Citat:
Ursprungligen postat av
MrFold
Första fetade: Det är exakt här du har gått vilse i pannkakan. Utan att förstå det själv.
Det var många som "kände" på det ena och det andra i trådens början när vi inte visste så mycket. Men vad är såna "känslor" värda rent rationellt?
Svaret är: INGENTING.
De är inte värda någonting därför att de inte bygger på någon implicit kunskap. Det är ett problem vi har som människor att vi har svårt att skilja på äkta intuition och falsk intuition hos oss själva.
Äkta intuition utgår från att vi gör till stor del omedvetna bedömningar av en situation som bygger på (stora) tidigare erfarenheter av liknande situationer. En erfaren förhörsledare har t ex troligtvis en bättre förmåga än du eller jag att bedöma om en person ljuger. En del av den skattningen görs intuitivt och bygger på omedveten observation av små tecken i personens beteende, sätt att formulera saker etc som man lärt sig ofta tyder på lögn (=många förhör där det senare bekräftats att personen ljög)
Det är inte alls samma sak som vår "magkänsla" för att lottoraden vi sätter ihop ska slå in, eller att laget vi spelar på Oddset kommer att vinna. Spelbranschen lever överhuvudtaget gott på att vi är så benägna att tro att vår intuition här motsvaras av en verklig förmåga att bedöma.
Du kunde givetvis inte veta i början om den här personen rimligen var skyldig. Du visste nästan inget om honom, du visste nästan inget om vilka bevis som fanns. Din intuition var FALSK, men den skapade ett tankemönster kring Nerijus oskuld i din hjärna. När väl ett sånt mönster etablerat sig krävs både vilja och självövervinnelse för att bryta det och medge att man har tänkt fel.
Samma sak kan förstås hända om man låser sig vid att någon måste vara skyldig. Men i det här fall stöds i så fall den låsningen av rejäla bevis. Det gör inte låsningen vid att mannen är (eller åtminstone kan vara) oskyldig.
Andra fetade: Och här är ditt andra stora misstag. I varje fall om du menar vem som de facto är skyldig.
Rent juridiskt kan man resonera kring en bevisning som, trots att inget annat riktigt rimligt alternativ finns, ändå framstår som svag och med flera frågetecken på viktiga punkter (inte att enstaka vittnen kring hjälpbevisning motsäger varandra på någon punkt eller att man gör hobbypsykologiska analyser av den misstänkte och tycker sig komma fram till att han "inte är någon mördare"). Man kan komma fram till att den inte räcker till fällande dom. Utan att för den skull tro att den åtalade förmodligen är oskyldig.
Det är något helt annat att hålla på som du och några till och påstå att vissa "luckor" och oklarheter i bevisningen gör att den åtalade inte är en trolig gärningsman. För att komma fram till en sån ståndpunkt måste man kunna visa på åtminstone ett scenario som är mer sannolikt. Och man måste göra en helhetsbedömning av bevisningen - inte bara analt haka upp sig på enskilda bevis ett i taget.
Gör man det missar man det vi bland annat försökt visa genom att berätta sagan om den otursförföljde Nerijus: Alla saker som bara på ren otur samtidigt har inträffat för honom i det här mordet. Varenda en av dom fel. Är det verkligen möjligt att den här situationen skulle kunna inträffa med nån rimlig sannolikhet om han vore oskyldig och inte inblandad på minsta vis? Och finns det verkligen något scenario med en okänd gärningsman (sedd av ingen och som inte lämnat någon teknisk bevisning efter sig), samtidigt med DNA-bevisningen mot Nerijus och en rad indicier som är MER SANNOLIKT än att Nerijus är den skyldige?
Naturligtvis finns det inte det - har man satt sig in i det här fallet och på allvar tror det har man visat att man lider av en total oförmåga att tänka logiskt och värdera fakta någorlunda sakligt. Är det så det ligger till med dig?
Nä det förstår väl jag också att man inte ska inbilla sig stt man kan känna på sig vem som är skyldig eller ej.
Men detta gör likväl rätten.
Även de känner mer med ena sidan men måste såklart luta sig på juridik när de dömer.
Själv har jag ifrågasatt min magkänsla ett par gånger. Bägge gånger jag minns hade magen rätt och det hade varit klokt att lyssna på den så här i efterhand. Jag har lovat mig att aldrig gå emot den mer...
Sen är förståss en mordutredning långt ifrån magkänsla.
Den ska främst bygga på bevis och sannolikhet samt sammanhängande händelseförlopp.
Jag sitter inte här och tror jag kan det bättre än utredande polis mfl. Självklart har de en överlägsen erfarenhet och insyn också i detta fall. De har befunnit sig på plats ..sett avstånd ...byggnader...sätt folk i ögonen mm.
Dock... Jag har ett logiskt tänkande. Jag stör mig t e x på filmer som är ologiska som ex babel... Där skottet kommer från fel håll för att träffa rollgestalten på det sätt det gör.
Det stör mig att Lisa är tejpad utan syfte. Andra saker som stör mig är att pappan pillar på mopeden. Och att åklagaren verkar närmast nöjd med att ha hittat sin första sexualstrypsadist. Han gör inga ansatser i att möta upp gärningsman utan tvärtom smutskastar han honom maximalt. Jag ser ingen vinst i sånt agerande. Jag svårt att ta det på allvar.
Att förklara luckor med att NB är dum i huvudet känns taffligt.
Som lisas saker utspridda likt en karta.
Nu är obduktionsprotokoll hemligt men tänk om Lisa flytt sin baneman och gömt sig i skåpet själv. Jag kan inte testa en sån teori för jag har aldrig varit där och vet ej vad som möjligt är en fel slutsats från polis.
Ställer man fel frågor får man fel svar.
Var detta svar på din fråga?
