Upplysning (enlightenment) - paranormalt, naturligt eller bull-shit?

Medveten och vid medvetande, så tycker jag man kan skriva, inte alls svårt.
För övrigt så har jag inga åsikter direkt och vet inte heller så mycket om detta men visst är tanken på att livet inte är helt meningslöst lockande!

Det är inte svårt att skriva. Men när man översätter till svenska så försvinner en viktig nyans vilket gör det svårare att förstå vad som menas. Testa själv!

Jag uttrycker mej alltid bäst på svenska, ty jag är en envis svensson som inte vill blanda in en massa engelska i mitt språk. Principskäl...

ONTOPIC... Bullshit ts.. så nu var jag inte offtopic va!

Det lilla jag läst om individer med denna påstådda mentalitet känns faktiskt mer som någon form av självgodhet blandat med hjärntvätt. Att påstå sig upplyst inom spiritualitet är luddigt då all form av spiritualitet baseras på olika troendemönster. Det som är rätta vägen inom något behöver inte vara det inom något annat osv. Det går inte att knyta samband med samma tankar om man inte har samma värderingar. Skulle 5 "upplysta" personer från olika håll i världen sittandes runt ett bord bara sitta och le mot varandra? Jag tror det hade blivit ytterst krystad stämning. Någon form av snoppmätartävling i vem som kan vara störst mysfarbror.

Men det är ju min bild av det hela..

Jag håller med. Om t.ex. Eckhart Tolle sitter och ljuger om sin avsaknad av ego så är han ju ett extremt stort ego. Jag tror nog inte att han ljuger men man kan ju inte vara säker.

Något troendemönster handlar det väl egentligen inte om? De som är upplysta menar att det är vårt "naturliga" tillstånd. Många befattar sig inte med tro överhuvudtaget.

Allt håller ett troendemönster, även om det inte rör sig om en samlad religionsform så är det oftast något surr om vad "gud" är osv? Iaf det jag hört. Nu är jag inte så ingående påläst om dessa påståenden alls tyvärr så jag får det svårt att uttrycka mig vad det hela egentligen mynnar ut i. Tänker mest på hur resonemanget går, mänskligheten vs universum och vilken roll vi har osv. Den här insikten som beskrivs finner jag personligen ganska udda för att de här lirarna står å svamlar osammanhängande och mystiskt, precis som att vår normala läge skulle vara totalt abstrakt och luddigt. Det är för ogreppbart för att vara betydelsefullt. Sen ska dom här personerna likt förbannat försöka förmedla det här ogreppbara till folk hur som helst.. Det blir ett predikande likt allt annan hjärntvätt hur de än vänder och vrider på det.

De senaste dagarna jag har suttit och kontemplerat runt det jag redan skrivit i den här tråden. Jag tänkte först att jag skulle förklara mer ingående det här med hur man balanserar det feminina och det maskulina för att uppnå ett högre tillstånd (för det sista inlägget jag skrev lät ju nästan lite feministiskt – vilket kan tyckas förvirrande). Men när jag satt där, så märkte jag att mitt nystande gav mig en bättre förståelse för vad jag själv varit med om, som jag inte hade förut. Och nu tror jag att jag kommit en bra bit på vägen mot det man kallar självkännedom.

Jag tänkte skriva ner allt jag kom på i en serie inlägg – för det lär bli en hel del text. Men jag börjar med att etablera en slags grund genom att förklara hur jag tror att allt är uppbyggt. Det är dock bara min nuvarande förståelse, och den vet jag inte är komplett. Men om jag får nya insikter som går emot det jag redan skriva så får jag väl rätta mig själv senare.


Arketyp

En arketyp är en slags grundtyp, eller grundform. Ifall du har ett fenomen så kan du separera detta i delar. Dessa delar sitter ihop med varandra i relationer. Tänk på det som legoklotsar. Du bygger en form av olikfärgade klotsar. Sen kan man bygga ett hus med samma form. De delar då den geometriska formen och vi kan se likheten.

När det gäller människor och sociala situationer, så är det svårt att tala om geometriska former, även fast matematik kan vara en viktig beståndsdel, men att någon typ av relation finns mellan de ingående elementen går att uppfatta. Vissa är bättre på att se helheten - eller formen - än andra, och detta går nog hand i hand med förmågan att abstrahera eller konstruera metaforer.

Vissa "former" återkommer ofta genom mänsklighetens historia, och formar med tiden arketyper. Du kan ha mytologiska motiv, eller mytologiska karaktärer som liknar varandra väldigt mycket, trots att de kommer från olika tidsepoker eller kulturer. Den fattiga pojken som dödar draken och sen får prinsessan och halva kungariket, är exempel på ett arketypiskt mytologiskt motiv. De tre bröderna, den onda drottningen, den goda fen, det stingsliga trollet, den senila härskaren osv är också arketyper. Dessa arketyper kan man sen använda som klotsar när man bygger en berättelse.

Du kan hitta arketyper överallt. Man kan exempelvis hitta dem i serietidningar eller för den delen i Mumin. Mumin är ett bra exempel på leken med arketyper. Berättelserna är ofta arketypiska och karaktärerna ännu mer. De är så arketypiska att enskilda individer ofta benämns genom att använda bestämd form av släktet de tillhör. Det finns homsor, men har du en homsa närvarande så kallas han bara för Homsan. Det här kan göras eftersom att alla i släktet ofta delar personlighet. Vi vet att hemuler ofta är socialt klumpiga och att de gillar satt samla på saker. Vi vet att filifjonkor är ordningssamma, ”feminina” och att de skäms ifall social etikett inte upprätthålls. Så det finns ingen anledning att ge dem ett eget namn, för man vet ändå vars man har dem.

Begreppet arketyp kan härledas tillbaka till åtminstone Platon. I modern tid har Carl Jung utvecklat begreppet och byggt ett system för psykologisk analys på det.


http://en.wikipedia.org/wiki/Archetype


Fortsättning följer...

Principer som bygger upp vår verklighet

Jag har ju tagit upp det här med den ”övre verkligheten”, och hur den kan tänkas fungera, i tidigare inlägg. Men lite förenklat så tror jag att allt har en implementation, och att denna implementation behöver utrymme. Vår fysiska verklighet är alltså implementerad i något, och i detta något finns det en form av energi, som är självordnande. Detta hav av självordnande energi, där vår verklighet är som en vägg med virvlar och vågor, är den övre verkligheten. Det är ju lite vanskligt att kalla det för energi, då det är något som skapar de fysiska lagarna, men jag tycker ändå att det får folk att tänka rätt.

Den del av detta hav som ligger närmast vår verklighet kallas för det eteriska planet (realtidszonen enligt Robert Bruces terminologi), och väggen kallar jag för etern. Jag ser på det som att vår fysiska verklighet är uppbyggd av självgående ”virvlar” och svängningar på denna vägg, och det som möjliggör deras rörelser är eterenergin. Det är den som ”rusar runt” och ordnar sig för att manifestera allt vi ser omkring oss. Det här är ju bara mitt sätt att visualisera det på och kanske hjälper någon.

Hur den här ”energin” skulle kunna vara uppbyggd är något jag inte har fått grepp om. Frågan är ifall någon har gjort det. Kunskap om hur allt är ordnat kan vara kodat i mytologiska och religiösa arketyper, men frågan är ifall den ultimata sanningen finns att hitta någonstans.

Att energin har två polariteter är i alla fall klart, men hur dessa manifesterar sig förstår jag inte riktigt. Jag vet att Wilhelm Reich talade om positivt orgon och negativt orgon (DOR). Den positiva levde, medan det negativa var död. Den här skillnaden är given kan man tycka ifall det är en energi som lyder under principen för negativ entropi. För att något ska kunna ordnas så krävs det att det finns ordnade regioner och oordnade, och regioner där ordningsprocessen är intensivare. Ordningen och ordningsprocessen är det som är karaktäristiskt för liv. För att ha den här typen av energi så måste vi väl ha en referensram som står stilla på något sätt. Det måste alltså finnas något vi kan kalla för ett medium. Det är i detta medium som processen kan arbeta med att ordna data.

Så ifall vi har "död" och "levande" energi, så måste vi ha en uppbyggande princip och en nedbrytande. Sen måste vi ha själva koden för livet – helt enkelt hur dessa principer ska styras. Det måste alltså finnas en livsgnista som sedan använder de två principerna för att bygga mönster. Men här blir det lite knepigt när man tänker, för den uppbyggande principen lägger allt på plats, och den nedbrytande sliter sönder allt. Men i förlängningen så kommer den uppbyggande principen sluta i ett kristallin tillstånd som är helt dött, och den nedbrytande principen kommer att sluta i ett tillstånd som är kaos.

Så vi har en princip som man kan associera till saker som ordning, kyla, sugande, dämpning, samling, fokus, mörker och en princip som vi kan associera till kaos, värme, expansion, eskalering, spridning, ljus. Det tredje tillståndet är en process som förvandlar den ena principen till dess motsats i en kontinuerlig svängning.

Jag tror att i vår verklighet så har vi ett medium som låter den ordnande principen arbeta obehindrat. Den lägger allt så att det blir stilla. Det blir som en vattenyta som strävar efter att bli helt plan. Sen introducerar man den andra principen. En svängning mellan de två tillstånden uppkommer, och när dessa sker i en självsvängande konfiguration som uppehåller sig själv, så får vi fast materia. Dessa självsvängande ”virvlar” är kraftfulla i sin beständighet ifall vi jämför dem med omgivningen.

Jag vet inte om någon förstod något, och jag vet inte om jag är helt rätt ute heller. Men man kan ju ju kolla på olika källor som man tycker verkar ha något att säga, och så försöker man jämka ihop allt till en helhet. Så låt mig ta några exempel på vad andra har sagt.

Rudolf Steiner trodde att det fanns fyra typer av eter, och två av dessa var expanderande och två var ihopdragande.


http://www.rainengineering.com/ether...the_ether.html

När man läser om Tom Beardens teorier om fri energi, så talar han om negativ energi och positiv energi. Dessa typer av energier har olika karaktäristik. Den positiva energin divergerar och genererar hetta, och den negativa konvergerar och genererar kyla. Här är ett litet citat från en av hans böcker:


Bearden pratar en del om Paul Diracs gamla teori som går ut på att det finns något som givits namnet Dirac-hav. Denna teori säger att ett vilande vakuum består av hål som är fyllda med elektroner. Adderar man positiv energi så kan man lyfta elektroner från havet och frigöra dem.

Paul LaViolette som har sin Superwave-teori, har även utvecklat en eterteori som han kallar subquantum kinetics. Den försöker förklara hur vår materia och energi är uppbyggd. Han talar om att det finns sk eteroner (e-ons) som hela tiden omvandlar sig från ett tillstånd till ett annat utifrån en viss formel. Det finns sju typer av eteroner: A, B, G, X, Y, X och Ω. Hur det hela fungerar kan ni läsa mer om här:

http://www.etheric.com/LaVioletteBooks/ether.html

Han menar på att positivt laddade partiklar har ett centrum som utgörs av hög koncentration Y, och sen så skapas lager utanpå detta med omväxlande hög koncentration av X och Y. För negativt laddade partiklar gäller det omvända. Protonen är en partikel med hög Y-koncentration och elektronen är en partikel med hög X-koncentration.

Sen har vi den ockulta kemin som utarbetades av Annie Besant och Charles W. Leadbeater.

http://www.anandgholap.net/AB_CWL_Occult_Chemistry.htm

Här hittade jag lite mer om det hela:

http://www.subtleenergysolutions.com...iveHealing.doc (Word-dokument)


De som håller på med orgongeneratorer säger ju att man kan få orgonet att ledas i exempelvis koppartråd. Ifall man lindar den som en spole och låter lindningarna gå medsols (högerhandsregeln), så kommer energin att kastas ut åt sidorna och ifall man lindar motsols, så kommer energin att dras mot mitten.

Jag vet inte hur man får ihop allt, men en sak som verkar klar är i alla fall att det finns positiv energi som divergerar och som kan ha en viss rotationsriktning, och så finns det negativ energi som konvergerar och som kan ha en annan rotationsriktning. Sen så har vi ett hav av vilande negativ energi, och en manifesterad verklighet byggd av mestadels positiv energi.


Fortsättning följer...

Vad vill du ha sagt med alla dina ord???

Jag förstår att ni undrar.

Men jag skrev ju ovan att det kunde bli en hel del text. Det är nämligen så att jag satte mig ner och tänkte runt det här i några dagar, och allt föll liksom på plats. Jag fick förklaringen till en rad saker; saker jag varit med om, varför jag känt som jag gjort eller haft de preferenser jag haft. Jag fick en överblick och såg vars jag gått rätt och vars jag gått fel.

Det jag gör nu är bara att upprätta grunden för allt jag kommer att förklara i senare inlägg. Men förståelsen för arketyper och samspelet mellan de två polariteterna är själva grunder i det ockulta. Det är grunden för magi, alkemi och upplysning.

När det gäller chakrameditation, kundaliniresning, energiarbete, yoga osv så handlar det om att balansera energier – och energierna är kodade i polariteter. När det gäller magiska system som Tarot, astrologi eller Livets träd så arbetar man med arketyper. När det gäller gamla religioners panteoner så handlade det också om arketyper. De hinduiska gudarna representerar exempelvis inte bara delar av oss själva utan också de krafter som man trodde byggde upp världen.

Tillinghast. Ska läsa igenom dina senaste poster när jag får tid. Obs. WOT!

Jag känner igen mig en del i det du skriver. Under det senaste året jag förändrats mer än jag någonsin gjort innan, och det beror på någon typ av "andligt uppvaknande" (även om det låter otroligt pretantiöst imo). Observera att jag inte ser de saker jag har upplevt som något externt utan som "en annan dimension" av mitt egna medvetande. Det handlar istället, som du beskriver, om att jag har upprättat en kontakt med "ett högre jag". Och då tänker jag på det högra jag som är närvarande i olika tolkningar i Freud/Jung/Maslow-teorier.

- Jag har "lidit" av återkommande sömnparalyser så länge jag kan minnas. Under dessa har jag haft riktigt hemska mardrömmar/hallucinationer. Bl.a. min värsta mardröm innefattade en lång, vit, skinande alien-liknande gestalt mitt i rummet samtidigt en trolliknande varelse höll fast mig i sängen och skrek saker i mina öron. Som sagt; observera att jag inte tror att dessa gestalter är externa från mig själv. Jag blev rädd eftersom jag blev paralyserad under insomnandet och därför skapade mitt medvetande dessa läskiga figurer.

Efter denna episod av sömnparalys blev jag tipsad av en vän att börja med lucid dreaming (LD). Han menade att sömnparalysen skulle kunna vara en "portal" till drömmarnas värld.

Sagt och gjort, jag började med LD och sedan dess har jag till stor del lyckats konfrontera "skuggan" (enl. Jung) i mitt medvetande. När jag numera har sömnparalyser förekommer inte de ondskefulla gestalterna längre. I somras satt istället en moderlig gestalt på sängkanten och försäkrade att allt var OK. Observera återigen att detta inte är något annat än en spegling av mitt mentala hälsotillstånd, alltså ingen extern "ande" eller liknande.

I takt med att jag har "konfronterat mitt undermedvetna" har jag även kunnat förbättra min drömvärld. Om skyarna blir mörka när jag drömmer kan jag ta bort molnen. Detta tankesätt har lyckats leta sig in vardagen, och jag blir sällan rädd längre. Till skillnad från när jag var yngre, då jag var väldigt änslig.

Jag tror att mina eskapader i drömvärlden är den absolut största anledningen till att jag idag har kommit så långt i min personliga utveckling. Jag försöker vara en god person även i mina drömmar, och den ansträngningen har gjort det lättare att vara en god person i verkligheten.

Sedan i somras har jag helt klart upplevt kundaliniresning. Jag kan förklara mina symptom mer utförligt i senare inlägg. För två veckor sedan fick jag ett genombrott och nådde en annan nivå av vad jag tidigare har befunnit mig på känslomässigt. Har bara testat drogen cannabis, så jag kan bara relatera till det ruset, men det kändes på ett sätt som om jag gick runt och var hög, fastän jag var "klar i huvudet". Du nämner (Tillinghast) känslor i ditt kronchakra - tänk dig den pirrande känslan i hela kroppen. Hela kroppen i total synkronisering av eufori. (Låter flummigt).

Veckan därpå, efter att känslan hade lagt sig lite, hände en sak som mer eller mindre kastade omkull en stor del av min världsbild. Ni som har testat på lucid dreaming vet vad jag pratar om när jag nämner "känslan av att vakna upp". Från att ha snubblat runt omedveten i en dröm vaknar man plötsligt upp och inser hur verkligt allt är. Man påminner sig om att man måste försöka komma ihåg detta tills man och kämpar mot sin upphetsning för att hålla "klarheten" vid liv. Man inser att drömmen är precis lika verklig som verkligheten (den upplevs till och med verkligare än verkligheten).

Exakt denna känsla fick jag förra veckan. Jag vaknade upp. Skillnaden var att jag inte sov innan jag vaknade. Jag satt i min lägenhet och lyssnade på musik och befann mig i någon sorts meditativt tillstånd (ja, jag hade rökt lite gräs tidigare under kvällen...) när jag plötsligt blev "tyngdlös" och alldeles varm, fylld av kärlek. Då "drogs en ridå undan" och jag var plötsligt vaken. Det är svårt att i efterhand förklara vad som hände. Jag hade min laptop på soffbordet och skrev ner olika tankar som jag hade. "DU HAR INTE VARIT VAKEN" står högst upp i dokumentet.

Jag har en fullständig tilltro till vetenskapen. Men faktum kvarstår att vi inte på nära håll har nått ända fram. Det jag upplevde förra veckan var så "gudomligt" att folk har startat sekter för mindre.

Det finns i princip ingen jag kan diskutera detta med. Om jag skulle nämna detta för mina närmsta vänner skulle de inte känna igen mig. Ibland känns det som om jag håller på att bli galen. Jag har läst på en del om psykiska sjukdomar och ibland kan jag ju känna igen mig i vissa symptom av schizofreni. MEN, det finns en sak som får mig att förstå att jag inte är galen. Och det är min moraliska kompass som är så stark att jag i varje given situation VET vad som är rätt och vad som är fel. Jag ser min intuition som närmast helig och det är efter den jag väljer att leva mitt liv.