Jag har cancer - vet att jag snart ska dö. [OlikaBroed död 211222, Picasso2 221211]

Nu har jag arbetat med cancerpatienter i palliativt skede i olika åldrar så jag kan med 100% säkerhet säga att det skiljer sig väldigt mycket beroende på bland annat ålder.

Jag är ingen expert i ämnet och har inget nöje i att skrämma någon. Men vet att man kan bli sängbunden även i yngre åldrar.

Jadå det stämmer, det blir man oftast. Det innebär dock inte att man för den sakens skull inte själv klarar att ta sig till toaletten med lite stöttning eller att man kvävs till döds när buken trycker mot lungorna.

Jag gissar att din pappa hade något som heter ascites. Det är när vätska samlas i buken och det kan vara väldigt besvärligt men det brukar gå att tappa ut vätskan med ett drän, man kan få vätskedrivande läkemedel med mer. Även yngre kan få ascites men det är vanligare hos äldre och mer svårbehandlat. Nu vet jag inget om din pappas sjukdomsförlopp och varför man inte kunde tappa honom. Men som regel ska ingen behöva dö på det sättet som du beskriver. Det finns åtgärder och läkemedel för att undvika det.

Hur tar familjen det, barn hustru, mamma pappa ...........?
Kommer du iväg på någon härlig semester eller finns inte krafterna till det?
Köpt någon snabb bil eller motorcykel?
Kommer du ta livet av dig när det börjar bli för jävligt?

Vilken fin, lågmäld och värdig tråd och vilket fint ämne, döden. Hur vi än bär oss åt så kommer vi inte undan det slutgiltiga, döden. Det är något som angår oss alla.

Du berör i ditt insiktsfulla sätt att skriva och jag är glad för din skull att du både fått och gett kärlek under din allt för korta livstid. Kärlek, det värdefullaste av allt och det enda som har betydelse i slutändan om du frågar mig.

Jag är ledsen över att du inte kommer att få finnas bland oss så länge till. Du verkar uppskatta Livet och jag tycker att det är så förtvivlat orättvist att just du måste lämna oss. Bra, vettiga människor omkring oss kan vi aldrig få nog av.

Min önskan är att den tid du har kvar blir magisk och underbar tillsammans med dina nära och kära. Skratta, gråt, kramas, trösta varann. När du tar ditt sista andetag var det inte cancern som tog dig, du drunknade i kärlek!

Avslutningsvis vill jag bara nämna att jag tror bestämt på en fortsättning efter jordelivet. Vad det då är ska bli spännande att uppleva. Äventyret fortsätter i någon form!

Kommer du hoppa fallskärm?

väldigt fint skrivet. Hoppas att både du TS och Picasso får en fin sista tid med era nära och kära.

hörde nånting på radion häromdagen, ang döds hjälp. En läkare som var med i programmet förespråkade inte dödshjälp, men han tyckte att det borde gå att låta den sjuka sova in döden.
Tänkvärt.
edit.
jag fann avsnittet
https://sverigesradio.se/artikel/jan...till-dodshjalp

Hej.
1. Alla närstående tar naturligtvis detta väldigt hårt. Det gäller såväl släkt och familj som vänner. Tack och lov har jag inga barn (ett 100% medvetet och välgrundat beslut jag och min fru tog för många år sedan), så jag slipper göra någon faderlös.

2. Jag och frugan har en resa bokad till dagarna efter nyår. Om jag då fortfarande kommer ha krafter att genomföra den vet jag inte. Jag hoppas men annars är det är väl inte mer än att vi får avboka den.

3. Nix. Har aldrig varit intresserad av fart på det sättet. Tycker snabba bilar (för att inte tala om motorcyklar) mest är läskigt. Har körkort men har inte kört på säkert 10 år. En sak i lite samma härad (alltså att unna sig lyx) är jag tänkt att jag skulle låta sy upp en kavaj på AW Bauer om jag mot alla odds skulle lyckas bli cancerfri. Eftersom det nu står bortom alla tvivel att så inte är fallet kommer det tyvärr inte bli så.

4. Nej.

Tack för fina ord <3

Nej. Dels är kroppen inte i form för det vid det här laget, dels är jag ingen "thrill seeker" från första början.

Låter intressant. Tack!