Citat:
Ursprungligen postat av
Bamboom666
Min största önskan är att bli frisk på egen hand. Har en vän som vet om det och har lovat och stötta och hjälpa mig. Är det dumt om jag tar tramadol eller citodon och trappar ner på det istället? Eller är risken att avtändningen från subutexen kommer som ett brev på posten sen?
En kompis är bra om hen faktiskt bara ger dig det du ska ha. Det går att mikrodosa Sub, dvs ja, det går att ta mindre doser än du gör nu. En del tycker man ska sluta och ta smällen, men beror ju lite på vilken situation man sitter i.
Skulle avråda Tramadol. Dels har den en stark beroendepotential (större än folk tror), dels är det inte en ren opioid. Citodon har en mycket mindre beroendepotential. Plus inga skitiga sidoeffekter.
På pappret skulle det funka att trappa på Citodon. Frågan är hur verkligheten ser ut.
Du har kommit långt i trappandet av Subben. Ge inte upp nu. Använd din kompis att enbart ge dig efter det schema ni kommit fram till. Samma om du skulle välja Citodon.
Sedan är en kopp kratom jävligt skönt när man har AT. Man kan bli beroende av kratom så det är viktigt att man trappar ut kratomet efter man trappat ut Sub/Citodon.
Dock finns "få" inrikes som har kvalitet på sitt kratom. Mesta är bara skit.
Om någon säger att du måste träffa rock bottom och ha knarkat ner dig på metta och jonk innan du kan ta dig upp, tro dem inte!!! Det räcker med att du vill sluta. Klart det kommer finnas delar i din hjärna som inte vill sluta, så funkar ju opioider. Men det är bara att sträva mot målet och kommer man dit är det bara att vara glad.
Att absa är för jävligt. Men då har man bara sin egen plåga att tänka på. Det jobbiga kommer när du nollat. När din hjärna vill ha men kroppen vill inte ha.
Sitter själv och dagdrömmer om hur det skulle vara att dra i sig Sub.
Tror litegranna det är en "typ" av människor som åker dit på det här sättet, vi som inte kan självtrösta. De som lägger av upplever jag oftast inte har några metoder att göra sig själva glada igen. Verkar inte heller som de direkt introspekterar och tycker synd om sig själva. De har bara ett lidande av en rå karaktär som de inte vet vad de ska göra med.
Vet inte om man på något vis kan träna upp att trösta sig själv, lugna sig själv, ge sig själv trygghet......