Tröttnat på pratet om "bristen på programmerare".

Använd vektoroperationer istället för att ha en loop med en massa instruktioner som rasslar runt på CPU:n och blockerar utan att göra något.

Exempelvis fixar numpy och matlab biffen med betydligt modernare, kompaktare och tydligare vektor/arraybaserad kod.

Eller varför inte vara ball och skicka ner din data till en GPGPU och låta parallelismen lösa modulooperationerna, sedan fiskar du upp resultatet och skickar den till vidare till användaren. Det är ingen raketforskning nuförtiden.

Det finns viktigare saker än att spara in ett par rader kod, som användarvänlighet och kodarvänlighet. Dessutom står det inte "skriv ut både Fizz och Buzz" i specifikationen, utan "skriv ut FizzBuzz".

Jag väljer att se det som tre olika strängar, och behöver bara ändra en av dem när kurden ändrar sig, inte skriva om koden.

Implementationer och diskussion finns här och det är kanske lämpligare att fortsätta det här sidospåret där.

Jag har varit med om motsatsen, fysikdoktorn var den bästa, trevligaste, mest prestigelösa på firman.

Det låter trivsamt, var han ny på firman eller kanske hade några års erfarenhet?

Min erfarenhet är att dom (jag har erfarenheter av fler än en fysikdoktor) mjuknar med tiden och av erfarenheterna ute i verkligheten.

Men det kan ta sin lilla stund innan egot och tvivlen på sin egen förträfflighet gör så att nyfikenheten och suget på att bevisa något för sig själv och andra återvänder. Vilket alltid är en kort och trevlig upplevelse för oss på både på det personliga och kompetensmässiga planen.

Intelligenta människor har ofta en fallenhet för att få för sig att den lösning dom klurar ut genom att applicera sitt intellekt på problemet under 5 sekunder är den bästa vägen fram genom problemformuleringen.

Programmering handlar inte om att komma med snabba lösningar på problem, utan om att ha ett systematiskt sätt att organisera sina program samtidigt som man fixar matematiken och logistiken, resan dit kan ofta vara en aning smärtsam för alla inblandade, speciellt om man dessutom är oerfaren i programmeringsspråket.

Han var rätt noobig när han började, erfaren 10 år senare när firman stängde, ödmjuk längs hela vägen.

Men du har säkert rätt dock. Du är verkligen inte den första jag hör klaga på egot hos tekniska fysiker-kollegor.

Ingen vill ha någon som har haft praktik frikopplad från en utbildning, är man så kass att man var tvungen att jobba gratis i ett halvår så kommer ingen vilja ta i en.

Jag vet flera med stora luckor i CV:t som tagit sig in den vägen iaf.

Kan du inte lite käckt pillra ihop ett exempel för oss som är vana vid linjära grejer?

Naturligtvis finns det undantag, men generellt står sig min uppfattning om fysikdoktorer. Dock blir dom ofta djävligt bra när ”satori” infinner sig. Men resan dit gör mig trött.

Jag har sällan samma problem med maskinare, systemare eller elektrotekniker. De brukar vara rätt på direkt och har ofta mer relevant och tillämpbar erfarenhet direkt ur lådan.

Skalära grejer menar du?

Är ute i vischan just nu och jagar älg. Roar mig lite på fb för att fördriva tiden mellan gryning och skymning.

Kika exempelvis in:

http://www.scipy-lectures.org/intro/...perations.html

Tänk alltid primärt arrayer/vektorer/tensorer hur du kan tackla ett problem innan du börjar att råkoda in en lösning med en loop.

1. Förstå problemet
2. Formulera lösningen i vektorform
3. Bearbeta vektorerna på CPU eller GPGPU
4. Mata ut resultatet till användaren

En erfaren programmerare får panik av att se loopar överallt där några simpla vektor/tensoroperationer fixat problemet.

Det finns många kompetenta programmeringsspråk och bibliotek som stödjer detta idag.

Och därför skulle du aldrig få jobbet.

Ingen jävel är intresserad av att rekrytera kompetenta utvecklare idag. Det ska vara BILLIGA utvecklare som helst även bidrar till mångfalden bland de anställda. Det verkar ofta vara ett plus att vara helt oduglig så ingen känner sig hotad.
Sveriges framtid ser inte särskilt ljus ut.