Karl XII

Finländska forskare kan nu äntligen, slutgiltigt, en gång för alla slå fast vem som sköt Kalle. Ingen idé att längre torgföra några skrönor om kulknappar!

Finländska forskare löste trehundraårigt mysterium: Karl XII dödades av fiendekula
https://svenska.yle.fi/a/7-10023360

Finländska forskare har utrett Karl XII:s död – så här gick det till
https://www.hbl.fi/artikel/761506cd-...3-71eb5d4577b4

Under årens lopp har otaliga teorier presenterats om mordet och det har spekulerats i om kulan som avfyrades var tillverkad av järn, bly eller om det i själva verket var en knapp från kungens egen uniform.

Nu kan forskare vid Uleåborgs universitet slutligen bekräfta dödsorsaken. Vid universitetet har man använt sig av bland annat rättsmedicinska forskningsmetoder, provskjutningar och de nyaste dödsorsaksrapporterna för att lösa mysteriet. Man har undersökt storleken på skotthålet i filthatten som kungen bar då han träffades av kulan och skottskadan på kraniet som syns på röntgenbilder.

Forskarna slår en gång för alla hål på myten om att Karl XII lönnmördades av sina egna soldater. Med största sannolikhet var det inte heller en blykula som dödade kungen, hävdar forskarna. Blykulan skulle ha lämnat andra slags spår i skallen än det som syns på röntgenbilderna.

Baserat på forskningen verkar det mest troligt att projektilen som dödade Karl XII var en järnkula med en diameter på långt över 20 millimeter. Kulan flög troligtvis med en hastighet på cirka 200 m/s, vilket skulle motsvara hastigheten för en projektil som avfyrades från cirka 200 meters avstånd från Fredrikstens fästning. Med största sannolikhet var det fiendens kula som tog livet av Karl XII.

Bra då vet vi. Det hade ju varit fan om han också lönnmördats av sina egna.

En rolig sak jag kom att tänka på var att när Karl i sina unga år, ca 13 år kanske, hade varit ute på björnjakt före frukost.
Han kom hem, ganska berusad, och mötte sin änkemormors blick och såg att hon inte alls gillade det hon såg. Till råga på allt så fastnar Karls ena fotsporre i bordsduken och han drar ner hela frukustbufén på golvet.
Han tittade på sin mormor och sa;
- Eftersom att vinet är anledningen till våran osämja så skall detta glas bli det sista jag dricker.
Han hällde upp ett glas, svepte det och höll sitt löfte. Det finns inte en anteckning, ryckte eller någonting som säger att han var onykter efter det. Men sådan var han; Hade han sagt att något skulle ske då blev det så

Sen hade det varit intressant att veta hur han hade varit i fredstid. Hade han startat något krig. Han hann ju bli 14 år innan hans far dog och vi vet ju alla hur Karl XI såg på krig efter slaget vid Lund. Han ville aldrig vara med om det igen och jag tror att han la ner mycket tid på att inpränta det i sin son hur hemskt stora fältslag är.

En av anledningarna till det stora Nordiska kriget var ju att spioner fört vidare att Sveriges prins var ett stökigt fyllo utan sans och vett.
Om Karl XII hade "skött" sig och varit utan skandaler, hade ändå kriget startat? Jag vette fan...

Kriget hade kommit vad han än hade gjort tror jag.
Den enda hållbara lösningen hade varit någon slags allians med Polen där vi hade gett upp ambitionen att göra Östersjön till en insjö och låtit Polen få en stabil kust åtminstone upp till dagens Estland.

Jag tror som du och naturligtvis ville fienden nu passa på då sonen var ung och oerfaren till skillnad mot hans fader.

Karl XIIs matematiska och filosofiska sida tycker jag är riktigt intressant. Någon som vet mer?


https://www.aftonbladet.se/nyheter/k...tt-mattesnille

När Karl var klar med August av Polen/Saschsen så skulle han ha godtagit fredsanbuden från Ryssland. Han kanske var lättkränkt eftersom att han kände sig förödmjukad av Peter I och ville avsätta honom genom att inta Moskva. Plus att hans självförtroende var förmodligen på topp efter alla segrar i Polen och vid Narva innan dess.
Det hans far, Karl XI, hade organiserat var till för försvar och Karl XII's långa fälttåg slukade långt fler soldater än vad som egentligen fanns tillgängligt

Karl XI's högra hand, kan man väl förenklat säga, var Johan Gyllenstierna. Den raka motsatsen till den blyga och introverta Karl; en riktigt karlakarl som inte håller tillbaka.

Karl XII's högra hand Rehnskiöld, hurdan var han? Var han Karl XII raka motsats i sin personlighet?
Jag okar inte läsa på utan tänkte fråga er vad ni tycker

Kanske han var det, ett "snille" eller åtminstone hade talang?

Men, det går ju även att se en annan förklaring. Dvs att alla hans lärare hade som huvuduppgift inte att undervisa kungen, utan att höja hans självförtroende - till den nivå var det aldrig skulle finnas minsta lilla tvivel om at kungen var bäst, och fullt jämförbar med även de främsta i sitt gebit.
Bara kungen hade de rätta svaren - alltid. Även när han hade fel så hade han rätt, och det var i dessa fall då lärarnas uppgift att påverka kungens svara i riktning mot det rätta svaret.

Samtidigt som hans undervisning gick i denna linje, så behövde man också se till att han mer eller mindre såg ner på "vanligt folk."
y "vanligt folk" kunde inte göra någonting utan att bli instruerade och visade hur och vad de skulle göra. En "vanlig man" kunde alltså inte komma på något själv, på eget initiativ.

Jag vet int ehur mycket av det som satte intryck i hans sinne, med tanke på hans intima samvaro med just "vanligt folk" under hans många år i föll nog hade tvingat honom att lära sig ett och annat om hur det egentligen låg till med "vanligt folk" och deras förmågor.

Han visade åtminstone prov på att kunna tänka självständigt, och det på ett sätt som kunde skilja sig från den gängse inom de högre skikten av den tidens samhälle.


Själv ser jag iaf inte honom som något "geni."
Han var mycket ung bara, och hade fått ett helt lands topptränare krigsmaskin att leka med.
Hans beslut var i många fall nära på dumdristiga i sin ogenomtänksamhet - och det var ju bara pga tur som föreetagen ifråga slutade så lyckligt som de gjorde.

Att bara driva på utan planering eller något sådant, är ju så långt från "genialiskt" man bara kan komma. Man går inte till attack mot en överlägsen styrka om man är flera gånger svagare och färre än den försvarande sidan.
Så gör man bara inte - men Karl gjorde.

"Lyckan står den djärve bi," så kan man nog sammanfatta Karl XIIs karriär, iaf i kriget.
Men, lyckan stod inte honom bi, inte hela vägen iaf.
Och när den tog slut så var den slut.

---

Artiklar som denna, där Karl XII utmäts till "Snille" handlar ju bara om att få läsare intresserade.
Och man kan ju ta vad som helst från hans person och liv och göra till fokuspunkt.
Men varje gång finns det något direkt motsatt också.

Som tex att man kan, med fog, kalla Karl XII för en "stor djurvän."
Och det var han. Han verkligen älskade sina hundar tex, och när de till slut dog så skulle han aldrig mer skaffa sig någon ny hund.
Men ... han hade även krokodiler ...
Hela Två stycken faktiskt. Och han höll dem i varsin flaska, tydligen.
Det fanns ju inga terrarier på den tiden, iaf inte för äventyr i fält.
Så han höll dem i varsin flaska istället.

Dock ... dock så var han så mycket djurvän att han slutligen lade sina krokodiler på Grillen.
Inte för att han var hungrig, utan för att han ville stilla sin barnsliga nyfikenhet och se vilken färg på krokodilernas "etter" det skulle vara när det kom ut under grillningen - blått eller grönt.
Herregud ...

Vi får väl ge Karl XII rätt. Han tittar ju åt öster.( statyn i Kungsträdgården ). Det är där fienden finns.