Citat:
Ursprungligen postat av
Kh4n
Beklagar verkligen. Hoppas det nu trots allt skulle vända och stanna av som ett litet mirakel.
Din attityd verkar vara lite annorlunda i jämförelse med de fall jag kommit i någon form av kontakt med, som varit mera fyllda med sorg och desperation. Hoppas nu din positiva attityd skulle ha en positiv effekt fysiskt med.
Läste igenom dina svar och gällande symptomen hade du tydligen ryckningar, smärta vid inandning samt i axeln, men tydligen inga direkta matsmältningsbesvär eller liknande.
Hur lyckades dom hitta detta, med vad för test och hur länge och hur många undersökningar tog det? Var du tvungen att pressa för att få mera undersökningar gjorda ifall dom inte först hittade något fel på dig?
Fick buksmärtor i högra sidan i december förra året, vilket ledde till att jag veckan innan jul sökte mig till närakuten. Där trodde man först det kunde vara ärrvävnad från en blindtarmsoperation som spökade och skickade hem med movicol (mjukgörande medel för tarmarna) och en uppmaning att komma tillbaka direkt vid feber eller om några dagar om det inte skulle gå över. Feber fick jag inte men däremot intensifierades smärtorna, speciellt vid inandning. Således var jag tillbaka några dagar senare och den här gången framlades hypotesen att det kunde röra sig om en lungpropp. Eftersom det inte fanns någon möjlighet att röntga sig på närakuten blev jag skickat till "riktiga" akuten för vidare utredning.
Efter lite om och men där gjorde jag ett ultraljud, vilket visade på märkligheter i gallgången och något som skulle kunna vara metastaser i levern. Troligen var det något annat (sa man) men eftersom misstanken fanns var man tvungen att utreda vidare. Sagt och gjort, jag gjorde en ny mer omfattande röntgen och då konstateras: flera metastaser i levern. Av skäl jag inte minns var man redan då inne på att det sannolikt rörde sig om tjocktarmscancer som metastaserat sig. För att bli helt säker fick jag remiss till koloskopi varpå det kunde konstateras att misstankarna var korrekta. 18 januari inledde jag cellgiftsbehandling som i någon form pågått sedan dess.
Utom att jag fick besöka närakuten två gånger har jag inte behövt pusha något själv, utan vården har pushat på i varje steg.