En orimlig berättelse.. vad tror du hände egentligen?

DISCLAIMER
OBS, detta är en serie händelser som utspelade sig främst under förra året men med start i Oktober/November 2017.

Det är i mångt och mycket "bollat" med både vänner och yrkesmän/kvinnor som var med i realtid genom alla händelser men det är vissa saker som kvarstår och beslut som behöver tas.

Vi behöver inte skynda oss till vad kärnproblemet är idag eller hur man bara ska glömma allt och fokusera på annat. Sådanna kommentarer undanbeses för att spara tid. Jag ska inte förneka att det är lite läkande och befriande att prata om det fortfarande, men syftet är att få höra vad ni tror att ni hade tänkte eller gjort i de här situationerna som uppstod.

Om vi stegvis ser hur allt byggdes upp till den avancerade "mindfuck" det mynnade ut i, så hoppas jag vi på ett djupare sätt kan förstå och lära oss tackla utmaningar med liknande mönster.
Jag upplever inte mig själv som svag eller desperat, tvärtom trodde jag att jag närmast immun mot alla vanligare typer av psykologiskt nedbrytande som kan leda till svaga beslut och att man på något sätt "låter" någon
behandla en dåligt. På många sätt känns det som jag gjorde det motstånd jag kunde genom att ifrågasätta om och om igen, men som att jag lyckades bli överkörd av hennes ytterligare lager av gränslöshet vad gäller att ljuga och manipulera på ett sätt som givetvis är ohållbart och så uppenbart att det är som att hon bara skiter i det.

Vissa av er kommer kanske hata mig nu, hata henne eller kanske hata er själva och uttrycka det på olika sätt. Några kommer tycka det är spännande, intressant eller kanske rent av underhållande. Jag är intresserad av allt det ärligt talat. Hoppas på lite skratt om några begåvade troll vill göra sig hörda dessutom.

Skulle det vara någon som är nyfiken på extramaterial, fler bevis för olika saker som nämns, eller som helst enkelt vill ha hjälp eller stöd utifrån min erfarenhet så går det bra att kontakta mig direkt. Jag säljer ingenting men i mån om tid löser jag gärna vad jag kan.

P.S. Jag kommer benämna henne Anna för att ge en sånär beskrivning utan att avslöja hennes namn direkt i tråden.

//

Bakgrund och inledning.

Vi är jämnåriga strax över 30-strecket. Vi äger varsinn bostadsrätt i samma förening och har insyn till varandra, men på lite avstånd mellan två våningar och i gavel. Detta kom att få betydelse på flera sätt.
Jag har haft min lägenhet där i dryga 10 år även om jag bott utomlands i perioder, i regel under vinterhalvåret. Även detta skapade en väldigt speciell situation längre fram och kan ha varit en bidragande faktor och något som frestade henne från början.

För mig var hon den nyinflyttade snygga grannen med den där blicken. Jag hade sett henne ett par gånger på gården men aldrig träffats riktigt. Jag hade noterat att hon inte hälsade sådär som man väl i regel gör i en liten förening som vår. Hon gav ett lite frånvarande intryck utan att verka direkt otrevlig.

Vår kontakt börjar efter att jag i ett samtal på gatan med vår föreningsordförande av rent praktiska skäl indirekt avslöjar att Anna var där och lämnade över en nyckel till vem som nog var en hyresgäst bara för en stund sedan och borde därför bör vara i krokarna. Ordföranden är snabb på att påpeka att om det är airbnb eller liknande så är ju inte det tillåtet så det ska han titta närmare på i så fall. Jag hade blivit tillsagd säjlv något år tidigare om en liknande uthyrningssituation då jag reste bort och ärligt talat så irriterade det mig lite om andra gjorde det utan att bli tillsagda, så det gjorde inget att han reagerade på det där i förbifarten tänkte jag.

Någon vecka senare stiger jag in i min hall och när jag tar av mig skorna ser jag att även Anna kommer hem. Jag orkar inte vänta mer på att vi ska springa på varandra för jag vill iaf säga hej och känna av hur hon är. Jag tar tillfället i akt och går ner och knackar på. Hon öppnar med världens leende och vi hälsar. Jag avslöjar sedan att jag råkat nämna detta för ordföranden, att det är mitt fel om hon får höra något och att jag även blivit tillsagd själv förut. Jag vet inte vad hon tänkte just där. Men jag minns att hon hade riktigt härlig energi, att det blev en del skratt innan hennes tjejkompis plingade på porten och jag stack upp till mig efter att vi snabbt bytt nummer kanske 5-10 minuter senare.

Nu får ju gud förlåta mig men det var inte perosnligt när jag nämnde det där om nyckelöverlämnandet. Men ja, jag använde det sedan för att ha en ursäkt för att presentera mig för Anna på det sättet. Jag skriver inte detta för att måla upp mig själv som något lamm utan för att ge en så realistisk bild som möjligt.

Efter detta inleder vi båda någon SMS-konversation lite sporadiskt då och då men vi ser i princip inte varandra på ett par månader då vi väl båda var på olika håll mycket antar jag.

Men så en av de sista dagarna i oktober så får jag ett sms en söndagseftermiddag av Anna som undrar om hon kan komma upp på ett glas. Utöver att vi hade väldigt trevligt går det att erinra sig om ett par speciella saker. Det ena var att hon lite från ingenstans i en tystnad sa att "vi hade ju fått fina barn i alla fall". Det andra var att hon drack 3-4 glas vin och champagne innan jag hade druckit ur mitt första. Jag dricker inte mycket och hade bara små-flaskor hemma. Jag frågade om hon tycker jag dricker långsamt varpå hon lutade sig fram och viskade i mitt öra att "nej, egentligen vill jag att du hjälper mig att sluta".

Dagen efter hade hon bestämt att hon skulle spacka en skråma i mitt tak där jag monterat ner en projektor lite oförsiktigt. Jag tackade med en middag på en restaurang med utsikt och på vägen hem tog hon min hand och det kändes redan som att det var något på gång utöver det vanliga. Ingen av oss har haft svårt att dejta konstaterade vi redan under middagen, men också att vi inte blir ihop med någon tillfälligt eller för sakens skull.

Hursomhelst. Hon åkte på någon tjänsteresa ett par dagar, sa hon, och nästa dag vi ses går vi ut för att springa intervaller i några långa trappor. Vi har kul och det känns mysigt. På omvägen hem föreslår jag att vi går upp längs en av stadens huvudgator till ett speciellt café. Hon grimarserar lite och på fråga förklarar hon att hon inte kan gå på den gatan alls. Hon förklarar vidare att hon har haft en kille "efter sig" som varit väldigt hotfull och att han bor på den gatan. Vi byter givetvis plan men jag frågar ändå vad som hänt. Hon säger att det är lite för jobbigt att prata om men berättar ländå ite om vad han gjort. Det låter märkligt men hon avfärdar ämnet med att det i alla fall har varit rättegångar, att hon pratat med hans vänner och att han nu får den hjälp han behöver.

Sedan går några veckor där vi har mycket kontakt men där hon plötsligt bara försvinner även hon sagt att hon vill ses. Exempelvis kunde hon säga att hon vi ses ikväll efter att hon gjort något, men sedan när det började bli sent bara svara kort att "hej jag är (på en annan ort) oklart om jag kommer hem över natten". när jag dagen efter skrev och frågade om hon verkligen inte träffar någon annan eller var på någon fest eller liknande så började hon påstå att jag ju för fan måste vara paranoid och att jag inbillar mig helt sjuka saker som inte alls har något att göra med henne. Hon ska ha sovit över hos ett par vänner som har ett hus. Hon skriver även om att hon är med deras son "Kevin 5 år och att han är underbar", vilket känns som en obefogad detalj. Det är dock även hennes skäl till varför inte kan ringa upp så vi kan prata i telefon.

Ett liknande exempel är när hon säger att hon ska på tjänsteresa igen till Danmark. Under de två dagarna kunde hon heller inte prata i telefon för hon delade rum med hennes chef som även är hennes goda väninna visar det sig senare. Jag säger genuint att det hade varit mysigt att iaf säga godnatt eller höra hennes röst, men möts av en hård stämma som menar att det är "typ helt sjukt att du ens ber mig prata i telefon när jag är med jobbet och delar rum".

Däremellan visar hon mycket kärlek, framställer sig som en "no bull shit" rättfram karriärskvinna och vi kan inte sluta skratta eller attraheras av varandra känns det som.

Efter en dryg månad så frågar hon mig mitt i natten om jag är hennes älskling. Det här är vi verkligen bestämmer att vi är ihop tänker jag. Dagen efter tar jag upp det för att jag fortfarande har en vibb. Jag frågar henne rakt ut vad det betyder för henne, om hon inte är polyamorös eller något i den stilen. Hon skrattar och säger att jag ju är sjuk i huvudet på riktigt och avslutar med att "nej det är bara vi fattar du väl".

Efter detta flyter det på relativt bra i några veckor. Hon är på någon tjänsteresa och tjejkväll där hon uppenbarligendricker lite för mycket och inte klarar av att man påpekar att hon ju skulle tona nera på det där, men jag slutar kräva saker och börjar till och med be om ursäkt för att jag ens sa något om alkoholen minns jag.

forts.. Någon gång här är hon i London för att möta nån levrantör över en dag bara. Sent på kvällen har vi ett passionerat samtal där hon försöker övertala mig att boka ett flyg och komma dit direkt. Jag tvekar inte men ingen av oss hittar en rimlig transportväg dit hon är och hon kommer ju ändå hem i morgon. Vi lägger på och säger godnatt utan konstigheter, men sedan får jag sms om att hon är "livrädd att jag inte hade kommit även om det fanns en bättre resplan". Jag tycker det är väldigt uppenbart att jag inte skulle sagt så eller suttit där och försöka boka med henne om så inte vore fallet. Dessutom är jag så upp över öronen försälskad i henne och slutligen ligger det långt ifrån min personlighet att prata eller agera så osammanhängande överlag och det känns självklart. jag visste inte vad hennes motiv kunde vara men det kändes som en spelad oro. Ändå gör jag allt för att trygga henne om hur jag känner för henne och hur jag ska gottgöra henne nästa dag men hon tvekade in i det sista på om "jag" var ärlig.

Så fort vi ses igen så känns det bra igen. Hon klargör bara varje gång att jag är så "fucked up bara" och att jag måste sluta "tro att människor vill mig illa" eller att "alla ljuger hela tiden". Givetvis hänvisar hon även till historier från olika lögner och svek från närstående eller affärspartners man varit med om tidigare och berättat om. Så fort det var något man anmrkte på så fick man snabbt höra att man måste "söka hjälp nu" för "hur ska det gå annars om jag aldrig kan lita på henne och hela tiden inbillar mig saker". Kort sagt fick hon mit alltid att känna att jag måste varit helt DUM I HUVUDET som inte förstod hur bra hon verkligen var och att jag verkligen ställer helt absurda och kanske rent av elakt mistänksamma frågor.

Här hade jag ju värdens bästa tjej. Det kändes superintimt och härligt när vi sågs och hon verkade ha både talang bra prioriteringar. Vi skapade snabbt väldigt seriösa framtidsvisioner och slösade ingen tid med att börja agera därefter, trodde jag.

För mig rörde det sig mer om vad vi ville uppleva ihop, och hur jag skulle strukturera om företagande och affärer efter den livsstil vi ville ha gemensamt. För Anna var det dock väldigt viktigt att inte vänta längre med att skaffa barn. Hon ville redan börja jobba på det för att hon måste vara gravid senast om ett halvår kände hon. Hennes andra kärnfråga var den om bostad. Hon hade alldeles för mycket lån på sin lägenhet tyckte hon, så hon sa att "vi måste sälja den". Okej det var väl lugnt. Men sedan ville hon inte under några omständigheter stå som "inneboende" utan hon krävde att hon skulle få köpa in sig i min lägenhet, vilket jag inte alls var intresserad av. Efter några vändor genom dom ämnena hade jag insett att vi väl löser allt såsom hon vill. Jag började tänkte att barn var väl en bra idé trots allt, jag "visste" ju att hon var en grym och unik tjej nu, och hon visade ju även prov på stark vilja, integritet och handlingskraft. Att låta henne köpa in sig i min lägenhet spelade väl inte så stor roll i det stora hela så jag sa okej på det med.

Vad gäller karriärer och livssstil så var det tidigt klart att Anna ville bli mer säjlvförsörjande och entreprenöriell. Hon ville mer än något annat bli fri sitt 9-5 jobb även om hon var nöjd med att ha klättrat i karriären.
Vi pratade om att det inte var någon stress med det men att hon kan lämna sitt jobb så småningom om hon vill. Hon ville gärna bli involverad i mina projekt på något sätt och helest att vi gjorde något ihop, vilket jag tyckte lät så romantiskt och kul att jag började tänka på att mer eller mindre avbryta dåvarande engagemang och "börja om" med Anna som partner även professionellt.

Dagarna förflöt med mycket kärlek och telefonen plingade frekvent på båda håll. Det var även mycket planerande, siffror och samtal till fastighetsmäklare och dylikt. Hon spaltade upp sin boendekalkyl som den avr och skrev utlägg om hur galet det är "att vi har sådanna räntekostnader till banken" och att "vi måste lösa det direkt". Jag skulle inte heller längre benämna hennes lägenhet som "din" utan jag skulle promt säga "vår" och "sluta vara så självupptagen". Jag skulle "fatta att vi är en familj nu".

Vi börjar samsas om allt detta och där är vi när vad vi kan kalla SITUATION #1 uppstår. Se nästa inlägg där jag kommer beskriva den även för de som inte läst den här bakgrunden.

P.S.

Detta är nerkortat i viss grad redan, men jag tänker uppdatera varje inlägg med en ordentlig tl;dr senare.

SITUATION #1

Min flickvän Anna låter mig på förmiddagen veta att hennes företag ska ha en årlig julfest på kvällen. Jaha vad kul svarar jag. nej säger hon, det kommer bara vara jag och Maria (hennes nämsta chef tillika henne väninna), de tråkiga äldre gänget på kontoret och kanske några gamla gubbar som representerar våra leverantörer.

Vi skiljdes åt. När jag kom hem framåt kvällen hade hon besök såg jag. Vi bor alltså grannar och jag ser ganska väl ner till henne. Jag såg någon tjej där i förbifarten och antog att det måste vara hennes chef. En kille kom och gick igen märkte jag också. Det hörs tydligt när portarna öppnas och stängs på gården och fönstrerna går längs med hela lägenheten inklusive mitt hemkontor där jag befann mig. Kort därefter ringer Anna och säger att jag ska gå till fönstren igen och vinka. Hon säger att Jonas på jobbet just gick till festen och att hon och chefen bara ska göra sig i ordning det sista så ska dom gå med. Kort senare igen ringer hon och säger att dom ska gå nu men att hon "bara vill säga att jag älskar dig så jävla mycket". Jag tänker att det är första gången hon säger att hon älskar mig och att det är ett lite märkligt läge att säga det på mitt framför sin chef som står bredvid dessutom. Men hon hade ju druckigt lite antog jag så det var väl kul att höra i alla fall förstås. Hon säger att dom måste skynda sig till festen nu (som är i en känd festvåning bara ett kvarter bort) men att hon vill springa upp och ge mig en puss bara snabbt.

Men Maria då, hinner du verkligen, vi ses väl sen?

Äsch jag springer upp snabbt hon får vänta på gården.

Anna kommer upp, det blir en intim minut och sedan ger hon sig av medan vi båda skrattar friskt åt mersmaken det gav, (trodde väl jag).

De kommande timmarna skickar vi några små meddelanden och kärleksförklaringar till varandra fram och tillbaka. Strax efter 11 slutar hon lite abrubt men fine.

00.30 skriver jag istälelt till henne och frågar om hon har kul meden blinksmiley. Jag börjar sakna henne rejält och det är väl inget mer med det.

Jag jobbar i mitt hemkontor sent som jag alltid gör (Anna vet att jag normalt är upp till 4-5 och borde rimligen förstå att väntar på hennes sällskap ikväll oavsett). I en paus tar jag ett samtal med en vän i en annan tidszon och skojjar lite om alt möjligt. Men när jag ser att klockan nu närmar sig 2 får jag en dålig magkänsla vilket jag inte kan hålla mig ifrån att säga. Jag menar om det nu var en tråkig fest hon bara var tvungen att gå på mot sin vilja, varför skulle hon inte vara hemma eller i alla fall svarat på mitt meddelande vid det här laget? Och om så inte är fallet, då har hon ju ljugit av något skäl börjar jag tänka.
jag frågar min vän om jag låter paranoid så som hon alltid säger. Han skrattar och meddelar omdelelbart att han inte känner igen mig men att jag givetvis kan vara lugn, inget kommer ju hända. Han var väl insatt i vad som hänt innan och hade liksom jag landat i att Anna måste vara en bra tjej och att det inte går att fakea den kärlek hon visat.

Innan han knappt hinner slutföra resonemanget ser jag i ögonvrån att det tänds upp nere i Annas hall. "Vänta hon är hemma" avbryter jag honom förvånat. Men något känns fel för varför skulle hon inte hört av sig i så fall. Och varför såg jag henne inte passera över gården från porten. Den enda andra vägen in går ju genom det andra trapphuset ner i källaren genom tvättstugan!?

Jag ser Anna i hallfönstret där hon tittar upp på mig bakom gardinen och ler. Jag vinkar instiktivt och ler tillbaka. Men hon vinkar inte. Hon vänder sig om och sträcker si hand mot dörren och öppnar den igen. In kliver den där kollegan som hade varit där tidigare. Jag hade inte bedömt honom som särskillt attraktiv eller hennes typ men jag förstår ju att detta knappast kan misstolkas. Jag säger till min vän att "hon kommer hem med annan kille, jo det är det är sant, jag såg dom båda gå in och sedan drog hon för gardinen igen.

Jag inser hur absurt det är men säger bara "jaha, jag antar att jag bara ska glömma henne nu då". Min kompis säger att det verkligen inte verkar gå ihop riktigt oavsett eller. Jag går några gånger fram och tillbaka genom köket men säger sedan kallt att jag ju i alla fall måste gå ner och höra vad hon säger så att jag verkligen inte bara missuppfattar något. Det är lite för sjukt med tanke på allt vi sagt och gjort nu redan. Inte minst med tanke på att vi faktiskt redan aktivt försöker bli gravida.

Jag går långsamt ner för trapporna. Tankarna snurrar. Ut genom min port och in genom hennes. Hon bor på första våningen. Jag tar andetag och knackar på med knogen lätt. Någon löser dörren istället för att öppna. Nu verkar det väl så sjukt som det kan bli men samtidigt orkar jag bara inte hantera det, så jag tar upp min telefon och ringer hennes. Hon svarar inte.

Jag bankar på med näven och plingar på den mekaniska ringklockan. Jag tappar rösten men får ur mig ett kvävt "snälla Linda va, gör inte detta vad fan händer". Någon har direkt tagit tag i den mekaniska ringklockan innifrån och skruvar av den hör jag. Jag rycker några gånger i handtaget för att hon ska förstå hur förtvivlad jag är och vakna tänker jag. Men snabbt inser jag ju att loppet är kört och att jag inte kan stå där till ingen nytta oavsett.

Jag går upp till mig igen och ringer nära vän som också normalt jobbar hemifrån till sent. Vi möts på ett nattöppet café och efter maten tar vi en riktigt lång promenad på några timmar och går igenom det från början. Innan jag gick ut för att möta honom skrev jag snabbt ner en rationell sammanfattning i ett sms till Anna. "det", inledde jag och syftade på allt vi sagt och gjort även samma kväll. Jag fortsätter "sedan kommer du hem 2 timmar senare med.... Och inte ett ord." Jag avslutar "detta är faktiskt sjukare än allt jag sett tidigare men då är det farväl bara helt enkelt. herregud".

Efter en dryg halvtimma får jag ett sms av Anna. Hon skriver att "vi skulle bara hämta en tändare". Sedan ett sms till där det står "jag ska inte knulla honom, jag skulle aldrig göra det med någon annan än dig".

Mitt huvud sprängs....hämta en tändare? Hon röker inte men hon ska plötsligt lösa en tändare eller "feströka" ensam med sin kollega som följt med henne hem iställt för att köpa en i en av alla kiosker? Och varför låste dom in sig i så fall? Det är bara några av alla frågor man inte ens hinner ställa sig. Jag skriver bara enkelt tillbaka "om det stämmer så ring upp mig nu, inte imon". Hon ringde inte och det var tyst mellan oss resten av natten.

Fortsättning följer...


Vad hade ni tänkt, hur hade ni reagerat när hon kom hem där om ni var i mina skor tror ni? Hade ni knackat på eller inte?

Wow

Du är Galen. På riktigt.

Hom borde aldrig tagit kontakt med dig.

Du borde släppt detta

Primärt så hade jag nog ändrat så det stod "Anna" i hela texten och inget annat namn i varje fall

Dumpa henne. Det står inte rätt till. Lid ett tag medan förälskelsen går över och ta nya tag sen. Var glad att hon inte blev med barn.

Sjuk historia. Men vad är det du vill att vi skall diskutera? Det är väl tämligen självklart att hon har affärer på sidan av?

Oh herregud vilken soppa.

Ja börja med att använda samma påhittade namn i hela texten, för nu vet nog vad hon heter på riktigt tyvärr.

Men som jag har förstått det så har ni inte börjat äga något gemensamt än? Hon är inte heller gravid.
Detta är ju väldigt bra för dig, för du ska inte träffa henne fler gånger. Hon verkar väldigt labil, redan innan situation #1.

När de var nere hos henne på natten kan de antingen knullat, rökt på eller tagit tjack.
Jag skulle tro på det sistnämnda. Oavsett är det ju inte bra, det är väldigt dåligt.

Gör en fullständig ignore på henne, för din egen skull.

Det verkar som att hon letar nya kickar genom att ligga runt men att hon samtidigt vill ha något stabilt och vanligt liv och att dessa världar kommer i konflikt med varandra och då finns det inte så mycket kvar annat än att komma med dåliga och mindre genomtänkta ursäkter och hoppas på det bästa.

Sista delen där var ju uppenbarligen en otrohetsgrej, det får ju det andra med resorna, tystnaden och den panikartade skammen att man är "påkommen" att gå från något som mycket väl kan hända till förmodade runtliggningar även det. Vad jag menar är att det kan ju vara så att man delar hotellrum med kollegor, jag har själv gjort det, men inte varje gång, det här i kombination med det andra gör ju att man får förmoda att det har varit en del.

Jag får vibbarna av alkoholberoende från hennes sida också, ingenting med det egentligen men det precis som mycket annat ett beroende, beroenden kan dessutom ofta gå hand i hand. Är man en lösaktig jävel och dessutom och kvinna, ja, då får man ligga precis hur mycket man vill med i princip vem man vill.

Tyvärr.
Om man går på fest och sedan tar med en annan hem och varken öppnar dörren eller svarar i mobilen så kan jag lova dej att något hände.

Verkar vara alldeles för många hemligheter och för mycket som pågår i hennes liv.

Flytta inte ihop och låt henne inte köpa in sej i din lägenhet (om du vill ha den kvar).
Jobba inte ihop.

Obs. Skaffa definitivt inga barn med henne.

Det bästa vore att säga adjö till henne och gå vidare med ditt liv.

Att leva med en person som gör en osäker och otrygg och man inte vet från dag till dag hur det ligger till, det kvittar.

Det är något som inte stämmer med henne och innerst inne vet du det också.
Blunda inte för alla "red flags".

Tror hennes problem i fötsta hand är droger. Själva händelsen med att låsa, inte öppna, skruva bort klockan, vid svar dra upp ”hämta en tändare” etc

Allt är korkade drogpåverkades handlingar.

Ta upp det med henne, hon behöver hjälp.

Dock är mitt råd att fly. Du kommer ha ett helvete innan hon är drogfri samt risken för återfall är stor.

Tänker verkligen en tjej på att det bara är att skruva bort klockan från dörren mitt i natten, jag börjar tro att det var snubben som ville få ha henne i fred, var säkert inte första gången han var på henne. Kan för övrigt vara den snubben hon ville undvika att gå utanför på gatan med.