Islamisters politiska avancemang i Sverige

Diktaturen Qatars ministerium för Awqaf and Islamic Affairs invigde nyligen den största moskén som byggts i Skandinavien – i Malmö. Förutom i gulfbaserade tidningar och ett ytterst fåtal nätbaserade bloggar och nättidningar så passerar detta helt obemärkt i svensk media.
[...]
Qatar är ett emirat vid den Persiska viken, som gränsar till en wahhabistisk diktatur, nämligen Saudiarabien. Qatar är inte heller en demokrati på något vis utan styrs av familjen Al Thanis s.k. ”absoluta monarki”. Qatar blev självständigt 1971. Sharialag utgör basen för lagstiftning och Qatar har därmed spöstraff och dödsstraff. Dödsstraff ska (enligt lagen) utdelas för apostasi, dvs att den som konverterar ifrån islam ska avrättas. Runt 90 % av medborgarna uppskattas vara troende inom riktningen wahhabismen, en fundamentalistisk gren för de mest dogmatiska linjerna inom islam, vilken grundades av Muhammad ibn Abd al Wahhab på 1700-talet. Den som avviker från wahhabismen anses sällan som annat än förtappad, och ofta så har denna syn lett till konflikter, extrem inskränkthet och intolerans.
[...]
Abd Al Wahhab formade en allians med blivande härskare i Saudiarabien – Ibn Saud-familjen – och har sedan kungafamiljen kommit till makten varit en ständigt närvarande religiös maktfaktor som styr livet och levernet för saudier.

Saudiarabien började, i synnerhet på 60-talet och framåt, att exportera wahhabismen runt om i världen genom en specifik metod. Via oljekapital finansierades moskébyggen, men med förbehållet att predikanter, imam och/eller styrelsen i moskén skulle skolas enligt wahhabismens traditioner.

Följdverkningarna har varit negativa. Länder som t.ex. Somalia, Afghanistan, Pakistan, Tjetjenien och än fler städer där wahhabismen och salafismen frodats har oftare utvecklat våldsamma konflikter liksom problematiska värdekonflikter än en from utveckling i tolerans för andra.
[...]
Nästan samtliga islamistiska terrorgrupper bekänner sig till denna trosinriktning, t.ex. Al Qaida liksom IS/Daesh. Flertalet jihadister från Europa kommer från denna lära.

Man kan ställa sig frågan om huruvida Malmö på något vis behöver ett stort center för wahhabismen i Skandinavien. Om mer strikt fundamentalism på något vis är ett svar på vad som kan skapa en bättre integration, och en mer fungerande samexistens. Vårt svar är: nej.

Att svenska myndigheter och politiker deltagit i och godkänt detta samt saknat all vilja eller kunskap till diskussion i ämnet förvånar däremot inte alls.
[...]
Vår uppfattning är att konfrontativ religiös dogmatism och fundamentalism inte gynnar ett samhälle. Inte heller gynnas Malmö, Göteborg, Karlstad, Stockholm eller övriga städer med moskéer finansierade och influerade av dessa strömningar eller med den flora av källarmoskéer som finns i flera andra skånska och svenska städer. Detta är en komplex diskussion som måste hanteras. Det vore också klädsamt om medierna noterar dessa skeenden även om det kan tyckas obekvämt.
[...]
För 30 miljoner kronor så kan man istället få:

Årsförbrukning av blöjor till 6910 barn på flykt från Syrien.
Nödpaket för 9870 personer inne i Syrien med madrasser, liggunderlag, köksutrustning, presenningar, filtar och vattendunkar.
Sjukvård för 17645 personer inne i Syrien.
Nu fick Malmö istället en wahhabistisk moské betald av en diktatur med sannolika förhoppningar om att invandrade, asylsökande och infödda Malmöbor ska anamma deras religiösa världsbild. Ett dåligt val.

Det är alltid svensken som ska vika sig. På det svenska generalkonsulatet i Jerusalem firade man i år nationaldagen den 8 maj i stället för den 6 juni. Varför? För att firandet inte skulle krocka med ramadan. Om du inte tror mig kan du titta här på generalkonsulatets Facebooksida.

Men denna händelse är, trots sin ömklighet, nyttig så tillvida att den illustrerar en sanning, som jag i flera tidigare artiklar har försökt framföra, nämligen att mångkultur inte fungerar. Alla kulturer kan inte ha samma status i ett land.

.@lsarsour claims Prophet Muhammad was "a human, environmental and animal rights activist, a feminist and the first victim of Islamophobia."

En osannolik snyftgrupp är islam. Trots de många konflikter som drivs av personer med muslimsk tro så anses tron inte vara involverad. Att se koppling mellan muslimskt våld och islam är ett uttryck för ”islamofobi”, en term som framgångsrikt marknadsförs av islamistiska organisationer såväl internationellt som i Sverige. För dem som inte själva tror på profeten Muhammed, men anpassar sig till islams krav på respekt och lydnad finns redan en arabisk term: dhimmi. Den är avsedd för icke-muslimer som bor i Islamstyrda länder och är tvingade till ett undfallande beteende av statsmakten. Dhimmi-beteende är dock på frammarsch i länder där muslimer är i minoritet med argumentet att muslimer är en utsatt grupp som man ska tycka synd om, en snyftgrupp. Det är dock inte bara medlidande som motiverar utan också rädsla. Framgångar för kulturella Jihad driver på en utveckling mot dhimmi-beteende i väst.

Det märkliga är att en ordning som går emot de flesta människors åsikter och intressen kan etableras i en demokrati.

Nu är det ett steg närmare en moské på Rud i Karlstad.
Kommunstyrelsen sa på tisdagen ja till detaljplanen.
Nu avgörs ärendet slutligen av politikerna i kommunfullmäktige.
---
Den omdebatterade frågan om en moské på Rud närmar sig sitt slutliga avgörande.

På tisdagen sa en oenig kommunstyrelse ja till detaljplanen som möjliggör bygget.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet och Centerpartiet röstade för medan Moderaterna och Kristdemokraterna sa nej.

– Stadsbyggnadsnämnden har tagit fram en detaljplan för att se om marken är lämplig för den här typen av byggnation. Där har man inte funnit några invändningar, och eftersom utredningen inte har visat att det finns några skäl att inte anta den så känns det bra att vi kan göra det, säger kommunalrådet Linda Larsson (S).

– I grunden handlar det här om människors rätt att utöva sin religion och om möjligheten att få bygga för det ändamålet.
---
Både Moderaterna och Kristdemokraterna tydliggjorde att man inte är emot en moské. Men partierna ville säga nej till detaljplanen med hänvisning till att Karlstad växer och att man därför i stället vill se bostäder på den aktuella marken på Rud.

När Ahmed Abbas undervisade nyanlända syriska flyktingar mötte han hat. Flera elever stödde terrorgrupper.
---
När 24-årige Ahmed Abbas jobbade som svensklärare för nyanlända i en mellanstor svensk stad gjorde han en upptäckt: många av hans elever var anhängare av terroristgrupper.

– Nästan alla elever var syrier. Jag märkte hur majoriteten sympatiserade med Nusra-fronten, som är en del i al-Qaida.

Eleverna delade upp sig på rasterna. Bland de unga männen handlade mycket av snacket om Syrienkriget. Några var IS-anhängare, ännu fler stödde den al-Qaidatrogna Nusra-fronten. Ahmed Abbas minns särskilt en lektion. Eleverna fick läsa en svensk tidningsartikel om Syrienkriget. Där stod att Nusra-fronten är en terrororganisation.

– Då reste sig en man i 50-årsåldern och skrek: ”Jag är Nusra, mina farbröder är Nusra, mina bröder är Nusra!”. Han var arg för att Nusra beskrevs som en terrorgrupp.

Vad tänkte du då?

– Att den här terrorn kommer att komma till Sverige. Vi kommer att få se terroristbrott. Och då kommer även shiamuslimer som jag få skulden.

Under uppväxten i en vanlig svensk stad stötte Ahmed Abbas på IS-anhängare och andra extremister. De var ofta halvkriminella drogmissbrukare som plötsligt blev religiösa på ett extremt vis.

– De terrorsympatisörer jag träffade som cirkelledare var en annan sort. Nästan alla var akademiker. De var smarta, inga utslagna typer. Och därför är de farligare. En del kom dessutom direkt från fronten i Syrien och Irak, med allt vad det innebär.

När elever insåg att deras lärare var shiamuslim försökte vissa provocera honom.

– En man sa: ”Hade vi varit i Daraa nu så hade jag skurit halsen av dig”. Han sa det bara så, som om det inte var något särskilt med det.