Svenska hushålls skuldberg. Bu eller bä?

Förstår inte riktigt ditt resonemang då utan denna ökning av pengamängd så hade vi kanske haft negativ tillväxt under denna period. Håller med om att tillväxt skapas av "teknisk utveckling" men tror även att "falsk" tillväxt kan ske under perioder genom skuldexpansion, framför allt i en allt mer tjänsteproducerande ekonomi likt våran.


Problemet som jag ser det är att stor del av skuldexpansionen har gått till konsumtion, inte via dem som lånar utan de som har gjort enorma "klipp" på värdeutvecklingen på deras fastigheter. T.ex mina föräldrar har fått se en värdeförändring på deras hus från 500 000 kr till 7 000 000 kr på 25 år. De funderar nu på att sälja huset, köpa något billigare och leva för dessa pengar. De som belånar sig nu för att köpa huset finansierar deras framtida konsumtion. Om dessa köpare inte amorterar på lånet samtidigt som mina föräldrar konsumerar upp dessa 7 miljoner på säg 10 år så kommer ju det påverka ekonomin negativt efter dessa 10 år. (Totala konsumtionskraften minskar med 700 tkr efter dessa 10 år)

Det jag vill säga är att det möjliggör överkonsumtion i förhållande till vad vi faktiskt producerar under en kortare tidsperiod. T.ex går mina "nyrika" föräldrar på spa varje dag under dessa 10 år men vad händer med spaet när pengarna tar slut om 10 år, kommer detta påverka tillväxten negativt eller positivt efter 10 år?

Säg även att bostadspriserna stagnerar/sjunker under denna period, vad händer då? Kommer konsumtionsviljan öka eller minska? Vad händer med ett allt mer tjänsteproducerande land då? Enda lösningen vore i så fall skuldexpanssion in i oändlighet.

Jag kanske tänker del och du kan detta betydligt bättre än mig Gromph så rätta mig gärna om jag tänker fel.

Jag är ny på ekonomi men vad jag har förstått är att banker bara behöver ha en liten del kapital som motvikt till vad de lånar ut och att banker lånar av Riksbanken till typ nollränta. Så vad går större delen av de 8 % jag betalar i ränta till? Eller så har jag missförstått något.

Först pekar jag på att penningmängden ökat mycket mer än BNP/capita. Ökning i penningmängd har således haft väldigt liten impact på tillväxt under perioden. Jag uppmärksamma alltså den mycket svaga potentiella kopplingen.

Sedan beskriver jag vad som ger tillväxt. Och där skippade du processförbättringar. Men de bör man inte hoppa över. De har betydelse.

Den som vill hävda att ökning i M1 ger tillväxt bör väl visa med ett resonemang och exempel på hur det går till.
Det finns annat som påverkar tillväxt. T ex är prisreglering tillväxthämmande. Socialism i största allmänhet. Och inför man något tillväxthämmande går det nog att hitta något fall där ökad M1 lindrar. Men då är det inte ökad M1 som ger tillväxt. Jag gör skillnad där, men som kanske inte alla gör eller tänkte på.


Det låter mer som du tar upp någon "rättviseaspekt". Folk kan omvärdera tillgångar med tiden. Om jag köpte ett frimärke för 20 år sedan och säljer det för 1 MSEK mer idag så har jag kanske gjort ett "klipp", men det är fortfarande bara en omfördelning av betalmedel mellan individer.

Jag tror du blandar samman skuldökning och omfördelning. Håll isär de och konstatera bara att omfördelning förändrar inget ur ett aggregerat perspektiv.

Skuldökning är i sig inflationsdrivande. Lånar vi och konsumerar känner leverantörerna av ökad efterfrågan och höjer priserna.
Skuldminskning är på motsvarande sätt deflatoriskt.

Du har i sig rätt i att en skuldminskning har en påverkan. Men inte att den nödvändigtvis leder till negativ tillväxt. Folk kan jobba på som vanligt och anpassa sig till en minskad omsatt penningmängd. Då är vi realt opåverkade. Dock är det ett mer teoretiskt resonemang då överheten ser till att M1 ökar. Dvs nya lån kompenserar för eventuell amortering.

I någon mån kan någon aktör välja att arbeta mer och leverera mer istället för att höja priset. Det är kanske det du är ute efter. Då ökar BNP/capita. Det är dock en väldigt liten engångsökning, så jag valde att ignorera den.

Men det finns många faktorer med i den totala ekonomin. Och att man vill elda på med ökad M1 handlar om att man vill motverka andra effekter.

Vi måste alltid producera det vi konsumerar. Köper du en herrklippning måste någon producera denna. Så vi kan inte ha en överkonsumtion i förhållande till vad vi producerar.

Om 10 år kan de komma ett nytt par som sålt sin bostad och nu ska gå på spa i 10 år. Det är det enkla svaret på din fråga. Och det svaret lutar sig på att M1 fortsätter att öka. Annars får vi deflation och måste anpassa oss till det.

Skuldexpansion i oändlighet är den enkla vägen, givet hur verkligheten ser ut. T ex att omvärlden gör så. Dock har men en huvudverk i att man nått vägs ände med räntesänkningar. Vägen ur det borde vara en 0-inflationsekonomi, och fri lönesättning. But the jury is still out.

Notera att huvuddelen av skuldexpansionen som går till bostäder ger inte ökning i M1 iom att bankerna emitterar bostadsobligationer. Vid en stagnation eller prisfall på bostäder så skulle de nog bara leda till att färre obligationer emitterades. Och det skulle gå in mindre pengar i de fonder som köper obligationerna. Ingen större påverkan på ekonomin med andra ord. (Inte av det skälet iaf).

Banker lånar inte bara av riksbanken utan på den öppna marknaden. Handel med olika värdepapper osv mellan länder. Detta gör det hela mer komplicerat då det inte längre är styrräntan riksbanken sätter som är det som helst styr priser för belåning.

Banker lånar dessutom pengar av dig och alla andra som spara på banken. Fractional banking kallas det när banken lånar ut mer än vad de själva har i tillgångar (icke spekulativa sådana).

Så om Nisse sätter in 100 kr i banken så kan banken sen låna ut säg 95 kr av de 100 kr Nisse satt in till någon annan. När denna person som lånade sätter in dessa pengar (95 kr) på sitt konto kan banken igen låna ut 95% av det beloppet till någon annan, dvs ca 90 kr. Banken har nu skapat nya pengar i systemet. Dessa kräver de ränta på såklart och ju mer pengar folk lånar ju mer pengar kan banken skapa och i sin tur tjäna pengar på. Därför faller hela systemet som ett korthus om massor med folk går till banken och vill ta ut sina pengar som banken inte egentligen längre har.

Du har egentligen bara ett pantkvitto som säger att banken är skyldig dig 100 kronor. Dessa har de till 95% lånat bort och kan inte betala tillbaka om tillräckligt många kräver sina pengar tillbaka. Men det fina är att om detta händer(vilket inte får hända) kommer pappa staten och löser ut bankerna och dessa pengar som inte finns skapas av staten som de ger till bankerna så de i sin tur kan ge till dig. Sen kan bankerna fortsätta ta in ränta för alla pengarna de lånade ut (dvs dina pengar) och själva vara skuldfria för att staten tryckte nya pengar och gav till dem för att lösa ut dig.

Det är bara räntan på de pengarna du lånar till banken, dvs sätter in på kontot, som de brukar gå efter styrräntan (någorlunda). Men mycket är skitsnack också om att det är så dyrt att låna på fria marknaden för de räntor de tar av oss mot de som de ger tebax är skrämmande dåliga. Bankerna tjänar miljarder varje kvartal.

Så bankerna blir rika på att låna ut pengar, inte bara på räntan de får tebax utan också på att nya pengar har skapats som de har hittat på och kan ta ränta för. Lite som skatt på skatten.

Går inte att vinna som vanlig person. Bankerna äger oss..

Vet inte om vi behöver någon "jury" i klassisk tappning, det är nämligen precis vad som växer fram organiskt i en rasande takt. Fler borde byta perspektiv och istället för att fundera kring hur vi kan förändra stora system börja fundera på vad som kan stoppa något som Bitcoin, där utvecklingen är organisk. Då kommer vi nämligen snabbt fram till att om något kan stoppa det så kan vi inte formulera det ännu, dvs det är inte "något" utan då snarare "något annat".

Personligen är jag därmed inne på att vi hädanefter rör oss mot naturliga konvergenser, då jag har svårt att se något annat växa fram organiskt (ponera ett system som innehåller alla mänsklighetens delar och där alla delar bidrar till konsensus - vad ska toppstyra detta? Gud?). I sådana fall kan vi bara "undvika" fri lönesättning i valfria subsystem, dvs i sådana fall bara ytterligare en naturlig centraliserad konvergens.

Vad "juryn" sitter kvar med är hur kvarlevorna hanteras av ett gammalt, fullkomligt enormt, system. Där är jag helt lost. Det är en sak att spekulera kring naturliga konvergenser, en helt annan att spekulera kring forcerade sådana.