Den stora tråden om The Beatles

1. White Album
2. Revolver
3. Rubber Soul
4. Abbey Road
5. A Hard Days Night
6. Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band
7. Let It Be
8. Beatles For Sale
9. Help!
10. With The Beatles
11. Please Please Me

Alla album har sina styrkor. White Album har mystiken. Abbey Road ljudbilden. Revolver acidrocken. Sgt Pepper sammansvetsningen. A Hard Days Night popperfektionen. Jag räknar dock inte med Yellow Submarine och Magical Mystery Tour (den förstnämnda är bara några stycken Beatleslåtar, den sistnämnda är egentligen en EP + en samling med singlar på sida b).

Mina top 11:

1. Revolver
2. Rubber Soul
3. Magical Mystery Tour
4. Please Please Me
5. Abbey Road
6. A Hard Day's Night
7. White Album
8. Sgt. Pepper
9. With The Beatles
10. Help!
11. Beatles For Sale

Tycker att Revolver har de bästa låtarna och knaprigaste gitarrsoundet.

Både Lovely Rita och When I´m 64 är fantastiska, också Macca i högform som textförfattare.

Only a Northern Song gjorde väl nästan Harrison "avsiktligt dålig" - lidande av leda, en låt för att bara uppfylla kontraktet med just Northern Songs, den kontraktstvistliga biten som Wiki jiddrar om känner jag inte igen - utan det är "only a Northern Song"... Typisk Harrison-humor (icke-ironiskt menat!) men en ok låt ändå, dock ej på en top-10 Harrison lista, inte i min bok ivf.

Där håller jag inte med dig. Lovely Rita anser jag vara pinsamt kasst skriven. "In a cap she looked much older, and the bag across her shoulder made her look a little like a military man. Lovely Rita, meter maid, may I inquire discreetly? When are you free to take some tea with me? Took her out and tried to win her, had a laugh and over dinner, told her I would really like to see her again. Got the bill and Rita paid it, took her home, I nearly made it. Sitting on the sofa with a sister or two."

Rörig och hoppig text, de två fetstilade delarna tycker jag är värst. Den första för att det bara är märkligt att sjunga att en lapplisa ser ut som en militärman (det är märkligt att sjunga en kärlekssång till en lapplisa överhuvudtaget ), den andra för att ingen av meningarna är sammankopplade, och vadå "a sister or two"?

Jag har alltid tagit för givet att han ville du vet vad med alla systrarna. Men det kanske är en för explicit tolkning

Hela låten är sexuell, även stönen i slutet.

Och "nothing can come between us", hmm..

Bara det att vi sitter och diskuterar texten gör att den inte kan vara illa skriven!!?
(skulle vi kunna ha samma diskussion om Phil Collins´ "You Can´t Hurry Love"... näe...

Macca ofta subtil och implicit när det gäller det sexuella (med några undantag, t ex "Why Don´t we do it in the Road?" ) t ex när en mindre attraktiv hyresgäst "måste" betala in natura, ur "Not Such a Bad Boy" (från Give My Regards to Broad Street, -84)

I followed the leader
Into her tent
But nobody told me that she owed some rent
She wanted to love me, I wanted to go
But she taught me things that I needed to know Briljant!

Även känsligare saker som cannabis behandlas ofta med samma delikata ansats, t ex ur "Ballroom Dancing" (från Tug of War, -82);

With the recipe for a lovely day
Sticking out of my back pocket

Macca oerhört underskattad som textförfattare, erkände t o m Lennon, mitt under en av deras trätoperioder.

Det finns två sidor av Macca, när det gäller både låtskrivandet och hans personlighet. Ibland oerhört intelligent/genialisk, ibland oerhört korkad.

Ibland för han extremt sakliga och välgenomtänkta argumentationer om saker och ting. Som i hans intervju där han erkänner att ha brukat LSD - men inte tar på sig något ansvar för att vara en dålig förebild för sina unga fans, utan säger att det är medias ansvar hur långt det ska gå, då han inte ens vill att nyheten ska spridas utan bara vara ärlig mot reportern personligen. Genialisk intervju.

https://m.youtube.com/watch?v=VHC0s6G3VbM

Ibland framstår han som en extremt korkad festprisse, som typ en brittisk och mer vältalig version av Samir Badran. "Tonight we're going to have a great party, we'll have a lovely time, meet some beautiful ladies and just enjoy our stay. I feel fine, I feel great, whooho. You love me, I love you, we're just loving each other and enjoying life, man". Inte ett exakt citat, men exakt sådär brukar han prata på när han är på det humöret.

Detsamma gäller hans låtskrivande. Ibland är han brilliant, som när han skrev Got to Get You into My Life. Texten är som vilken silly love song som helst, men är egentligen en dold hyllning till marijuana. Men ibland kan det vara tvärtom, saker som man tror har ett djup eller betyder något, gör inte det egentligen. Howard Stern frågade Paul om versen om kvinnomisshandel i Getting Better handlade om John Lennon som slog sina fruar. "I used to be cruel to my woman, I beat her and kept her apart from the things that she loved. Man, I was mean, but I'm changing my scene, and I'm doing the best that I can". Ganska uppenbar ursäkt från John, kan man ju tycka. Men Paul svarade bara:

"Not really, we were just writing that to sound macho"

I Should Have Known Better, In My Life, Flying & Strawberry Fields Forever är de bästa Beatles-låtarna, så bäst låtskrivare av de två var nog John Lennon, även om han också var en småsint hycklande politiskt efterbliven dumstrut till kvinnomisshandlare. Paul McCartney hade också sina låtskrivarstunder helt klart, men skrev för mycket tramsmusik.

George Martin var en underskattad komponent av The Beatles. Lyssna på hans musik till Yellow Submarine. Mycket bra. Harry Nilsson, amerikansk Beatleskompis, var också grym i sina bästa stunder.

Roligt också att ABBA omnämns i tråden. ABBA var en värdelös skitgrupp. Dancing Queen är en catchy låt, visst, men resten är bara ren smörig schlagersmörja som inte stått tidens test!

Healthymisslizzy! Utnämner dig härmed liksom underteckad till McCarteyolog! (endast jag på Fb har den av Gud givna rätten). Du har uppenbarligen koll på Macca! Seriously.

MEN - ett riktigt Tony Irving "MÄNN" - begriper inte varför det ska behöva finnas en motsättning! Alltså i att gilla att parta och samtidigt kunna citera Chaucer och deklamera Ginsburg. Det är ju det - förutom den gudomliga musikaliteten - som gör Macca så skön. Att han kan vara ofiltrerat innerlig som i Wanderlust, klyftigt skälmsk som i Famous Groupies, och samtidigt göra en hit med nonsenslåten Coming Up - still very enjoyable!

Minns en intervju i Q magazine ("magazine-dropping" som han själv hade sagt... ) från 89 där - citat ur minnet - säger; "I got into this to get off having a real job, to pull some birds, have a few drinks and a couple of laughs. Well I´m off having a real job, have done some laughing and drinking, and - yes - pulled a few birds. So I guess that´s where I´m still at."

...och, to quote, "...what´s wrong with that..."???

Nu finns Anthology 1-3 ute på spotify!

App-app-app! Gult kort på dig!

Nu får du googla på Holland-Dozier-Holland som läxa.