Tröttnat på pratet om "bristen på programmerare".

Som jag svarade innan, självklart behöver man inte det. Nu sitter inte jag på ett sånt jobb där jag kan fylla ut mina dagar med möten, fika eller vad det nu kan vara.

Sen kan jag tycka att om kunden bjuder ut en på nån aktivitet efter jobbet med middag och säg bowling, då ställer man upp även fast man inte har någon som helst lust.

MVH

Vilket år var det här? Var det nyligen? Är på samma spår som dig fast jag hoppade av min utbildning, lagt programmering på is i 2 år och börjat bygga en portfolio för att söka jobb snart.

Fast nu pratade du ju om en person på ditt jobb som du inte tyckte passade in.

Ingen examen men lång arbetslivserfarenhet inom annan bransch och har inga problem att få programmeringsjobb. Har jobbat i storstad och på landsbygd. Har ingen portfolio men väl bra referenser.

Detta säger mig att jag anställs mer för personen jag är än för mina kunskaper inom programmering. Det räcker tydligen att jag kan grunderna.

För att citera senaste arbetsgivaren: "Vi har inga problem att hitta programmerare. Problemet är att hitta programmerare som kan jobba ihop..."

Om du nu inte har brister inom kompetensen så finns det ju iallafall en risk att du sorteras bort på personlighet/framtoning/attityd. Kanske skall du göra en analys av hur du uppfattas av andra? Därmed inte sagt att det faktiskt är där felet ligger.

Näe, men att vända sig till Flashback kommer bara mötas av "det är ju fel på dig för jag fick ju jobb hur lätt som helst". Jag rekommenderar dock att du inte ger upp.

Jag är i andra änden av åldersspannet och har en enorm massa erfarenhet av mjukvaruutveckling. Inte bara från Sverige utan jag har även jobbat i USA och nere på kontinenten. Jag var arbetslös för ett tag sedan och fann att det var otroligt svårt att få jobb i Sverige och det i en branch där det hävdas att det är en enorm brist på programmerare.

En sak som vi har mer av i Sverige än i andra länder är en extrem åldersdiskriminering. Enligt de som forskat på det (genom att skicka tusentals identiska ansökningar där endast åldern diffar) så är åldersdiskrimineringen i Sverige värre än den etniska diskrimineringen. Utöver det så blev jag ratad av flera olika anledningar och i åtminstone två fall så märkte jag att den som intervjuade mig helt enkelt ogillade mig.

En sak som jag upplevde var att de som intervjuar är väldigt inkompetenta. Saker som jag är extremt stolt över som t.ex. att jag löst komplicerade problem som heap-corruptions samt implementerat komplicerade protokoll vars specifikationer uppfyller tusentals sidor, är helt irrelevant. De som intervjuar och kollar CVar fattar inte alls tekniskt komplicerade saker. Man kan säkert skriva att man konstruerar modermodem från scratch på fritiden och ingen kommer reagera. Det som gäller är att matcha nyckelord med annonsen i sin ansökan samt ha bra buzzwords i CVn.

Sen märkte jag att man måste ta hänsyn till åldersdiskrimineringen och söka sig till företag som (i mitt fall) är lite desperata och kan tänka sig att anställa en person som är 45+. Man hittar de arbetsgivare som givetvis betalar lite sämre lön men som är framgångsrika och pysslar med intressanta saker. Efter att ha läst ett antal hundra annonser så fann jag att man får en känsla för om arbetsgivaren passar ens profil genom att bara läsa annonsen samt kolla upp företagets hemsida. T.ex. försvarsmakten pysslar med intressanta saker och även om de ratade mig så tycker jag att ett jobb där skulle varit intressant. Det skulle isåfall varit en bra bit från Stockholm men fortfarande möjligt att pendla. De har ju även FRA-challenge man kan göra. Betalar garanterat inte speciellt bra men antagligen väldigt intressant.

Jag sökte också bara jobb som jag fann var intressanta och det tog ett tag men nu har jag ett intressant jobb i en spännande branch och tjänar faktiskt helt ok. Så man ska inte stirra sig blind på lön och pendlingsavstånd men man ska absolut inte ta ett jobb som man inte finner är intressant och utmanande.

I år var det

Tråkigt att TS inte lyckats fixa ett jobb trots ansträngningarna.

Jag är själv utvecklare. Sysslat med det sedan barnsben. Utbildad så långt det bara går inom datavetenskap. På mitt nuvarande jobb är jag ansvarig för drygt 20 utvecklare i olika team. Jag intervjuar hela tiden nya kandidater. Vi vill ha minst 10 till.

Dryga personer går bort hur duktiga de än är. Det kan röra sig om snorkighet eller en besserwisser som alltid går upp i klinch. Det har varit personer som luktar illa eller som inte skakar hand med kvinnor. Vi vill ha personer som passar in och kan lyfta ett lag.

Man behöver inte ha samma åsikt, men man måste respektera att lead dev har sista ordet. Många har svårt för det. Vi kallar dem för frifräsare, de gör som de vill och har svårt att ta instruktioner.

Många kandidater vi intervjuar kan knappt skriva, än mindre kan de skriva kod. De klarar sig inte utan Google.

Värsta sorten är besserwissrar som inte kan nåt. ”Dry Martinique” för att citera Johan Ulvessons figur i Lorry.

Bästa sorten är klipska personer, som nödvändigtvis inte har rätt kompetens, men är snabba att ta till sig idéer och tankar. Man visar en sak och de spinner vidare direkt. Nästan telepati.

Ju äldre jag blir desto mer förstår jag att jobb är politik. Man måste lära dig att hantera folk. Folk som är jobbiga tar så mycket tid och kraft.

Mitt tips: kolla så att du inte har jumpaskor som luktar rutten sill, ofräsch andedräkt etc. Det är den lätta biten.

Fundera på om du är mästrande eller sänder ut en jobbig aura.

Mitt sista råd är: kan det vara att du framstår som för smart. Kanske skrämmer du dem som intervjuar min din kunskap. Försök att utstråla ödmjukhet och ett glatt leende.

Det finns hur mycket jobb som helst där ute men alldeles för få som håller måttet tekniskt och ännu färre som dessutom är socialt kompetenta.

Lycka till.

Jag svarade på ditt inlägg att man inte behöver vara med på allt socialt trams som du uttryckte det.

MVH

Den enda erfarenhet jag har av din bransch är att min syster jobbar som HR-chef på ett bolag med 100 anställda, varav 90% är programmerare. De ska inom 4 år bli 300 anställda, med samma procentuella andel programmerare.

Bara baserat på hennes arbetsplats verkar det finnas jobb i alla fall. Ingångslönen för ingenjörer där ska tydligen vara 30k, och de flesta har läst Datateknik eller Maskinteknik. Men har jag inte frågat henne, men Teknisk Fysik måste ju stå sig minst lika bra antar jag.

Kan det vara frågan om etnisk eller könsdiskriminering som ligger bakom avslaget?
Ålder?

Det är ju svårt att förändra sin personlighet, men när det gäller att ge intryck att passa in är kläder en stor del. Gå till en schysst affär och be om hjälp med en outfit kanske? Gå till frisör, trimma ansiktsbehåring (ingen unibrow, och inget hår som sticker ut ur näsa eller öron, fråga frisören om ev. skägg).

Har alltid undrat över den biten.

Låt oss säga att man har relevant utbildning, "arbetsprover" på github eller sourceforge men avskyr sociala medier, är det cyberstalking som är det främsta verktyget många använder sig av när de rekryterar eller läser man faktiskt personligt brev och kollar länkar och referenser?