Vi som är incel, (involuntära celibater)

Angående 1så ska man inte vara för säker på att mannen som säger att kvinnor är idioter som ständigt nobbar honom inte i sitt hjärta känner sig som en defekt loser. Det gör kanske för ont att prata om?

Jo vissa män saknar självinsikt med. Jag skrev tokigt ser jag.

Ställvis ganska träffande beskrivning i artikeln. Jo, det är givet att man lägger skulden på sig själv. Vem annars?

Andra delar kan man vara lite frågande till: "Den som besöker en pub eller dansrestaurang, lägger ganska snabbt märke till en sorts män som sällan eller aldrig talar med eller bjuder upp kvinnor."

Själv sätter jag ju inte min fot på något sådant ställe. Det skulle ju vara att göra narr av sig själv. Be om att bil avvisad och förödmjukad.

Vet ju inte hur andra gör. Finns det kanske män, som envisas med att gå på dansrestaurang och inte bjuda upp? Som sitter på puben och inte vågar prata? Man håller sig väl därifrån, när man vet att man inte platsar?

Jag tycker inte att nr2 är så deprimerande alls, det finns män som valt själva att ge hela sin själ till nr2, stora män som kunde få kvinnor!

Jag tror att ingenting är så tragiskt som att orbitera kring ett svart hål hela ens liv, det finns inget som du kommer ångra så mycket i dödsbädden som att du bara tänkte på det som du ändå aldrig kunde få.

Det tragiska är att INCELS tänker mer på kvinnor än vad vanliga män gör, det är egentligen enda saken de någonsin pratar om (se Niveabodylotion, herregud...).

Ni skulle få så pass mycket rikare liv ifall ni satsade stenhård på att göra något roligt istället, glöm ruttna äpplet (enligt MGTOWs egen utsago) som hänger på trädet alltså, läs en bok istället, lär er spela gitarr, meditera 30 mins perdag (sedan 1h , 2h), återvänd att hålla på med någon sport ni gillade när ni var barn, gå och res till något kloster och lev som munk...vad som helst, förutom att älta kring det ni aldrig kommer få!

Äsch, vad fan. Incels avvisar ju själva. Den och den duger inte. Därför ska ingen klaga.

Världen är en krigszon; det är helt ok att förlora, men inte att älta över att ha förlorat.

Du talar som en jävla feminist; "Så jag är bara värd att älska för mitt utseende?" "Mäns värde är bara muskler och hur duktig han är på att plugga och jobba!" Buhuuu.

Du kan få feta muskler, examen, bra jobb åtminstone. Kvinnor föds med sitt utseende och pronto! Större delen av hennes potential att bli älskad finns i princip skriven i hennes DNA. Vad fan vill du att kvinnor ska älska dig för? Hur många levels dina WOW-karaktärer har? Bara för vem du "är"?
Ännu värre är att kvinnor har några år på sig att finna en bra man.

"buhuu, de bra männen vill bara ha unga kvinnor! "
"meeen kvinnor då? Ni är hypergama och knullar bara med chads!"

Problemet är den inbyggda tron på egalitarism, som om man förtjänar något alls från livet från dagen man föds. Du förtjänar fan att bli uppäten levande av närmsta rovdjur ifall inte din moder och fader finns där att skydda dig, sådana är livets vilkor.

Livet är krig, min vän. Alla män borde fatta sådant från barnsben. En sak till: inte kan du byta ut livets slagfält mot ett virtuellt slagfält i dataspelen och tro du kommer ha erfarenhet för att klara dig i riktiga livet...

Finns ett väldigt enkelt sätt att lösa era problem, över gränsen.
Inget jag själv skulle göra då kuken får sitt oavsett.
Men hade jag haft ert problem hade jag definitivt försökt göra något åt det.
Sen så är det skit samma vad svensk lagstiftning säger om det är lagligt där ni gör det.

Världen idag grundar sig i att folk samarbetar. Varav våra civila rättigheter, skyldigheter och idéer som ger upphov till normer och förståelsen att vi faktiskt förtjänar något av världen. Precis som vi togs bort vår naturliga rätt att arbiträrt exploatera naturen och andra måste vi även ges privilegier för att bytet ska vara rättvist. Det är ett form av samhällskontrakt. Där är att leva sitt liv med förståelsen att man inte förtjänar något när alla våra naturliga rättigheter har tagits ifrån oss, är att tänka som en slav. Vilka våra privilegier och rättigheter ska bestå av är något som man kan debattera och en upplyst person hade väl förstått att även de privilegierna och rättigheterna som t.ex. privat ägande eller liv är då på bordet att tas bort, men den stora majoriteten människor anser att de förtjänar något av samhället. Till och med du gör det (även om det rör sig om att du tycker att du förtjänar att inte behöva bli bundna av dem), så det är inget som är unikt för egalitarianism. Det är något som väl förstått i filosofi, samhällsvetenskap, politik, juridik, etik och många andra fält.
PS: Däremot är det viktigt att förstå att världsliga privilegium eller rättigheter inte är detsamma som relationella privilegium eller rättigheter, eftersom det skulle innebära att individer är skyldiga en något, vilket vore en form av förslavning av andra, vilket vi borde etablera - är fel. Eftersom samhället består att skyldigheter och rättigheter kommer det eventuellt översättas till individuella ändå, men det kan på sätt och vis argumenteras att genom att det går båda vägarna, så det är mutual och därför okej. Det är dock en helt annan debatt som kan diskuteras mer i detalj på ett mer passande delforum.

En riktig man förstår sitt värde och på vilket sätt han höjer sig över alla andra, genom att bara vara bättre än alla andra - varesig det är fysiskt, intellektuellt, moraliskt eller spirituellt. För en sådan person finns det ingen jämlike, oavsett vilka världsliga ting de andra besitter. De kan aldrig komma dit han är utan att lägga ned en massa arbete på sig själva. De ting han besitter gör att han kan klara sig oavsett vilken situation han än befinner sig i och det är mer värt än de tillfälliga fördelar vilket materiella ting är.

Du kanske håller med mig här, faktum är att jag pratar om något som många life coachers på inceltrådarna jämt gnäller om. Skillnaden är att de tror att anpassning är en styrka eller en fördel. Det är det inte. Igen, att anpassa sig för någon annan är att göra sig till den personens slav. Det är mer eller mindre vad ni går omkring och ylar om hela tiden, medan ni tror på något vis att ni är alfa-hanar. Det jag pratar om när jag säger: "Tycka om mig för den jag är" menar jag på att jag ska vara accepterad som jag är utan att kräva en anpassning från min sida. Då är jag inte en slav till någon annan.

"Tjo, jag har jobb, hus, en fru och barn. Jag är så framgångsrik och jag är en riktig alfa!"
Men titta på det genom ett reellt perspektiv så är du nu slav till ditt jobb, slav till din fru, slav till en skuld och slav till dina barn. Genom att förslava dig och obligera dig mot andra har du kommit, dit du har kommit. På vilket sätt kan en sådan människa anpassa sig? Om kriminella flyttar in i området, måste han flytta för att skydda sina barn. Om en annan man tjusar hans fru måste han konfrontera honom, annars kan han bli bedragen och kanske förlora henne. Om han förlorar jobbet, då måste han hitta ett nytt eller riskera att även falla på lånet som skulle göra honom hemlös. Själva jobbet i sig går ut på att sätta kundernas behov framför hans egna. Hans liv består av måsten och hans egna behov faller bort. Han är en slav. Likt alla ting kring honom som han innehar, kommer suktas av hans omgivning vilket gör att det kanske är enkelt för människor som inte vet bättre att se upp till honom, men det gör även att de onda eller desperata söker sig till att ta det han har. Det han lagt ned så mycket tid och energi till att bygga har åter igen blivit ett föremål för hans bojor.

Sedan är intelligens, förmågor, fysik och mycket annat även dem genetiska och högst slumpmässiga i hur de distribueras till befolkningen. Jag har alltid varit intelligent och nyfiken, även som barn. Det har dragits så hårt till sin spets att jag inte längre känner någon nyfikenhet eftersom alla ting i världen redan känns så bekant för mig och det är svårt för mig att rationalisera hur folk tänker. Ifall jag antar att de är lika intelligenta som mig, måste de ha en moralisk defekt. Annars måste de ha en intellektuell defekt. Givetvis brukar moraliska defekter komma eftersom folk har intellektuella defekter så det är svårt att riktigt separera på dem två. Det finns dock ett litet antal människor som inte kan sättas i något av facken och tänker på både ett moraliskt och intelligent sätt. Enstaka feminister har faktiskt visat en förmåga att göra det. Anti-egalitarianister har inte visat en enda individ som tänker på ett sånt sätt. Antagligen för att ideologin de använder är inkorrekt, omoralisk och grundar sig i ignorans och frustration.

TLDR: Varför skulle en tjej vilja älska mig? Därför jag är ett mycket bättre kap än dig.

riktigt jävla fula och tjocka tjejer med acne kan få tinderdater med chads. Det är vetenskapligt belagt. Många chads/modellkillar som trycker in kuken i allt som har en fitta. Därför blir det ingen över till killar med likvärdigt utseende som dom tjejerna. Dom blir bortskämda med att få kuk av killar som ser långt bättre ut än dom själva gör..

Nr1: jag tycker du för ganska så bra resonemang utifrån ditt sätt att se Världen, men du har ett litet problem i att du sitter och samtalar med halmbygge du skapat av mig.

Jag är inte fru-jobb-barn snubben som säger åt folk att bygga villa och bättra sig på så sätt, jag är snubben som förordar sabbotage och att leva ut ett liv där man inte på något sätt blir någons slav...

Jag fattar sedan mycket väl att alla inte kan bli vinnare, det jag stör mig på är att INCEL-rörelsen är så fantasilös att de inte ens kan hitta en bättre hobby än att tala om det som de inte kan få hela dagen. Jag har ju självutvecklad mig enbart för mig själv, aldrig för att få kvinnor, det vore ju...att bli slav för ens begär. Liksom det är att sitta och runka till porr hela dagen. Liksom det är ifall ens favoritsamtalsämne är att prata om objektet av ens begär som MAN INTE KAN FÅ.

Läs på om orientaliska filosofier eller till och med äldre grekiska filosofer och sök för Guds skull befria er från något som så uppenbart gör er så frustrerade, bittra och olyckliga. Jag förstår att det finns en konstig masochistisk njutning i självförnedring, i att älta kring allt man inte kan få, att göra sig till evig offer för omständigheterna...det är tryggt, det utkräver ingenting utav en förutom att man pekar finger på resten av samhället och hittar fel där...det är DOM DET ÄR FEL PÅ! Socialister gör detta också i materiell mening, liksom failade konstnärer, rasifierade och kvinnor som vill få makt skänkt från kvotering, etc.

Alla dina "fellow egalitarians" som vill förneka naturens eviga och brutala kamp om tillvaron, den brutala naturen som pekar på några och dömer: "Ledsen, du duger inte för att leva" och pekar på någon annan och dömer: "Ledsen, du duger inte för att fortplanta dig!"

Du bör läsa Kurt Vonneguts Henri Bergson, en framtidsvision där alla intelligenta bär hörlurar med oljud för att de inte ska tänka ordentligt, där alla vackra tvingas förfula sig och alla atleter tvingas bära tunga västar som förhindrar rörligheten. Egalitarism söker alltid att släcka den eld som skinner vackrast, för den egalitära orkar sällan själv sträcka sig mot ljuset. Fördela makt, pengar, sex lika; se till att allt inrymmer skönhetsidealen (till och med en 200 kg tjockis); alla livsstilar är acceptabla, att vara välutbildad läkare ska inte ses som mer imponerande än att vara hamburgervändare i Mcdonalds...naturens brutala utveckling mot mer sköna skapelser är slutligen förintad och allt som återstår är skuggor av den eld som en gång funnits.

Så, extra underhållande är det att du och dina "fellow egalitarians" inte kan slå ihop och tillsammans utbyta ideer om er egalitära strålande paradis, för vad vill egentligen ens naturens mest lågstående djur ha? Zebran må tycka att lejonen är onda som äter upp dem, men zebrorna skulle klacka bort de svagare zebrorna för att få vara långt ifrån ytterkanten, alla vill ju ha privilegier! Och du får rörelser som intersektionalism tillslut där själva offerskapet skapar en hierarki i offernarrativ i sig, du måste ha heliga kombinationer av offerdom (svart, trans, handikappad) för att få gå oemotsagt i allt du säger! Du blir därmed direkt högsta präst.

Och denna tävling om att få speciella privilegier man själv inte har erövrad kommer ses som orättvis av de som inte får (som incel-männen), ni får ju inte leka med i politiska offerlekarna då sex olikt makt och pengar inte ses som en mänsklig rättighet. Det är ju helt uppenbart att alla egalitärer är små egoister som snöar in sig i just det privilegiet som gynnar just dem själva, ifall du är en fet kvinna så går du till krig mot "skönhetsidealen", en postmodern failad konstnär går i krig genom akademin mot "borglig marknadsstyrd konsensus konst" och är du en "fröken duktig"-feminist kanske du går i krig för att kvotera in andra fröken duktig i företag startade av mer drivkraftiga män och är du incel så är det hopp att man spinner tillbaka tiden innan p-piller och magiskt få precis alla att gifta sig med någon match när de är 18-20 och oskulder.

Jag har förövrigt lite sympati med er, jag tycker att sexuella marknadsplatsen är för hård och skapar för fåtal vinnare och jag fattar att den kommer fortsätta vara så jävla hård som den du bevittnar (troligen ännu hårdare). Det finns en allvarlig risk att hela Västerländska Civilisationen kan falla just pga det (Japan har exempelvis gått ännu längre), och jag vill inte ens tänka på vad som händer när någorlunda realistiska sexrobotar dyker upp i marknaden.

Grejen jag stör mig på är just det eviga gnället, inte den objektiva diskussionen vi har just nu, utan just det där "kan inte de bara älska mig för vem jag är!", en tragisk historia då kärlek inte är något du kan få utan att kriga för det. Så har det alltid varit i naturen förövrigt, monogami-idealen vi hade innan p-pillret må ha skapat starkare illusioner som fick fler mediokra kvinna att förälska sig i mediokra män, men vi kan säga att p-piller släppte ut Moder Natur med all sin grymhet att åter döma med den ursprungliga hårdheten som existerade innan civilisationselden reste sig ur barbariets mörker.

Den djupaste förståelse för eviga kretsloppets inbyggda tragedi hade nog buddister, Samsara inrymmer allt som någonsin kommer existera, civilisationer som kommer söka resa sig och klämma in naturen i onaturliga mall och sedan kommer den ofta skapa själva kriterierna för att anden ska komma ut ur lådan igen (som just p-piller och Guds död). Det bästa en människa kan göra är då att befria sig från hela kretsloppet, inte älta kring alla begär inom honom som aldrig kan släckas, inte gnälla i evigheter på att den inbyggda "ondskan" som finns i hela Universums vara (inklusive i moralisten som gnäller).

Tror knappast att incels pratar om det hela dagarna. Själv önskar jag endast prata om det när jag är frustrerad efter att ha försökt få till det men blivit avvisad. Det känns ganska surt även om jag kan förstå att man skulle kunna avvisa mig på grund av att jag må vara tjock och faktumet att auran jag ger ifrån mig är skräckinjagande. Lustigt nog prövade jag photofeeler och det visade sig att jag var illa omtyckt även när jag tog upp bilder på mig när jag var yngre och slank. Jag har även hört sånt som att jag ser ut som en brottsling, men jag har inte ens fått parkeringsböter. Själv tycker jag inte att jag ser dålig ut. Har alltid varit nöjd med mitt ansikte och kunnat göra det bästa av min form.

Jag 100% avskyr och ser ned på andra män som är populära bland tjejer. Inte för att de är framgångsrika, utan för att de besitter så extremt äckliga kvalitéer. Det är lite som salt i såren att de når framgång när de är så extremt sliskiga och manipulativa. Jag har själv försökt med att vara sån med viss framgång faktiskt, vilket gav mig en existentiell kris. Jag vill absolut inte vara en sådan person och det är extremt frustrerande att tjejer faller för sånt.

Jag tror genuint att jag skulle kunna haffa tjejer, jag har faktiskt gjort det, men jag får inte göra det på MITT sätt. Det innebär också ytterligare att det inte är mig de är förtjusta i, utan det är den sliskiga personen som jag utger mig för att vara. Jag vet inte vad du tänker kring det men för mig är det oerhört deprimerande.

Du kan inte basera din syn på egalitarianism genom skönlitteratur. Böcker är bra på att fånga fantasin men de spelar inte verkligheten. Den bilden du målar upp är så extrem att den inte är realistisk. Sedan att du påstår att t.ex. att alla livsstilar skulle vara acceptabla för en egalitär ser jag som ett väldigt tvådimensionellt tänkande. Folk bra på olika saker och föds för fallenhet i olika ting, dessutom tenderar folk att utvecklas över tid. En person som är dålig idag på t.ex. bowling kan imorgon bli en mästare på det, ifall han tränar hårt nog. Innan Einstein fick sitt genombrott jobbade han på ett försäkringsbolag.

Egalitarianism erkänner att även ifall människor inte är imponerande just nu, kan de eventuellt komma att bli imponerande i framtiden. Jag tycker det vore hälsosamt ifall folk hade samma tänk kring incels. Problemet handlar inte om att folk vill ha privilegier, de vill dock inte hålla sig med en person för vad den kan komma att göra för dem - de är endast intresserade av vad personen kan göra för dem just vid det tillfället. Man kan ha ett argument kring att vi har endast en begränsad tid på planeten och att vara med någon som omedelbart inte uppger sig för att vara en bra partner vid första anblick ger personen en opportunity cost, alltså de spenderar tid som de skulle kunna spendera med någon marginellt bättre.

Sedan har du rätt i mycket av det andra paragraferna du skriver, och en del jag inte kan säga mycket kring oavsett om du har rätt eller fel i det du skriver. Att se det från ett naturligt perspektiv är mycket rimligt och vi kan utgå att även om vi inte anser att naturen är perfekt är det naturen vi måste anpassa oss efter. Lustigt dock att du finner det frustrerande då att man klagar ifall du också förstår det som att det är naturligt att man kommer göra det.

I naturen hade lösningen varit ganska enkel, vilket vore att döda sina motståndare - men det är ett av privilegierna mänskligheten gav upp för civilisationen.

I vilket fall är det viktigt att spelreglerna i samhället är pragmatiska, rättvisa och schyssta. De är de sällan, utan mycket kring hur vårt samhälle är byggt är byggt för stabilitet (ett konsistent mål för konservatister och en motpol för egalitarianism). Stabilitet är inte dåligt i sig men det innebär ofta stor resistans för vissa grupper och individer när det appliceras på samhällsnivå. Tänk dig liknelsen du gjorde tidigare om att göra alla lika patetiska gör att allt vackert försvinner. Att gå efter stabilitet kan liknas vid något som förhindrar folk från att bli vackra som annars hade varit det. Är inte det lika tragiskt?