Allt om Vinterkriget och Fortsättningskriget

Wiki anger ett max på 346 000 under vinterkriget. Referens är finska källor från 1999 och 2005. Toppen under fortsättningskriget var cirka 700 000 (källa från 2011).


Förlustsiffror finns här om du behöver dubbelkolla: https://en.wikipedia.org/wiki/World_War_II_casualties

Man måste gilla CJs teaterstory, så mänsklig.

Det är också en fråga om vilka som mobiliserades. Våren 1945 ska Tyskland ha haft 10 miljoner man i vapen. Många gånger fler än när de var segerrika under krigets början, gubbar och 16:åringar. Många beväpnade med bara en dynamitgubbe och stubin. Finland mobiliserade 16:åringarna veckorna innan freden, men jag tror ingen av dem hann nå fronten.

Finland hade det näst största antalet flyktingar vid krigsslutet, när de flesta i landets näst största stad Viborg flyttade västerut när det stod klart att stan skulle överlämnas till de röda. 400 000 flyktingar (tre års svensk invandring numera). Och under andra världskriget flydde alla inom sitt eget lands återstående gränser. Tyskar flydde till Tyskland, finnar flydde till Finland. Bara krigsförbrytare stack till Sydamerika.

Intressant läsning beträffande sovjetiska partisaners övergrepp på finländska civila under Fortsättningskriget. https://blog.vantagepointnorth.net/2...isans.html?m=1

Coronahysterin har gjort att en del av de officiella minnesstunderna med anledning av krigsslutet ställts in, men det har ringts i kyrkklockorna och lagts ner kransar på hjältegravarna. På Helsingfors domkyrkas trappa tändes 105 ljus, ett för var och en av dagarna som kriget varade.

https://yle.fi/uutiset/3-11254020?origin=rss

I dag är det 80 år sedan vinterkriget slutade: "Vi såg hur nio bombplan flög rakt över oss på sin väg att bomba Vasa"
https://svenska.yle.fi/artikel/2020/...plan-flog-rakt

Ragnar Nordström i Vasa var 19 år vid krigsslutet. I dag är han 99 år och har många minnen från vinterkriget.
/---/
Före vinterkrigets utbrott hade Ragnar Nordström börjat arbeta på Österbottens kött. Vid sidan av sitt arbete hjälpte han, liksom sin yngre bror Nils-Ole, till på krigssjukhuset.

– Man fick ett begrepp om vinterkriget via det. Vi såg hur illa det kunde gå. Soldaterna kom från olika frontområden, och representerade alla vapenslag.

– Jag kommer speciellt bra ihåg en svårt sårad ung man. Han var lite äldre än mig och hade förlorat ena handen. Den andra handen var också väldigt skadad. Den här pojken behövde mycket hjälp och vi blev goda vänner. Jag matade honom och hjälpte honom med annat.

Dagens Putleristan ignorerar vinterkriget - alla verkar dock känna till Mannerheimlinjen
https://svenska.yle.fi/artikel/2020/...ock-kanna-till

80-årsminnet av vinterkriget är inget som uppmärksammas i Ryssland. Fortfarande är okunskapen stor och myterna många.

- På officiellt håll har vinterkriget aldrig noterats här i Ryssland, säger Jevgenij Balasjov som är författare och lokalhistoriker med Karelska näset och vinterkriget som specialitet.

- Det här avslöjar myndigheternas inställning till kriget. Ifall vinterkriget skulle ha varit ärorikt och segerrikt för Moskva skulle man förstås hedra det. Men eftersom man inte gör det anser man kriget vara skamligt, säger han.
/---/
Fakta övertygar inte

Trots att det officiella Ryssland helst glömmer vinterkriget är det inte helt tyst idag på årsdagen.

I S:t Petersburg finns ett minnesmärke som hedrar stupade sovjetiska soldater. Varje år samlas en mindre grupp anhöriga vid platsen för att uppmärksamma offren. Även ryska medier har för vana att behandla temat på årsdagen.

Balasjov har de senaste 20 åren skrivit ett otal artiklar och flera böcker på temat. Idag utkommer hans nya bok med titeln ”Befria Finland”. Boken innehåller dokument om kriget från olika arkiv med kommentarer.

Tyvärr förändrar inte fakta allmänhetens inställning, säger han uppgivet.

- De som vill tro att Sovjetunionen gjorde rätt 1939, att det inte förekom nån aggression och att Finland bara har sig själv att skylla påverkas inte av fakta. Och den här gruppen är i majoritet.

Som även detta forums mest puckade putleristtroll konstaterat:

Sverige var lika illa förberett som Finland samtidigt som Danmark och Norge blev invaderade av Tyskland på andra hållet och dom hade ett avtal med Sovjetunionen. Det fanns dessutom allierade planer på att ockupera delar av Sverige vilket dom iofs var ovetande om men ändå... Så det fanns rätt lite möjligheter att engagera sig i vinterkriget även om de skickade viss hjälp. Nordiska band är rätt svaga, det var mer än 1800-tals nationalromantisk grej. Men visst, det såg ut som om finnarna kunde fördröja ryssarna ett tag och det gagnade oss i den meningen att Finland fanns kvar som en buffert österut.

Svenskt stöd skulle definitivt ha hjälpt men resultatet skulle sannolikt ha blivit detsamma. Alla var nog apförvånade över att Sovjetunionen inte bara rullade rakt över Finland och tog det i ett nafs. Särskilt ryssarna själva.

Svaret på frågan varför det gick så dåligt för Sovjetunionen var att de underskattade vädret och terrängens problem. Särskilt i norra delen av landet och detta var en ovanligt kall vinter dessutom. Det kan tyckas förbluffande att ryssar underskattar vinter. Men grejen är att den finska armén betraktades som så pass liten ineffektiv och tandlös att de egentligen inte förväntade sig något större motstånd. De underskattade alltså försvarsviljan hos ett folk som nyligen utkämpat ett blodigt inbördeskrig mellan kommunister och övriga.

Med det sagt så hade sovjet en bra plan, och de hade långt bättre utrustning. Vad de inte hade med sig var skidor.

Tänk dig en lång stig där man kan stå fyra man i bredd i skogen bakom en tank. Snön är så djup att du har den upp till nästippen. I polarnatten ser du inte längre än till trädgränsen. Helt plötsligt dyker ett hinder upp i form av en skyttegrav eller en snödriva framfördig. Någonstans i skogen finns en ganska liten grupp försvarare men som kan röra sig genom terrängen runtom genom att åka skidor. Du glömde dina hemma. Så de skidar runt och ställer sig bakom dig och fäller några träd så inte pansarvagnen kan bryta sig ut.

De kan alltså lugnt skära av den långa kön av soldater och fordon på mitten och sen sätta sig där och fika medan du inte längre får mat, ammunition förnödenheter. Det blir alltså bara en fråga om tid. Dom behöver alltså inte vara särskilt många det räcker med att täcka själva stigen. Pansarvagnen är förstås farlig men på så nära håll kunde man slå ut den med en molotovcocktail, en handgranat eller bara en packe dynamit fäst med tejp om man smög sig på under natten.

När vintern var över blev det en annan situation och det överlägsna antalet från den ryska sidan tog ut sin rätt och då gick det inte längre.

I vinterkriget gav Sverige ett stort stöd. Vi lade mer på hjälpen till Finland än på vårt eget försvar båda åren -39 och -40 ca 1/8 av BNP eller ungefär 490 miljoner i dåtidens penningvärde till december månad -40.

Att jämför med Finlands BNP av 1938 på 385 miljoner.

Därutöver en frivillig division.

Beträffande fortsättningskriget hade den svenska sidan avvikande åsikt och motsatte sig att Finland skulle gå in i kriget på tysk sida. Så det var naturligt att det inte gavs någon hjälp.

Det är alltid lätt att vara efterklok och finnarnas beslut var inte så självklart fel utifrån de förutsättningar man hade.

Ryssarna hade tagit territorium orättfärdigt, de bröt demonstrativt och systematiskt mot fredsvillkoren, de spred hatpropaganda mot finnarna och förtryckte och förföljde etniska finnar på sin sida av gränsen.

Men det fanns visioner om ett Storfinland med i motiven. Och det är så klart mindre sympatiskt.

Sverige hade dock gjort sitt ställningstagande och i efterhand vet vi att det varit klokare att stanna hemma, rusta och befästa gränsen istället.

En artikel från Hufvudstadsbladet om svensk hjälp under Vinterkriget http://gamla.hbl.fi/bakgrunden/2013-...r-vinterkriget

Mina siffror är ur Allan Sandströms bok om vinterkriget.

Det är i dag 80 år sedan fortsättningskrigets utbrott. Eva Vikstedt, pensionerad journalist vid Yle, skildrar med hjälp av buntar av bevarade brev hur kriget märktes i hennes egen familj.

Farmor Karins krig
https://www.hbl.fi/artikel/farmor-karins-krig/

I dag, åttio år senare, får vi ta del av farmor Karin Vikstedts brevväxling med sina tre söner i kriget. En av de tre kom aldrig hem igen.
/---/
Breven blev den tunna tråd som band samman soldaten vid fronten med familjen därhemma. Över en miljard brev skickades som fältpost under fortsättningskriget. Breven blev ibland de enda minnena av en anhörig som föll offer för kriget.

Inbillar mig att jag har liiite koll på detta. Båda mina gammelmorbröder deltog i både vinter- och fortsättningskriget, och tanterna engagerade sig i Finlandshjälpen (trots att vi inte har en droppe finskt blod utan den sidan stammar från Tyskland).

Men... detta låter oerhört, låter faktiskt helt galet;



...alltså att Finlandshjälpen skulle varit större än Finlands egna BNP - kan inte vara möjligt!

Ördög! Du som har björnkoll - styr upp här????

Den sista svensken som deltog i fortsättningskriget har gått bort, Jan Kjellberg, 97 år gammal.
Historien bleknar ju mer tiden går.

https://www.hbl.fi/artikel/den-sista...klara-och-den/