Den religiösa vörnaden av Sankta Lucia (Lucia di Siracusa, 383-304 AD) har avtagit som bekant i Sverige. Vad helgon-fientliga SvK tycker om detta låter jag vara osagt i denna tråd. Men en sak vill jag ha sagt, det är att Lucia kidnappades av svensk parafascism och presenterades i starkt avkristnade former som en vacker arisk kvinna eller flicka (moder Svea?) i en sekulär procession. Enligt uppgift var processesionsritualen som störst och populärast på 50-talet, alltså kort efter nazismens tidsålder och i en Sverige fortfarande i stark intryck från fascismen. Luciatågen var en hyllande till det vita och blonda i kring årets mörkaste dagar. Pepparkaksgubbar, tomtenissar och stjärngossar är helt obibliska. Vad säger SvK med sin sola scriptura teologi om det?
Denna sekulära ritual har under luthersk anda förvandlats enligt det som är mode i politiska dagsordningen. Först vände man helt, och av-rasifierade henne (sjukt att rassifiera och förblonda en siciliansk kvinna). Sedan några år tillbaka har man i på många platser queerifierat henne, nu får vem som helst representera Sankta Lucia, män, pojkar, osv. Varför är lutheriterna så vacklande? SvKs hemsida
https://www.svenskakyrkan.se/jul/lucia lär oss ingenting om henne. Varför denna fattiga andlighet? Vill de ha helgon eller inte? Eller är det så att SvK är populister och anammar bara de mest populära helgonen?
Sist men inte minst, är firandet i avtagande i stora delar av landet. Det kanske är vad som behövs för att en mer trogen vördnad för henne ska kunna återuppstå och guida unga svenskar i genom exemplet från hennes martyrdöd.
Vad tycker ni? Ska vi låta queerteologer, ateister och nazister få bestämma över våra helgon?