Citat:
Ursprungligen postat av
Iwannakissrihanna
Ska lyssna på Selling England By The Pound. Ett rent mästerverk och njutfull skiva. Jag kan förstå att Genesis kan tävla med Pink Floyd.
Mmm, fantastiskt band. De var definitivt ett ovanligt starkt gäng låtskrivare och musiker. Jag älskar själv både Genesis, Yes och Pink Floyd - de är permanenta stjärnor på min personliga rockhimmel kan man väl säga.

Alla tre har, i olika faser, sound som är både dynamiska och organiska; det känns nästan aldrig mekaniskt sammanfogat utan verkligen levande, det tar vara på musikens inre spänningar. Som till exempel det där långa keyboardsolot på The Cinema Show - Banks använder verkligen rörelsen mellan olika ackord och olika klangfärger för att bygga upp en känsla av flöde, glädje och befrielse, och han har utmärkt stöd av Collins på trummor. Eller de många olika faserna i Dancing With The Moonlit Knight - från nästan en folkvisa till r'n'b, hela tiden överlägset arrat och med dramatisk sång av Peter Gabriel. De hade en självklar talang för att
bygga upp låtar på det sättet, och det är väl också ett tecken på hur musikaliskt samspelta de blev under resans gång (samtidigt som det fanns en hel del konkurrens inom bandet).