Antinatalism

Skriver under på allt. Och ja, det är ett helvete vi hamnat i, och det är fan inte okej.

Inget. Man kan vända på det också: Vad ger föräldrar rätt att bestämma över någon annans existens? Men jag kommer dessvärre inte hålla den knappen i handen så det är en ickefråga.

Det är för min del alltid underhållande att se dessa antinatalister som reagerar instabilt och spottar ut ren vrede och hämndbegär mot folk som försvarar livet, för att sedan gå runt och rätta människor som vill straffa kriminella som begår hemska brott med att "de är bara programmerade att begå brott".

Det finns någonting märkligt med denna ensidiga hat mot just folk som argumenterar emot dem. Skör ego kanske? Trosystem hyser alltid mer hat mot de som motsäger trosystemet än människor som verkligen är hemska individer; kommunister ursäktade kriminella för att vara deterministisk resultat av socioekonomiska orättvisor medan en som talade illa mot kommunismen förtjänade att skickas till sjunde helvetet. Kristna var inne på samma spår, liksom feminister.

Tillslut så är det väl viljan att känna att man åtminstone har rätt som driver de troende, för att den troende oftast enbart har kvar känslan av makt i just att ha rätt i sin livsåskådning.

Att diskutera sakligt och respektfullt kan inte dessa infantila varelser göra, utan hela känsloregistret måste användas mot syndare, till och med när du har som grundlära inom tron att syndare bara är programmerade att göra fel, eller att vi är alla tillslut är syndare som förtjänar förlåtelse (kristendomen) eller alla konsekvenser av korrupta system (kommunism, feminism).

Jag tänker på den mer ödmjuka Buddhan, en pessimismens urfader, och kan inte tänka mig att han skulle spy hat mot folk som älskar samsara och inte vill omvändas till hans nirvana. Han såg väl längre än dessa youtubefreaks i att vi alla bara är droppar i ett enormt hav av lidande och att hans lära bara kan rädda några fåtal ändå. De som inte vill lära sig om att vända blicken mot viljan att leva, må de få vägledning så att de kan klara sig igenom samsara så gott som de kan ändå.

Ni får älska denna tillvaro hur mycket ni vill, det är när ni tvingar på den på andra som det blir problem.

Dessutom har djuren inte möjlighet att ta sig hur den grymma cykeln. För dig är det kanske främmande att bli känslosam inför andras massiva lidande, men det säger ju mer om dig.

Du kan ha problem med livspositiva som förökar sig, jag ser inget problem med det.

Det intressanta är hur likgiltiga ni är inför en pedofil som sadistiskt våldtar barn för att reservera all er hat och vrede emot människor som förökar sig. Det är intressant då ni använder premiser att ingen har någon fri vilja ändå, så ingen bör hållas ansvarig för sitt agerande.

Du är givetvis inte känslosam inför ofödda barns lika lite som kristna har känslomässig koppling till främmande aborterades lidande och lika lite som kommunisten med guldsked i munnen från södermalm har emotionell koppling till proletärernas lidande.

Vi talar om hat mot fiender här, inte om kärlek till offer. Det är uppenbart när man ser dessa videos att hat, frustration och möjligen avunda är de mest motiverande drivkrafterna och inte någonslags universal kärlek till alla lidande.

Jag är inte alls likgiltig inför det, vad vet du om det? Jag har inte heller sagt att det inte finns någon fri vilja. Jag är inte ens materialist, utan snarare agnostiker. Du tillskriver mig uppfattningar och åsikter som jag inte har. Du kan liksom inte bunta ihop alla antinatalister.

Nej jag är inte känslosam inför en ofödd, varför skulle jag vara det? Det är först när någon fötts som den kommer att lida mer eller mindre.

Nej vi talar inte om fiender, vi talar om kärlek till offer. Men visst, hat mot livet självt och naturen. Frustration såklart också över de som medvetet låter det fortgå.

Jag reagerade i för sig på vad jag såg från videon och kommentarer från exempelvis redox, det är fullt möjligt att du är skapad av annan virke.

Humanisten som försvarar livet i videon framför sina argument sakligt och utan att emotionellt angripa motståndare medan den dekadenta antinatalisten sitter och gapar svordomar mot en människa som han inte ens känner till. Han verkar vara fylld med hat och frustration.

Jag menade annars känslosam mot alla som tvingas att föddas, skrev fel.

Okej, ja dom flesta antinatalister är sannolikt materialister iofs. Men att detta inte är en trevlig tillvaro som allt levande och kännande bör slippa, gäller i princip oavsett vad man tror om verkligheten, i varje fall enligt mig.

Oavsett vad man tycker om Gary så är hans argumentation giltig som sagt medans Dillahunty är ute och cyklar.

Jag tycker att dillahunty kunde utvecklat sin teori om smärtans subjektivitet bättre. Han fokuserade på att smärta kan leda till något bra, men jag skulle snarare fokusera på att smärta kan vara en euforisk upplevelse för människan med krigarmentalitet.

Några moment då jag själv känt mig mest levande har varit i moment då jag upplevt ganska extrem smärta i exempelvis uthållighetssporter, boxning och isbad. Det är möjligen resultat av adrenalinkicken att man överkommer sin svåraste motståndare (dig själv, dina rädslor, dina förväntade gränser). Men själva smärtan i sig blir njutningsfullt när man blir mindful om känslan och upplever det från en annan vinkel.

Människor som har problem med upplevelsen av smärta brukar vara människor som aldrig levt i harmoni med sin natur och blivit för trygga och domestikerade av civilisationen.

Jag kan förstå dig. Även om jag inte tror du skulle vilja uppleva smärta av den grad som en hammare mot din pung skulle orsaka? Eller dina ögon intryckta? Sedan är ändå frågan varför denna verklighet skall finnas överhuvudtaget där smärta måste vara en ingrediens? Vad är det positiva i att ett litet barn får dö i cancer? Vad gott kommer ut av det? Gillar man den tortyr som pågår överallt hela tiden så måste det vara något fel i skallen på en, ursäkta mig. Men jag tror knappast du skulle uppskatta att bli torterad 24/7? Om inte, varför skall vi godta att det sker med andra kännande medvetanden?

Ponera att just du varit det barnet som dog vid 10 års ålder av cancer exempelvis, hade du gillat läget lika mycket då?

Tankarna är inte särskilt genomtänkta hos natalisterna helt enkelt. Som aporna dansar de till dna-molekylen enbart.

Det faktum att människor som får barn vill ge dem en bättre uppväxt än de själva hade. En tillvaro där barnen får det bättre ställt materialistiskt, mer kärlek och mindre smärta säger väll allt egentligen om denna värld. Det finns något inneboende i de flesta av oss att något är fundamentalt fel här.

Klart att krigarmentalitet får en att känna sig levande. Det är så denna värld är uppbyggd. Att överleva är att kämpa för tillvaron. Att vinna på andras bekostnad. Det är så spelreglerna ser ut här.. Intressant att många fighters med trauman är de som blir duktiga. Eller människor i överlag som jagar framgång till varje pris och vill bevisa sig. Trauman föder trauman i denna värld. Klart man kan välja att se positivt på det men det kanske säger något om den personen och dess perspektiv. Men det verkar som många med åldern (då många blir mer ödmjuka) inser att framgång, materialism osv inte är allt och inte är det viktiga i livet. Deras egon blir mindre.

Och så här pågår det generation efter generation. SAME SHIT DIFFERENT DAY.

I slutändan är detta en upplevelse. Man kan välja att se positivt eller negativt på det hela. Personligen lutar jag mot det sistnämnda. Det negativa slår det positiva över många gånger om. Pyramidspelet här straffar de flesta. It is all fun and games för vinnarna tills de befinner sig i ombytta roller. När predatorn blir prey..

Jag är inte atheist utan tror det finns något bortom oss som vi inte kan greppa eller förstå i denna BEGRÄNSADE lilla skitvärld. Jag kan omöjligt veta detta till 100 procent. Men det är vad jag kommit fram till genom studier av gnosticism osv.

Det sker ett uppvaknande förtillfället och mer och mer ifrågesätter cirkusen. Tack och lov.

Vi befinner oss i the twilight zone. Sålänge du är här så följ inte strömmen. Stå på dig. Följ sanningen och låt ingen diktera för dig något annat. Var varken prey eller predator. Det är att vara en sann krigare. Denna värld vill att du följer strömmen och sväljer all all jäkla propaganda som utbildningsväsendet, media, underhållning osv producerar. All sörja och propaganda för att dra in dig i distraktioner för att inte se sanningen.