson måste ligga ute med. Det är viktigt att kunna känna sig fullständigt trygg med att få tillbaka insatsen när man är hemma igen.
Källor
Angivna i texten.
En sak verkar inte stämma, och det är att kötiderna faktiskt minskat drastiskt, enligt Socialstyrelsens statistik. När jag kollade in vårdköerna för fem år sedan vill jag minnas att genomsnittet fick vänta mer än ett år för alla typer av operationer. Och det var data från socialstyrelsen, vill jag minnas, från en sammanfattande rapport om hälsoläget i landet år 2002. Nu kan jag inte hitta den rapporten, eller någon ny för den delen. Kan de ha förbättrat läget eller rör det sig om statistiskt fiffel, eller sållar de bara bort personer från köerna?
Polisen - Personer som dör efter att ha blivit arresterade
Det händer ibland att personer som blir arresterade av polisen dör i deras "omsorg". Problemet är inte att polisen ibland tar hand om personer som bara råkar dö, utan att det verkar som att det är just polisens hantering av dessa individer som gör att de dör.
Detaljer
Det mest kända fallet om detta är nog det om Osmo Vallo, som först blev misshandlad av två poliser, och sedan dog efter att de arresterat honom. Se Amnestys rapport (för lång att ta med). Det intresssanta med Amnestys rapport är att de menar att justitieministern, Rättsmedicinalverket och en statlig rapport erkänner att det uppstått liknande fall, och att det fanns ett visst mönster som redan då var känt:
I en av de rapporter som sammanställdes efter den andra obduktionen nämns dessutom elva dödsfall där polis eller vakter varit inblandade, inklusive fyra då människor dött av kvävning under liknande omständigheter som Osmo Vallos. Rättsmedicinalverket gav Amnesty International uppgifter om 16 dödsfall utöver Osmo Vallos, även om polisen inte varit inblandad i alla dessa. De flesta av offren var påverkade av alkohol eller droger. En man hade t. ex. iförts handbojor och fotbojor och sedan hade en polisman suttit på honom. I ett annat fall belades en man med handbojor, hans ben hölls fast i ett benlås av en polis medan en annan tryckte hans axlar mot marken. Detta att lägga personen på magen med ansiktet nedåt och sedan utöva någon form av tryck på bröstet är ett återkommande mönster i många av fallen. I vissa av dem angavs dödsorsaken ibland vara kvävning, i andra angavs fysisk utmattning och stress ha bidragit till dödsfallet.
Det här är från 1997, elva år senare begår polisen fortfarande samma misstag. GT har en artikel där ett liknande fall uppstått och där läkarna säger att polisen är ansvarig för att personen dog.
Johan Liljeqvist greps efter en fest [2008] i Gamlestan. Han hade slagit sönder en bilruta. Polisen kallade på förstärkning och Johan Liljeqvist övermannades, förseddes med handfängsel och placerades i en polispiket för vidare transport till stationen.
På vägen händer något som gör att polisen kör i ilfart till Östra sjukhuset. När han anlände hade han varken andning eller puls. I polisens internutredning skyller piketbefälet på långsamt agerande från Östra Sjukhusets akutpersonal.
"Först när han svalde sitt eget kräk så insåg de allvaret och reagerade på att han var handfängslad", säger befälet i förhör.
Johan dog efter sex dygn i koma på intensivvårdsavdelningen 26 Vice chefsåklagare Bo Lindgren lägger ner fallet, vilket innebär att polisen inte kan ställas till svars för Johans död.
Källor
Angivna i texten.
Amnesty tipsar, angående polisbrutalitet i allmänhet, om Sveriges likas lag - Polisen som inte lät sig tystas av f.d. polisen Michael Lundh (hemsida.
__________________
Senast redigerad av daemon3.14 2011-08-16 kl. 18:37.
Sjukvård - Dåliga rutiner på SOS Alarm/112
SOS Alarm blev uppmärksammat för några månader sedan i samband med att en person inte fick hjälp efter att ha ringt 112 och senare dog.
Detaljer
DN har ett antal artiklar om det första fallet, men också några berättelser från andra som haft problem med att bli trodda av 112 att de har problem:
En som har ringt SOS Alarm utan att ha fått hjälp är Jonas Sandström i Nacka. Han berättar hur han 2007 blev vittne till en svår trafikolycka från sitt fönster.
– Jag såg hur en bil körde på en stolpe och klövs på mitten och hur flera personer kastades ur den och blev liggande på vägen, berättar han. Det var ungefär 300 meter från mitt hus och jag ringde SOS direkt. Men de frågade bara efter den exakta adressen och jag kunde inte ge den, däremot kunde jag beskriva vilken väg det var och vilka byggnader som fanns omkring. Bland annat Nacka kyrka. Men det räckte inte. Till slut bad de mig att ringa polisen så det gjorde jag.
Annons:
Jonas Sandström berättar också hur han och några kamrater varit i Ektorps centrum när de såg en gammal dam ligga på marken och skrika.
– Också den gången ringde vi SOS men de tyckte inte att det var värt att skicka en ambulans eftersom de menade att damen nog inte var psykisk frisk. Men vad spelade det för roll? Hon behövde ju hjälp. Till slut sprang vi till Nacka sjukhus och fick tag på en rullstol så att vi kunde rulla henne dit.
En annan läsare, som vill vara anonym, berättar om hur han hittat en blödande man och ringt efter ambulans:
”När jag var ute en dag och åkte inlines påträffar jag och en kompis en man som har ramlat och slagit i huvudet så att det blöder ymnigt. Hjälper honom att lägga sig mjukt och stoppar blodflödet. Är dock osäker på traumat mot huvudet och vilka konsekvenser det har fått då patienten är berusad. Ringer SOS för att begära ambulanstransport upp till akutmottagningen. Då frågar SOS-personalen om det är en sådan som brukar sitta där nere på stan och dricka sprit (underförstått då skickar vi ingen ambulans). De låter också mig få reda på att det är väldigt dyrt att skicka en ambulans och att personen lika gärna kan ta en taxi till sjukhuset. Trots att jag förklarade att ingen taxi kommer att vilja köra en nedblodad patient nekas patienten ambulans. Till slut kommer en polisbil som får ta över eftersom ingen ambulans kommer till platsen. Polisen fick sedan köra upp patienten till sjukhuset. Att nekande av ambulans skulle vara en engångsföreteelse ställer jag mig mycket frågande till.”
En läsare, som kallar sig ”Anders”, beskriver en händelse som inträffade 2009. Han ringde då såväl sjukvårdsrådgivningen som SOS Alarm:
”Det började med att jag fick hög puls och snabbt sämre allmäntillstånd. Jag ringde sjukvårdsupplysningen där man lyssnade, ställde frågor. Slutsatsen var att jag måste snarast ta mig till akutmottagning på sjukhus. Jag förbjöds att ta egna bilen och anmodades ringa SOS Alarm föra att få ambulansfärd till akuten.
Ringde så till SOS Alarm och en kvinna ställde en massa frågor för att utröna om jag behövde ambulans. Efter ett par minuter var hon klar och ansåg att jag kanske behövde en ambulans samt skickade mig vidare en ambulansjukskötare. Där vidtog en gång till samma utfrågning – ja, man har väl ett standardiserat frågebatteri. För tredje gången på en kort stund måste jag – och nu helt utmattad av ansträngningarna – redogöra för min situation. Det var inte utan att en viss desperation spred sig i min kropp och i det tal som jag trots allt lyckades åstadkomma. Nå till slut blev beslutet ”Vi skickar en ambulans, men den kan dröja". Någon timme senare kom den. Då var jag så matt att jag vid ankomsten till Danderyd inte själv kunde förflytta mig mellan två britsar som stod i jämnhöjd.” ... (för lång)
Många läsare fortsätter att skriva in sina upplevelser om hur de har bemötts och fått hjälp genom SOS Alarm och ambulanspersonal.
Signaturen ”Per-Erik” berättar om hur han till slut var tvungen att skrika och vråla för att få SOS Alarm att skicka en ambulans till hans svårt sjuka son.
”Vår son i 20-års åldern hade legat inne för en magoperation där man under en nära sex timmar lång operation flyttat en del blodkärl med mera i magen. Han kom hem tre dagar efter operationen. Samma kväll fick han väldigt ont i magen och blev liggande på badrumsgolvet med kraftiga magsmärtor, var vit i ansiktet och svettades ymnigt. Det gick inte att flytta honom på grund av smärtorna.”
Annons:
”Vi ringde 112 och jag beskrev symtomen. SOS förklarade omständligt och pedagogiskt att det var ont om ambulanser och att man bedömde att det inte behövdes en ambulans i detta fall utan att det räckte med en bårutrustad taxibil från SAMRES. Vi lyckades inte övertyga SOS om att det behövdes ambulans och kunde inte själva flytta på vår son och köra in honom till akuten i en vanlig bil på grund av hans smärtor.”
”Efter en timme och femton minuter kom en taxi från SAMRES som dock ej var bårutrustad. Det var bara att börja om från början och nu informerades vi att det snart verkligen skulle komma en bårutrustad taxi. Vi väntade ytterligare en och en halv timme utan att någon transport kom varefter vi ringde 112 och skrek och vrålade och de till sist gav med sig och skickade en ambulans. Ambulansen kom nu ganska omgående och tog vår son till sjukhus. Vi talade med ambulanspersonalen och sa att vi förstod att dom hade haft mycket att göra under kvällen varvid dom svarade att ´i kväll har det varit väldigt lugnt´.”
”Man vill att den som ringer till 112 ska försöka vara lugn och saklig och beskriva vad som hänt vilket jag verkligen försökte. Det misstaget gör jag inte nästa gång det behövs. Jag kommer att vråla och skrika och bete mig hysteriskt för att försöka få SOS personal att reagera.”
Sven skriver och berättar om sin korta men intensiva kontakt med SOS Alarm.
”Jag kan nog bjuda på den kortaste SOS-kommunikationen någonsin. Jag åker bakom en lastbil på Essingeleden som ryker extremt mycket, så jag ringer 112 och säger 'Hej, jag åker bakom en lastbil på Essingeleden och han börjar brinna när som helst, går det att få fram en polisbil?' SOS svarar: 'Det här är ingen jävla växel!' klick. 500 meter senare börjar lastbilen att brinna. Tokigt, sörru.”
Börje Nenner från Röbäck berättar i ett mejl hur han blev bemött sedan han skadat sig allvarligt.
”I mitten av oktober 2010 hade jag fallit hemma och slagit mig mot en vägg och blivit liggande på rygg. Hade lyckats få tag på en telefon och ringt 112. Önskade då en ambulans då jag inte kunde komma upp. Den som jag pratade med undrade flera gånger om jag inte kunde resa mig upp . Senare har jag funnit att innan jag fått hjälp så tog det närmare en timme. Sitter sedan det datumet i rullstol.... (för lång)
SOS Alarm har erkänt att de gjorde ett allvarligt fel, men tre månader efter att problemet uppmärksammats och det blivit tydligt att det finns flera liknande fall så har de inte gjort några ändringar i sina rutiner (de skall dock ses över i framtiden). Deras rutiner kan man verkligen fundera över:
När Lennart, 67, blev sjuk ringer hans fru Ulla Nyborg, 70, 112.
– Operatören förvägrade min svårt hjärtsjuke man ambulans till sjukhuset. Han sa att det inte lät så allvarligt. Han tyckte att jag skulle köra in min man själv, trots att jag har svår reumatism. När vi kom fram blev Lennart medvetslös. Tänk om det hänt när vi satt i bilen?
De som svarar torde inte planera själv om de skall skicka iväg en ambulans eller inte, utan borde ha en mall de går efter. Det verkar som att mallen säger "Låter det inte allvarligt, är det inte allvarligt" (fler har berättat något liknande). Varför har de då en sådan här regel? Jag gissar att eftersom de inte kan mäta hur viktig deras tjänst är genom att ta betalt för det (antingen direkt eller indirekt) och deras resurser är begränsade så måste de sålla mellan vilka som skall få hjälp och vilka som inte skall få hjälp. Det verkar alltså som att det här är ännu ett exempel på vad som följer av kalkyleringsproblemet (generellt då, inte bara inom socialism).
Källor
Angivna i texten.
Socialstyrelsen har några texter om liknande fall - Lex maria, kallas det visst - men jag kan inte komma åt dem nu. Finns här
Ludwig von Mises, Bureaucracy kapitel 2,2 och 2,3. om varför byråkratier skapar sådana här regler. Se även kalkyleringsproblemet.
Finns det någon data på hur Sveriges vårdköer står sig mot andra länder?
Vad spelar det för roll? Hur länge måste man vänta på privata tjänster som att köpa en mobiltelefon eller få en vägg ommålad? Även i Sverige finns privat sjukvård som är tillgänglig omgående. Tyvärr gäller det inte mycket avancerad akutvård eftersom statlig gratisvård sabbar den marknaden. Men vill du t.ex. få laseroperation av ögonen, så att du slipper använda linser, så är det inte 90 dagars väntetid. Du kan få det gjort i eftermiddag, tack vare att det utförs privat!
Kvaliteten består – men det gör dessvärre även den usla svenska tillgängligheten. Varken
kömiljarder, vallöften eller vårdval tycks ännu ha bitit på väntetiderna. Faktum är att det är lättare att
träffa doktorn i Albanien än i Sverige!
Polisen - kass uppklaringsprocent
Svenska rättsväsendet är i förfall i takt med att kriminaliteten skenar allt mer.
Detaljer
2004 klarades t.ex. endast 19% av alla vålsbrott och föga 13% av alla rån upp enligt BRÅ. Detta kan jämföras t.ex. med USA där FBI rapporterar att motsvarande siffror för samma år var 55,6% respektive 26,2%. Detta är lång ifrån hela sanningen, jag rekommenderar varmt att man håller ögonen öppna kring polisens arbete här i Sverige. Polisen, som är utsatta för nedskärningar i personal och på många håll läggs polisstationer när när de behövs som allra mest, har nämligen inte tid att utreda dina problem med kriminella: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=290763 Det är uppenbart att de avskriver mer än vad som är rättmätigt, finns många anekdotiska exempel när polisen avskrivit uppenbara brott, t.ex. när man hittat en person blåslagen och nedslängd i en sjö, för att avskriva fallet som en drunkningsolycka och liknande... Hur mycket detta drar ner uppklaringsprocenten är svårt att säga, men det drar garanterat ner den väldigt mycket (ärligt talat, i vilken jävla stat är över 90% av anmälningarna icke-brott??)
Vad spelar det för roll? Hur länge måste man vänta på privata tjänster som att köpa en mobiltelefon eller få en vägg ommålad? Även i Sverige finns privat sjukvård som är tillgänglig omgående. Tyvärr gäller det inte mycket avancerad akutvård eftersom statlig gratisvård sabbar den marknaden. Men vill du t.ex. få laseroperation av ögonen, så att du slipper använda linser, så är det inte 90 dagars väntetid. Du kan få det gjort i eftermiddag, tack vare att det utförs privat!
Vill ha det som referens för diskussioner med folk från USA som förespråkar att skaffa ett sjukvårdssystem likt vårt.
I SSS, Sveriges Stalinistiska Sjukvård, dör folk som flugor. 8 personer om dagen, eller 3000 om året, omkommer i onödan som en följd av misstag.
Detaljer
T.o.m. Göran Hägglund har erkänt det. En vanlig tendens hos politiker, journalister och akademiker som är PK, är att strunta fullkomligt i vissa problem tills de står inför ens dörr. När detta börjar diskuteras i Sverige kan man därför dra slutsatsen att det är allvarliga grejer på gång.
Det finns motsvarande siffror från USA, där man som bekant har haft privat sjukvård under hela sin existens, även om marknaden där för sjukvårdsproduktion förstår är någorlunda sabbad. En av de mer respekterade rapporterna på ämnet har publicerat av Institute of Medicine. Den visar att ca 70 000 om året dör i genomsnitt som en följd av medical errors, betydligt mindre än Sverige när man justerar för population.
För oss som läst det minsta i sund ekonomisk teori så kommer detta antagligen inte som en chock. Konsumentmakt i stället för politisk makt är att föredra på marknaden, problemet med socialistisk sjukvård är ransonering, Carl Svanberg har ett blogginlägg om detta: http://thecoldvoiceofreason.blogspot...t-to-wait.html.
Källor
Finns angivna i texten.
__________________
Senast redigerad av Visdomsmannen 2011-08-17 kl. 13:21.
I SSS, Sveriges Stalinistiska Sjukvård, dör folk som flugor. 8 personer om dagen, eller 3000 om året, omkommer i onödan som en följd av misstag.
Detaljer
T.o.m. Göran Hägglund har erkänt det. En vanlig tendens hos politiker, journalister och akademiker som är PK, är att strunta fullkomligt i vissa problem tills de står inför ens dörr. När detta börjar diskuteras i Sverige kan man därför dra slutsatsen att det är allvarliga grejer på gång.
Det finns motsvarande siffror från USA, där man som bekant har haft privat sjukvård under hela sin existens, även om marknaden där för sjukvårdsproduktion förstår är någorlunda sabbad. En av de mer respekterade rapporterna på ämnet har publicerat av Institute of Medicine. Den visar att ca 70 000 om året dör i genomsnitt som en följd av medical errors, betydligt mindre än Sverige när man justerar för population.
För oss som läst det minsta i sund ekonomisk teori så kommer detta antagligen inte som en chock. Konsumentmakt i stället för politisk makt är att föredra på marknaden, problemet med socialistisk sjukvård är ransonering, Carl Svanberg har ett blogginlägg om detta: http://thecoldvoiceofreason.blogspot...t-to-wait.html.
Källor
Finns angivna i texten.
Fast så stor var ju knappast skillnaden och olika sätt att beräkna resultatet på kanske också kan tänkas påverka resultatet.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!