Citat:
Annars är väl detta en fullgod förklaring?:
Citat:
Men det var inte bara så att du åt lite mindre: du var livshotande sjuk, gick ner tio kilo och pulsen och blodtrycket visade tydliga tecken på svält. Orkar du berätta hur måltidssituationerna såg ut på den tiden?
– Jag har OCD – tvångssyndrom. Då var det väldigt starkt, nu har det nästan försvunnit helt. Jag hade väldiga måltidsrutiner, åt alltid exakt samma klockslag, exakt samma sak (ris, avokado och gnoccis) i exakt samma mängd. Det tog kanske två timmar för mig att få i mig det, för jag hade sådana tvång. Till frukost åt jag en tredjedels banan och det tog en timme.
– På senare tid har jag förstått att min kropp protesterade. Ibland när man inte själv begriper vad som händer signalerar kroppen att något är fel. Det här ledde till att jag gick ner tio kilo på bara två månader. Det är ganska mycket när man är barn och är tunn redan från början.
Jag fick komma före i kön till BUP i och med att jag var livshotande sjuk och jag fick hjälp där. De gav mig antidepressiva. Flera psykologer och läkare sade att de måste lägga in mig på sjukhuset om jag inte började äta måndagen därpå. Det gjorde mig så rädd att jag bestämde mig för att försöka äta. Det var så klart en långsam och svår process, men det gick. Efter det åt jag bara så mycket så att jag precis kunde fungera. Det var fortfarande svårt, tog väldigt lång tid och jag åt samma sak varje dag i kanske tre år.
https://www.expressen.se/nyheter/qs/...t-annorlunda-/
– Jag har OCD – tvångssyndrom. Då var det väldigt starkt, nu har det nästan försvunnit helt. Jag hade väldiga måltidsrutiner, åt alltid exakt samma klockslag, exakt samma sak (ris, avokado och gnoccis) i exakt samma mängd. Det tog kanske två timmar för mig att få i mig det, för jag hade sådana tvång. Till frukost åt jag en tredjedels banan och det tog en timme.
– På senare tid har jag förstått att min kropp protesterade. Ibland när man inte själv begriper vad som händer signalerar kroppen att något är fel. Det här ledde till att jag gick ner tio kilo på bara två månader. Det är ganska mycket när man är barn och är tunn redan från början.
Jag fick komma före i kön till BUP i och med att jag var livshotande sjuk och jag fick hjälp där. De gav mig antidepressiva. Flera psykologer och läkare sade att de måste lägga in mig på sjukhuset om jag inte började äta måndagen därpå. Det gjorde mig så rädd att jag bestämde mig för att försöka äta. Det var så klart en långsam och svår process, men det gick. Efter det åt jag bara så mycket så att jag precis kunde fungera. Det var fortfarande svårt, tog väldigt lång tid och jag åt samma sak varje dag i kanske tre år.
https://www.expressen.se/nyheter/qs/...t-annorlunda-/