N64 ospelbart idag ?

Jag fick feeling imorse och dammade av mitt gamla N64 kopplade upp det mot en gammal CRT tv jag har och slog i Majoras mask!

Tänkte för mig själv ooooohboooy! Ska sitta och spela hela dagen och återuppleva gamla minnen från barndomen, Men ack så fel jag hade.

Spelet känns helt ospelbart, fps:en är så låg så det känns som att allt laggar kraftfullt, texturerna så suddiga så man ser inte ens vad som är på skärmen, kontrollerna så stela och klumpiga så man blev åksjuk av att spela.

Är det fler som känt denna besvikelse när ni spelat på gamla konsoler?
Är det något man kan vänja om sig med och ändå spela eller är det bara att förpassa N64 till det förgångna?

Det är dags.

Gjorde samma misstag med en ps1:a för 15 år sedan.

Ps1 är i allra högsta grad spelbart idag. N64 har åldrats extremt mycket sämre.

Håller med. PS1 håller fortfarande och gav redan när det begav sig mer spelglädje än N64.

N64 känns som en experimentkonsol. De skulle testa att göra 3D men hade inte riktigt koll på det. Föregångarna NES och SNES har åldrats bättre. Zelda 3 är guld fortfarande. Lite småsaker man stör sig på, men inget avgörande.

Mariokart på N64 funkar fortfarande. Men ska man ha retro är nes o snes betydligt bättre.t

Goldeneye är ett bra exempel, fps drop ner till 2 fps varje gång man kastar en granat

PS 1 har nog åldrats bättre. Nintendo satsade lite för hårt på grafiken som då var top of the line, men prestandan fick lida.

Tack vet jag Dreamcast, dammade av den för ett tag sedan och där blev jag inte besviken. Åldrats fint som vin.

Fast snes-versionen av mario kart är fan inte bra. Den åldrades inte väl.

Du kan ju ladda ner en emulator till PCn istället

N64 är som du skriver knappt spelbart idag, gamla 3D-spel har åldrats otroligt dåligt. Sen tycker jag personligen att kontrollen på N64 är helt värdelös. Har istället spelat igenom Mario 64 och Zelda OoT med Gamecube-kontroll via Wii, en helt annan och otroligt mycket bättre spelupplevelse.

Jag minns att jag var en extremt late adopter och köpte en n64-bundle med perfect dark runt millennieskiftet. Man kunde ändra mellan låg och hög kvalitet (skärmupplösning, texturer eller både och, minns inte). Vid ”normal” kvalitet rullade det i kanske 20 fps, vid hög i kanske 10. Inte ospelbart men helt annan känsla än att spela half-life på PC.

Håller inte alls med. Satte nyligen på Ocarina of time för första gången sedan 1999 och tyckte direkt att det var lika magiskt som då. Gamepaden med tydliga, olika färger på knapparna gjorde det en fröjd att lära sig kontrollen igen.

Det där med att ställa om ögon och förväntningar tycker jag sker på någon minut oavsett om det är tidig 80-tals retro eller sent 90-tals retro. Snart sitter man och gapar åt samma jättesprites som man gapade åt då.