Dagens Nyheter: Vi kommer i närtid att satsa mer agendasättande journalistik

Peter Wolodarski är ny chefredaktör för Dagens Nyheter. I en chatt med läsarna på Dagens Nyheters hemsida skrev Wolodarski följande:


Tydligen kommer Dagens Nyheter satsa mer på ”agendasättande journalistik”. Det finns fler mediahus än Bonnier som också explicit skriver att de bedriver agendasättande journalistik.

SVD:s redaktionschef skriver följande:


Om tidningen skriver SVD:


Även Sveriges Radio skriver om deras nya stjärnskott Thomas Ramberg. Det framgår att under långtid arbetat med agendasättande journalistik i Ekot.



Vad är då agendasättande journalistik? En magisteruppsats från Lunds Universitet vid namn ”Den svårtämjda opinionen - En studie av opinionsbildning och demokrati på DN Debatt i anknytning till EMU-valet” har följande abstrakt:


Alltså agendsättande journalistik innebär att mediets egna intressen ges utrymme i journalistiken. Uppsatsen slår fast att DN har bedrivit propaganda för EMU och lyft de som haft intresse av EMU men undvikt att låta alternativa röster komma till talas angående ett svenskt medlemskap av EMU.
I uppsatsen förklaras djupare vad ”agendasättande journalistik" innebär.


Agendasättande journalistik innebär alltså att media kontrollerar det diskursiva flödet. Media beslutar vilka ämnen som skall vara uppe för diskussion. Genom att göra detta kan media kontrollera vad som är "topic" och inte "topic". Det politiska samtalet kontrolleras alltså av media genom att inte ta upp vissa områden på agendan. I Sverige är invandringspolitiken tabu.

Trots det talas det ständigt om invandringen i media. Wolodarski exempliferar till och med i chatten om vad han menar. Vad det handlar om är att ledarsidor, kultur och nyhetssidor samverkar. De lyfter vissa områden av invandringspolitiken, tex. diskriminering eller fattigdom men sällan kriminalitet. Invandrarnas intressen är oftat i fokus men sällan de etniska svenskarnas intressen av invandringspolitikens konsekvenser. Magisteruppsatsen ovan konstaterar att DN drev en agenda som var positiv till EMU. Vi kan med all säkerhet säga att det samma också gäller för EU och invandringspolitiken.

Är det dock inte underligt att media är öppna med att de driver en "agendasättande journalistik"? De flesta av oss har tolkat agendasättande som ett akademiskt begrepp - men så alltså inte fallet. Media är alltså öppen med att de har en agenda. Detta är alltså inte bara Dagens Nyheter men i stort sätt alla stora tidningar i Sverige hävdar detta. Kan vi verkligen lita på tidningar och mediahus som säger sig bedriva en "agendasättande journalistik"?

Med berättande uppfattar jag här snyftreportage.

Det är ett välkänt fenomen inom vetenskapen att man kan styra objektiviteten genom att välja ut fakta. Man får en känsla av sanning. Ungefär som det freudianska luftslottet. Riktiga hard core psykologer förklarade ända in i 80-talet att t.e.x. autism beror på en traumatisk upplevelse/upplevelser från barndomen. I dag kan vi empiriskt belägga att det är en nedärvd medfödd hjärnskada. Många föräldrar hade fått sina liv förstörda innan detta kunde utrota tidigare förutfattade och helt vansinniga föreställningar.

Feminismen idag befinner sig på samma stadium som psykoanalysen under 70-talet. Man tillåts härja fritt genom att utgå från att något är på ett visst sätt och så letar man godtyckligt efter exempel som bekräftar det redan antagna. Nu har alltså DN en lika uttalat metod. Man utgår, dvs. har en agenda, att verkligheten är på ett visst sätt och att den bara får bara så.

Ändå vill jag hävda att DN:s nya giv i första hand inte är en produkt utifrån tidningen själv, utan ett resultat av det nya samhället. Därmed ser jag det som en anpassning efter nya rådande förhållanden. Den allt större skaran sociala medier är nästan uteslutande massinvandringskritisk. Ofta hatisk samt efterbliven i många fall. Någon större ideologisk hemvisst saknas ockå. Och det måste man väl hålla med om. Det är genom att vara motpol och dessutom ebjuda en intellektuell ideologisk plattform jag menar är DN:s nya giv.

http://en.wikipedia.org/wiki/Agenda-setting_theory


Tror DN, SvD et cetera mest menar att de hellre ser att de nyheter de publicerar blir omtalade, än att de inte blir det.

Med andra ord ser dagens journalister sig själva mer som politiker än journalister, tredje statsmakten har vävts in i den första. Oerhört skadligt, oerhört farligt.

Att olika schatteringar av vänstern & tokliberalhögern via DN & övrig MSM bedriver opinionsbildning genom "agendasättande journalistik" är ingenting nytt. "Agendasättande journalistik" är en eufemism för tendensiös journalistik dvs dold/illa dold propaganda. Att man som Wolodaski öppet och ohämmat talar om att man tänker sträva efter att kontrollera det offentliga politiska samtalet tyder på en svårartad narcissistisk messiasmentalitet kombinerad med en machiavellisk arrogans utan motstycke.

???

Det enda sociala medium jag känner till som är "uteslutande massinvandringskritisk" är Flashback. Twitter domineras som bekant av vänster och liberaler, medan Facebook är för stort för att ha någon riktigt slagsida. LinkedIn behandlar väl inte politik överhuvudtaget. Google+ är det ingen som använder.

Eller menade du i själva verket något annat, exempelvis bloggar?

Twittervänstern läses av få. Däremot diskussionssajter, typ flashback eller familjeliv, domineras av invandringskritiska röster. Det gör också alternativ media där kommentatorsfälten (som jag uppfattar som ett slags socialt medium) utgör en viktig utfyllnad av en artikel.

Att något domineras av innebär inte "uteslutande". Så här ser Sverige ut idag är min upplevelse, känner hur många gamla vänsterrövar som helst som är trötta på mångkultursfloskler och värdsfrånvända vänsterideologer. Demokrati? Yttrandefrihet? Visst är det hemskt?

Nej, de ser sig själva som ett prästerskap. Förr gick folk till kyrkan en gång i veckan, på söndag och lyssnade på agendan i två timmar. Idag lyssnar folk på det nya prästerskapet i flera timmar varje dag. Tänk dig själv vilken effekt det får på en människa som lyssnar på radio på jobbet fem dagar i veckan med nyhetssänding varje timme som repeterar samma mantran om och om igen.

Morgontidningen har varit förrädisk då man har intagit informationen i samband med måltid och därmed förenklat nedsväljningen av den bittra informationen. Även morgonradio och morgontv har samma funktion och sätter agendan för din dag. Speciellt morgonprogram i radion där en grupp människor sitter och pladdrar är designade att ta över det normala samtalet kolleger emellan och ersätta det med perversiteter och politiska agendor.

Det moderna samhället är i själva verket en förvriden spegling från medeltiden. EU är kungamakten, politikerna är adeln, journalisterna är prästerskapet, påvedömet är FN och därifrån kommer religionens alla lagar och regler, gudarna samlas i den pantheon av NGOer som styr sin egen liten del av skapelsen. (non governmental organisations, ickestatliga organisationer).

Vad hemskt Som om svensk media inte driver tillräckligt med agendor redan. Eftersom alla som syns och hörs i media tycker i princip likadant kommer enkelspårningen inom PK-etablissemanget att stärkas.

En tidning som bara driver kampanjer, agenda som de kallar det, blir för många ännu mindre läsvärd.
Kanske inte för den korrekta eliten, men de förlorar läsarna som bara vill ha nyheter, utan en massa korrekt tyckande.

Dom gör det värre för sig, men förstår det inte.

Kampanjjournalistik har vi haft länge i kvällspressen och till DN kom den under Joachim Berners chefredaktörskap i slutet av 1990-talet. Men då handlade det om enskilda kampanjer i olika sakfrågor. Är agendasättande journalistik annorlunda kampanjjournalistiken på det sättet att kampanjerna blir underordnade en gemensam agenda, tidningens linje som då slår igenom fullt ut även på nyhetsplats.

Helt klart är att den klassiska gränsen mellan news and views, mellan nyheter och åsikter, har brutits upp. Agenda-journalistiken tillåter pressen att skapa och servera de nyheter som stöder den egna agendan. Man kan också se styrningen av kommentarsfälten i detta perspektiv. En vanlig tanke hos pressen som stänger sina kommentarsfält är att man inte är skyldig att återpublicera alla och allas åsikter. Det synsättet kan ha en viss relevans på ledarsidan. Där ska en viss politisk linje framträda tydligt. Men kommentarsfälten ligger ofta under nyhetsartiklar. Börjar man styra vad som får sägas där eller inte så styr man också hela nyhetsbevakningen till att endast omfatta de av tidningen godkända ämnena och får kommenteras endast med de av tidningen i förväg godkända kommentarerna.