Att ha förmågor?

Jag har i stort sett hela mitt liv inte trott ett smack på övernaturliga krafter och allt sånt bullshit, men många gånger får jag dock Deja vu och vet om att telefonen ska ringa några sekunder innan den ringer, jag vet vad folk vill innan dem öppnar sin mun, jag har alltid rätt om en människas karaktär och deras agenda direkt när jag tar dem i hand. Har alltid ignorerat detta förrän nu som jag börjar tänka på det. Min mamma berättade för mig att inom vår släkt på hennes sida kunnat se framtiden och även kunnat se, kommunicera med dem döda. Min mamma såg sin mormor flera timmar innan hon fick reda på att hon hade dött, har aldrig trott på detta och bortfärdat det.
Jag vill alltid försöka förklara allting på bästa sätt vetenskapligt, men just nu vet jag bara inte, finns det studier om sånt här?
Just nyss tänkte jag att min sambo kommer jobba över en timme och vips en halvtimme senare får jag sms om att hon slutar en timme senare.
När jag spelar spel, vilket jag ofta inte gör, så vet jag att jag antingen kommer förlora eller vinna.
Igår visste jag säkert att jag skulle förlora, men jag chansade ändå och litade inte på mina instinkter, men idag vann jag tillbaka det jag förlorade plus lite mer, vid tillfället visste jag att jag skulle vinna.
Freaky eller vad, så vad tycker ni, bör jag lita mer på mig själv och kanske utveckla starkare förmågor eller bara skita i det och försöka söka en vetenskaplig förklaring?

Jag skulle skitit i att fundera över varför det är så och bara funnit mig i att det är så
Sen en tankeställare kan väl va att fundera över de gånger du har fel om dina antaganden. Att du nästan alltid(jag utgår från att även du ibland misstar dig) gissar rätt om personer behöver inte tyda på något övernaturligt.

Sen telefongrejen, det är antagligen massor med gånger du inte förutspår att den ska ringa. Snarare tillfälligheter än förmåga. Även lätt att händelseförloppet blir förvrängt. T.ex. du tittar på din mobil, och så råkar den ringa. Då kan man lätt i efterhand tänka att man visste att den skulle ringa när det snarare var en ren tillfällighet.

Men som sagt, jag hade inte funderat så mycket över det. Inte särskilt mycket att komma fram till enligt mig.

http://psychcentral.com/news/2007/06...earch/884.html
Inte för att förstöra dig, men du har knappast någon förmåga. Tror att antingen du, eller din morsa, bara är fulla av skit. Om förmågor fanns på riktigt, tror du inte att det skulle finnas väl dokumenterad information om dessa förmågor då?

PS. Lär dig skillnaden på de och dem.

Övernaturliga förmågor existerar inte, mer än rå talang för grejer. Men mediala förmågor? Nope.

Bara tillfälligheter på tillfälligheter.

Du är intuitiv vilket iofs alla är. Skillnaden är du blivit medveten om det.

Jag är inte galen, jag går bara och grubblar på sådana här saker, tro mig jag är all for science i första hand!

Efter mycket hänt mej förra sommaren fick jag som en 6e sinne som sa åt mej saker, det kunde vara att jag skulle köra åt ett visst håll eller liknande.

När jag körde på landsvägen och hade en långtradare framför mej kände jag på mej att någonting inte riktigt stämde med långtradaren framför mej i trafiken. Så jag sänkte farten. Mycket riktigt så börjar denna långtradare köra om en annan långtradare framför denne, han kör in i vägrenen och skrapar upp sin bil. Det skedde ingen krock och långtradaren han precis köra om innan vägen blev till en väg.

Så det kallas för någonting när man kan se vad som sker kort innan det sker. Kommer inte riktigt ihåg vad, precognition tror jag. Så det har man upplevt.

Tråkigt nog fungerar inte sådana här brasklappar i det här forumet. Var glad att du får diskutera över huvud taget

Kan rekommendera att lättsamt förkovra dig i material tills du hittar något som förklarar bäst det du upplever och sedan gå på djupet.

Jag kan vara hård utan att vara en bitch det är nog min mest unika förmåga.

Din hjärna, precis som alla andras hjärnor, är en jävel på att beräkna, planera och analysera scenarion. Det är ungefär det som hela vår uppväxt går åt till, att utforska rummet vi lever i och att bli så bra på scenarioframställning och analys som möjligt.

När du skakar hand med någon så gör din hjärna tusentals scenarion, allt från att den här snubben är trevlig, han kommer dö i en tragisk brödrostolycka vid 88 års ålder eller han är en shape-shifter från en annan dimension som är här för att äta blåbär.
Sedan är det frågan om efterkonstruktion. Den du skakade hand med visade sig vara en blåbärsmunchande shapeshifter, men inte från en annan dimension utan bara från en annan planet. Då storstädar din hjärna bort all negativ data och förstärker den positiva datan. Så får den hjälp på traven i efterhand så varje gång du tänker på det här och särskilt varje gång du berättar det i en "Ja-sägande" miljö så kommer grejen bli mer och mer precis och mer och mer fantastisk.
"Jo, han var en shapeshifter och jag visste helt klart att övermogna blåbär var allt han var här för att käka"

Hjärnan är en cool pryl.
Ett varningens ord bara: När du lurar den och matar den med falska data som du sedan validerar på det här sättet så är det lätt att den drar vidare på det spåret och till sist är ALLT du tänker bara skevt och fel.
Precis som den kan läka sig så kan den också lura bort sig REJÄLT om man bara hjälper till lite grann och då är man snart helt fucked up och postar här om onda andar i medicinerna när man sitter på psyk och kvittrar på en gren!

Du är inte ensam

Inte du heller.

Det är inget problem med att man kan uppfatta att man har paranormal intuition ibland.
Problem blir det när man håller det som det enda rätta och inte kan se andra möjligheter att förstå tillvaron.