Anarkokapitalismen inkonsekvent?

Det skulle det väl. Det är inte storlek det kommer an på, så mycket som uppgifter och funktion. (Som jag skrev i en parallell tråd: USA är en mycket större stat än Nordkorea, men det är ganska tydligt att den större staten är den frihetligare av dem.) Om inte "alla" utan alla inblandade parter vill ha en annan samhällsordning bör de väl få ha det. Men eftersom de inte bör få tvinga den på någon annan blir det lönlöst att tala om ett så stort område som hela Stockholm. Dels kommer inte över en miljon människor fatta ett enhälligt beslut om något alls, dels påverkas oerhört många fler människor som t.ex. äger fastigheter i Stockholm men inte bor där o.s.v. Desto enklare för en mindre grupp av samtyckande anarkister eller andra. Hur menar du?

Stater finns inte "på marknaden". Problemet uppstår när det finns två gällande lagar på en och samma gång. Brottslingen ifråga tar nog hellre statens böter eller fängelsetid än pöbelns dödsstraff. Jag också Jag har inte detaljstuderat juridik. Konkreta straffsatser bestäms dock inte i konstitutioner. Hur en sådan situation bör hanteras beror väl på sammanhanget. Kan man visa att en domare korrumperats och dömt den anklagade i strid mot bevisföringen eller på alltför lösa grunder är det en sak, annars bör man väl helt enkelt frige den felaktigt anklagade och erbjuda honom något slags kompensation. Individens rättigheter avgör bara vad man bör få och inte få göra mot andra människor i en given kontext. Förhoppningsvis dess konstitution eller grundlag.

Jag poängterade ett sakläge, jag framförde inte ett argument. Och sakläget var inte att förklara polisiära befogenheter med att säga att det är ett yrke, utan att förklara att rättigheter och yrkesuppgifter är två olika saker. Du förväxlar skyddandet av rättigheter med kränkning av rättigheter. Om Svenne Banan är polis får han utföra polisiärt arbete. Annars får han det inte. Konstigt va? Det är fortfarande inte en rättighetsfråga. Det finns ingen "rätt" att utföra vissa arbetsuppgifter. Det riktiga att göra om man upptäcker en sådan konflikt, är att förändra sin rättighetsteori så att den försvinner.

Och om Svenne Banan är skattmas så får han dra pengar från ditt konto, annars får han det inte. Inte heller konstigt, men precis som ditt påstående, inte informativt eftersom det är ett fullkomligt ickesvar i förhållande till de relevanta frågorna.

Att polisen kränker libertarianska rättigheter för att skydda libertarianska rättigheter är ingen motsägelse som så, utan det faktum som gör att man kan slå an en balans mellan dessa. Å ena sidan befogenheter att kränka vilket implicerar polisiär effektivitet, för att detta å andra sidan skall leda till maximalt skydd. Sanningen är att det bästa skyddet inte åstadkoms genom att ta bort polisens befogenheter, men samtidigt måste det inskränkas. Om man erkänner konflikten så finns det något att arbeta med för att slå an denna balans, dvs. man kan försöka minimera konflikten. Om man genom semantiska krumbukter försöker definiera bort konflikten så finns det inget svar på frågan om varför tortyr inte skall ingå i polisens arsenal av befogenheter.


Du har som medborgare rätt att utföra vissa handlingar. Polisen har genom statlig delegation monopol att utföra handlingar som skulle rendera dig fängelse för egendomsbrott, kidnappning, misshandel etc. om du försökte utföra dem.


Vilket föranleder frågan hur du vet vad dessa rättigheter är. I förhållande till skatt, skall du:

A) Fördöma skatt med hänvisning till dina rättigheter.
B) Modifiera din teori att bli konsistent med skatt.
C) Accepera konflikten och i möjligaste mån minimera den genom att tillåta den skatt som behövs för att upprätthålla en stat som i möjligaste mån skyddar dessa rättigheter.

Hur väljer man mellan A, B och C?

Jag skulle vilja påstå att C är den överlägset bästa lösningen för libertarianer när det gäller diskussion om hur rättigheter skall upprätthållas, och det ger också en viss edge mot anarkister eftersom det sätter fingret på att skyddandet av rättigheter som sådant är förenat med kränkngar av rättigheter vilket är ett skäl att upprätthålla en skarp distinktion mellan polismakt och medborgare. I anarkin är denna distinktion väldigt flytande eftersom man vill tillåta privat rättvisa vilket är en potentiell fara.

Den relevanta skillnaden här, är att skattmasen kränker rättigheter medan rättsväsendet skyddar dem. Det handlar mer om insikten att skyddande av rättigheter inte är kränkande av rättigheter. Det enda liberal ideologi har att erbjuda ifråga om tortyrmetoder är egentligen proportionalitetsprincipen. Allmänna principer om individens rättigheter säger inget om specifika straffsatser. Japp. A. Endast A är förenligt med individens rättigheter. Ok. Men då är vi ju tillbaka till det här med att skyddande av rättigheter är kränkande av rättigheter och omvänt, och att framhärda i en sådan position är intellektuellt ohederligt.

Så det finns inrte en enda objektiv ur rättigheterna härledd nivå av skydd utan flera olika? Varför ska statens nivå vara den allenarådande och hur ska det bestämmas rent praktiskt? Demokraqtiska folkomröstningar angående straffskalor?



Men vi skulle kunna skipa rättvisa utan att det innebär rättighetskränkningar? Argumentet för staten är att den är praktisk? Isf förstår jag dig plötsligt bättre. Men då tror jag det vore praktiskt att lägga till bassjukvård och skola också, viss grundnivå på medborgarnas allmänna trygghet skulle säkerligen ge ett mer praktiskt samhälle...

Jo. Det är bara en annorlunda valuta på våldsmarknaden, men marknadsprinciperna gäller även där.


Säkerligen, liksom den som våldtar min dotter hellre tar statens 3år med playstation på anstalt än kvävas av sin egen avskurna penis vilket är det straff jag skulle utdöma och hävda att jag har alla rättigheter i världen på min sida.




Men du är helsäker på att det går att få fram ett tryggt system med staten som enda leverantör av domstolstjänster och omöjligt att ha konkurrens på området. Detta kan du tvärsäkert säga, men inte vad ett rimligt straff för en rättighetskränkning är. Exakt vilken form av kompetens anser du behövs för att vara kompetent att sätta straffskalor?


Hur bör de då bestämmas?


Så om Staten dömer mig felaktigrt ska staten sen avgöra vad jag förtjänar i kompensation? Det känns tryggt du...


Och denna kontext ska tolkas av den organisation som genom alla tider vilat på offensivt våld men med hjälp av en papperslapp kommer du tämja den?


Papperslapp...

Nej, på marknaden måste alla inblandade parter komma överens frivilligt genom att byta värde för värde. Vedergällningsvåld handlar om något helt annorlunda. Det är väl bl.a. därför vi måste ha ett objektivt och transparent rättssystem, för att undvika privata vendettor. Visst. Och "konkurrens" är fortfarande ett stulet begrepp i sammanhanget. Nej, inte utifrån liberala principer om individens rättigheter. Individens rättigheter säger inget om huruvida våldtäktsmän bör få tre års fängelse eller tre år och en dag (o.s.v.). Det är jag inte kvalificerad att uttala mig om. Juridikexamen o.s.v., men sedan är det väl i hög grad en fråga om rättspraxis. Staten är inte en individ som kan agera totalt godtyckligt. Det är en institution med regler och referensramar. Att kontexter måste tolkas av någon är ofrånkomligt. Hellre då av en transparent rättsapparat med objektiva lagar än av kreti och pleti. D.v.s. om det är ett frihetligt samhälle som är syfte och mål.

Jag är lite för full nu, men att minarkister använder exakt samma argument som socialister/socialliberaler/mf avvänder är väldigt roligt när de säger sig vara emot just dessa grupper. Alla rättighetsprinciper försvinner all världens väg och in kommer en otroligt massa pragmatism för att försvara nv-staten. Samma pragmatism kan naturligtvis, som lucas2.0 säger (även om vi identifierat samma problem men inte håller med varann), förespråka skatter.

Skriver mer imorn.

Vem har sagt flera olika? Minarkister förespråkar en och andra förespråkar flera. Detta är inte enkla matematiska samband av typen y = kx, så därför är det inte konstigt om den exakta "nivån" (den juridiska tilläpningen av en viss filosofisk princip) inte poppar upp som gubben ur lådan utan tankearbete och en hel del överväganden. Det går inte ens att förutse alla tänkbara framtida scenarier när man lagstiftar. Det betyder inte att alla lagar är lika rätt eller att en lagtext inte är bättre än en annan.


Ja.


Praktiskt? På vilket sätt är det "praktiskt" att kränka individens rättigheter för att finansiera tjänster om syftet med staten är att värna individens rättigheter? Praktiskt är dessutom fel ord. Logisk nödvändighet är kanske inte bra heller men jag tror det förklarar missförståndet ...

Om man vill skapa en institution som ska skipa rättvisa kan nam i logikens namn inte samtidigt omöjligöra det uppdraget. Det bör gälla även om man som ankorna vill tillåta "konkurrens".

Nej, det du tar för pragmatism är i själva verket rättigheternas innebörd ute i verkliga livet.

Jag håller mig hittills utanför diskussionen, men kan inte låta bli att berätta hur fascinerad jag är över att imperfekta subjektiva människor kan instifta perfekta och objektiva lagar, samt bemanna ett objektivt rättssystem.

Låter nästan för bra för att vara sant!