Älskar min pojkvän, men känner ingen attraktion längre

Det är väl klart att osäkerheten grundar sig i mer än att man bara är sugen på något nytt men det kändes för mig ganska oväsentligt att ta upp här. Min kille är en fin människa trots vissa drag som kanske inte faller mig helt i smaken (och har uppenbarat sig under sambo-livet) och när man har varit runt varandra i flertalet år så är det nog ganska normalt att känna att man snarare är väldigt nära vänner än superkära. Men du kanske fortfarande står fast vid att man ska leva med en vän resten utav livet om man har insett att passionen har försvunnit redan i 20-årsåldern?

Nej, då är det mycket bättre att hoppa till nästa "spännande snopp" så fort man vill ha nästa drog-hit, följa sina flyktiga känslor som ena dagen säger dittan och ena dagen säger dattan.

Vipps står man där sen, 45 bast med en partner som man varit med i typ 1 år och inte har några ungdomsminnen alls med.

Ett samhälle som är totalt söndersplittrat där mamma haft sex med 20-40 olika killar och nu helt och hållet tappat förmågan att på riktigt bli kär.


Jesus maria, vilket stort misstag det var med kvinnlig sexuell frihet.

Bra jobbat, säger jag bara.

Men kvinnlig sexuell frihet handlade om att kvinnor skulle kunna ligga utan att behöva oroa sig för att bli oönskat gravida. Kunde lika gärna vara med en och samma partner, som med olika. Skönt för både män och kvinnor att kvinnorna inte ska vara oroliga vid varje samlag, tycker du inte?

TS är typisk privilegierad svensk kvinna som har haft det för lätt i livet. Typ det värsta som hänt i hennes liv är att grannen skiter i att källsortera soporna vilket får henna att tro att jorden går under. Det syns att hon föraktar sin kille för att han har gått från populär kille med stort umgänge, men som numera mest bara umgås med två vänner (vilket är helt normalt). Kvinnor är fixerade i att deras killar ska vara eftertraktade av halva stan och vara så populära och godkända av alla värdelösa töntar i mainstreamsamhället. Men hon är inte unik, bara ännu en typisk vit priviligerad kvinna.

Hur länge har du haft dessa känslor? Och hur ofta tänker du på det du tar upp? Känns det alltid sådär med din pojkvän trots att du älskar honom, eller känner du attraktion och dragkraft till honom ibland?

Jag tycker att du ska kommunicera med honom kring vad du känner om eran relation. Om din pojkvän inte vill anstränga sig och du har suttit med känslor av tvivel ett tag så tycker jag att du ska fundera på att gå vidare. Du är för ung för att vara i en relation där du inte känner dig tillfreds.

Tycker det är jävligt konstigt att när ett förhållande håller på att balla ur så är det alltid killen som ska anstränga sig och fixa det? Medans kvinnan sitter där o väntar?

För att kvinnan vill egentligen gå vidare men är initiativlös som vanligt.