Citat:
Ursprungligen postat av
Redax
Här har inte skett några brott mot mänskliga rättigheter. Det är rent nys!
Du är uppenbarligen en hatisk och fördömande människa, och du tar definitivt inte till dig de finare nyanserna av vad jag har skrivit i denna tråd.
Sådant lämnar mig kall.
Själv hoppas jag att du får ett långt och lyckligt liv.
Jag måste ge dig att du faktiskt försöker vara konstruktiv, vilket inte går att säga om ”Libertarasmus” (osäker på stavning).
Ok, TR visste vad han gav sig in på och förstod förmodligen konsekvensen. Förmodligen var han tvungen att bli dömd i enlighet med lagen. Men varför gjorde han det? Det är knappast någon som inte förstår allvaret, det är inte en svensk öppen anstalt han kommer till.
Vad är det då han är redo att gå i döden för, vad vat det som gjorde att folk var halvvägs över stängslet mot downing street med en dödlig konsekvens som troligt resultat? Finns det fog för rädslan/ilskan som uppenbarligen gör att folk går till handling?
Jag menar att det gör det och att det inte handlar om TR per se utan vad han och utfallet symboliserar. Många har reagerat på hur Youtubern count dacula (oklar på stavning) blev dömd för att ha lekte med sin hund och skämtade med att den heilade. Han blev dömd till böter för ett skämt och hela pressen var på plats för att bevaka det hela. Domen/bevakningen måste ses i ljuset av att han byggt sin plattform på kritik mot mångkultur och Islam.
Samtidigt står en ensam TR och filmar när folk som utfört vad som faktiskt är systematisk tortyr ska inför domstolsväsendet och får ett års fängelse utan att någon får rapportera om något som skulle kunna sätta groominghärvan i ljuset.
Det är uppenbart att vissa personer döms publikt och juridiskt, möjligtvis rättmätigt medan andra får ett fripass. Hur kan vi inte föra detta tillbaka till personernas åsikter?
Mitt förslag är att idéen om att i entusiasmen kring ett mångkulturellt samhälle och ”allas lika värd” och det starka narrativ som skapats kring det gjort att man i desperation letar de monster man tror sig känna till men i processen tillåter de verkliga monstrena härja fritt. Vi kommer inte heller ifrån att det är ett starkt marxistiskt narrativ om likhetsssträvan.
Nu står vi där med verkligheten framför oss och demokratins pelare tittar bort. Det kommer inte folk acceptera och det som var talande från demonstrationen igår är att alla samhällsskikt fanns representerade, fattiga och rika, unga och gamla, vita och icke-vita.
Jag tror inte att det här en ”förkylning” av irritation - jag tror att det finns tilllräclligt med ilska för den neglering av reella värden sedan -68 som byggt väst starkt efter kriget är de värden som reagerar idag.