"Upptäckten" av Zyklon B för gasning av judar – ännu en fallgrop för förintelsemyten

Ett av de största problemen med den traditionella historieskrivningen kring förintelsemyten i Auschwitz är den obegripliga "upptäckten" av Zyklon B för utrotning av judar i lägret.

Ortodox historiografi har länge tampats med att hitta en seriös förklaring till hur, när och varför just Zyklon B valdes ut som massmordsmedel, och av vem. Problemen med Zyklon B, och upprinnelsen till valet av detta insektsmedel för utrotning av människor, är väl kända, men trovärdiga och logiskt hållbara förklaringar har i allt väsentligt saknats i modern historiografi, och akademiker har till största delen axiomatiskt accepterat den numera kvasiofficiella version av berättelsen som publicerades av den polske domaren Jan Sehn efter kriget, och som senare konfigurerades av Danuta Czech för att passa i en mer modern konceptualisering av "förintelsens" begynnelse i Auschwitz.

Detta är en tråd om upptäckten och valet av Zyklon B för den påhittade "utrotningen" av judar, samt den påhittade första "testgasningen" av ryska krigsfångar. Vänligen håll er till trådämnet.

Låt oss börja på ruta ett. Under sommaren 1941 påstås Rudolf Höss ha kallats till ett påhittat möte i Berlin med Reichsführer-SS Heinrich Himmler, för att tilldelas det topphemliga uppdraget att utrota alla judar i Europa. Auschwitz skulle bli den centrala skådeplatsen för detta påhittade folkmord, och Höss uppmanades att bl.a. hitta ett effektivt sätt att utrota judarna på. Låt oss för tillfället ignorera de gigantiska anakronismerna i Höss beskrivning av upprinnelsen till "gaskamrarna", och istället acceptera karlns berättelse prima facie. Höss påstår att han strax efter mötet i Berlin återvände till Auschwitz, som sedan besöktes av Adolf Eichmann i syfte att reda ut hur utrotningsplanen skulle införlivas i relation till de olika länder i Europa som ockuperats av tyskarna. I sin essä, "Den slutgiltiga lösningen på judefrågan i koncentrationslägret Auschwitz" (skriven i polsk fångenskap under slutet på 1946), så förklarar Höss att "[w]e discussed the ways and means of effecting the extermination. This could only be done by gassing". I november samma år påstås Höss ha tillkallats för ett nytt möte i Berlin med Eichmann, och i detta skede hade man fortfarande inte hittat ett passande utrotningsmedel.

Låt oss analysera ovanstående beskrivning från Höss innan vi går vidare till nästa problem. Under maj eller juni 1941 (beroende på vilket förhör vi läser) – men innan Tysklands invasion av Sovjetunionen – så påstås Höss ha fått i uppdrag av Heinrich Himmler, som i sin tur fått en order av Adolf Hitler, att utrota alla judar. Strax därpå dyker Eichmann upp i Auschwitz för att diskutera utrotningsmetoder. Men hela 5 månader senare, i november 1941, så hade man fortfarande inte hittat någon lämplig utrotningsmetod – trots att man bestämt sig för att "gasa" judar redan under sommaren. Denna berättelse är fullständigt obegriplig, av flertalet skäl. För det första så påstår Höss, absurt nog, att tre "utrotningsläger" redan var i full gång när han fick sin order från Himmler och när Eichmann besökte Auschwitz – dessa läger var (enligt Höss) Belzec, Sobibor och Treblinka (eller ett oförklarligt läger vid namn "Wolzec" om man läser hans första förhör). Dessa läger påstås ha utnyttjat avgaser för att "gasa judar". Man hade därmed redan en bra utgångspunkt för utrotning med bensin- eller dieselavgaser, men inga försök påstås ha genomförts i Auschwitz att utrota fångar med avgaser. Trots detta extremt viktiga och topphemliga uppdrag så väntade man i fem impotenta månader, tills Eichmann slutligen kallade Höss till ett nytt möte i Berlin. Även om vi ignorerar att det redan påstås ha existerat tre utrotningsläger innan Hitlers och Himmlers utrotningsordrar, så hade Eichmann och Höss enkelt kunna identifiera en gas för utrotning av människor genom att t.ex. konsultera den omfattande tyska litteratur som redan existerade om krigsgaser från första världskriget. Allt Eichmann hade behövt göra innan sitt möte med Höss var att gå till ett bibliotek. De tyska kemisterna Franz Zernik och Ferdinand Flury hade t.ex. publicerat en världskänd bok som rangordnade olika gaser enligt en dödlighetsskala. Om Höss eller Eichmann inte ville konsultera civil expertlitteratur om farliga gaser, så hade man istället kunnat vända sig till Waffen-SS-hygieninstitutet i Berlin, som också publicerat litteratur om farliga gaser.

Vi fortsätter med Höss berättelse. Istället för att konsultera någon som helst form av expertlitteratur eller hygieninsitutet för Waffen-SS i Berlin, så påstås Zyklon B ha upptäckts "av en slump" av en av Höss kollegor i Auschwitz, Karl Fritzsch. I en obegriplig sörja av logiska klavertramp beskriver Höss hur Fritzsch vid ett tillfälle när Höss var på tjänsteresa valde att "prova" Zyklon B för avrättning av ryska krigsfångar som dömts till döden.

Att Karl Fritzsch på eget bevåg skulle ha experimenterat med avrättningsmetoder på ryska krigsfångar är extremt osannolikt. Men föreställningen att Zyklon B närmast upptäcktes av en "slump" är ännu mer absurd. Zyklon B användes regelbundet i Auschwitz för att avlusa kläder, människor och lokaler, och dess extrema giftighetsgrad var väl känd, inte minst bland personalen i Auschwitz och för de certifierade avlusare som var de enda som tilläts hantera medlet. Det är därmed fullständigt otänkbart att en av lägerkommendanterna skulle ha "experimenterat" med Zyklon B för att avrätta ryska krigsfångar, och att vätecyanidens potens för massmord upptäcktes som ett resultat av detta. Historien blir ännu mer absurd i sken av vittnesmålen kring denna "första gasning". Enligt vittnena Artur Krzetuski och Eugeniusz Motz så påstås SS ha "provat hur farligt Zyklon B var genom att gasa löss och insekter". SS valde därmed att prova det kända insektsmedlet Zyklon B på insekter i förberedelse för massmord på människor, ett fullständigt obegripligt händelseförlopp. Att personalen i Auschwitz var medvetna om hur farligt Zyklon B och vätecyanid var för människor bevisas i ett antal garnisonsordrar som belyser fall där människor förgiftats efter avlusningar med Zyklon B, och där bl.a. Höss själv uppmanar till extrem försiktighet när vätecyanid används. Att det därmed skulle ha tagit 5 månader att hitta ett lämpligt utrotningsmedel och att Zyklon B därtill upptäcktes av en "slump" är alltså fullständigt ohållbart.

Efter den slumpmässiga upptäckten av Zyklon B för avrättning av människor så återvände Eichmann till Auschwitz (det finns inga bevis för något av Eichmanns påstådda besök i Auschwitz), och Höss informerade honom om den nya gasningsmetoden. Här stöter vi omedelbart på ett enormt problem i modern förintelsehistoriografi. Enligt den handfull vittnen som uttalat sig om denna påstådda första experimentella testgasning med Zyklon B så ägde den rum i augusti, september eller oktober 1941. Modern historiografi har idag till synes accepterat att denna testgasning måste ha skett i början på september. Men enligt Rudolf Höss så hade ingen gas upptäckts i november 1941, när han tillkallades till Berlin för ett nytt möte med Eichmann. Först efter detta möte så påstår Höss att Fritzsch av en slump upptäckte att Zyklon B funkade bra för gasning av människor, och Eichmann besökte sedermera Auschwitz och informerades om upptäckten. Enligt Rudolf Höss kan den första testgasningen alltså inte ha ägt rum förrän tidigast november 1941, trots att modern förintelsehistoriografi påstår att den ägde rum i början på september. Ett annat enormt problem är att de första ryska krigsfångarna inte anlände till Auschwitz förrän i oktober 1941. Det är därmed ännu mer ohållbart att datera den första gasningen till september.

Dessa enorma anakronismer åsido, så påstår Höss att Zyklon B fortsatte att användas för "gasningar" hädanefter. Den mängd Zyklon B som påstås ha använts per gasning är enligt Rudolf Höss beskrivning fullständigt obegriplig. Dåtidens expertlitteratur gjorde gällande att en dödlig dos vätecyanid (HCN) för människor var ca. 0,3 g/kubikmeter. Trots att Eichmann, Höss, Fritzsch och experterna i Auschwitz (som dessutom var i direktkontakt med tillverkaren/distributören för Zyklon B, ett företag vid namn Tesch & Stabenow) enkelt hade kunnat kontrollera vad en dödlig dos vätecyanid ansågs vara, så valde man slösaktigt att dumpa enorma mängder Zyklon B i "gaskamrarna" utan några som helst mätningar eller tester. Höss påstår t.ex. att 5-7 burkar Zyklon B användes för att gasa 1500 människor, och "om det var kallt och fuktigt" så användes 2-3 burkar extra. Detta motsvarar en HCN-koncentration på ca. 18 g/kubikmeter, alltså 60 gånger högre än vad dåtidens experter ansåg att en dödlig dos HCN faktiskt var. Med tanke på att Tyskland under kriget ransonerade viktigt materiel så är det svårförklarligt hur SS-imbecillerna i Auschwitz tilläts "gasa judar" med astronomiskt slösaktiga kvantiteter Zyklon B, som dessutom användes i alla andra tyska koncentrationsläger för livsviktiga avlusningar. Ingenstans påstås man ha genomfört experiment för att avgöra vad en lämplig dosering av HCN faktiskt var. Istället konstaterade Rudolf Höss blankt att man använde samma koncentration som vid vanliga avlusningar. Under rättegången mot Deborah Lipstadt i Storbritannien så försökte man förklara det obegripliga faktum att Sonderkommando-judarna, vars jobb var att släpa gasade judekroppar från "gaskammaren" upp till krematoriet, aldrig förgiftades eller avled från förekomsten av HCN i "gaskamrarna", genom att påstå att mängden HCN som användes i "gaskamrarna" var mycket lägre än den som användes vid avlusningar. Experten Robert Jan van Pelt försökte argumentera för att koncentrationen endast uppgick till 0,12 g/kubikmeter, vilket alltså skulle vara 150 gånger lägre än den koncentration som Rudolf Höss själv uppgav!

Hur gick gasningarna med Zyklon B till? Enligt Rudolf Höss så genomfördes den första provgasningen i källaren till Block 11, som var ett häkte med celler för fångar som dömts för brott. Enligt Höss tog det 2 dagar att ventilera lokalen efter gasningen, och pga. detta så flyttades framtida gasningar till bårhuset i Krema I, som hade ett enklare ventilationssystem. Enligt ortodox historiografi så fortsatte tyskarna att använda denna extremt primitiva gasningsmetod hela vägen fram till slutet på 1944, när gasningarna enligt legenden upphörde. I Birkenau så påstås man ha hamrat ut klumpiga hål i betongtaken till Krema II och III, genom vilka man dumpade Zyklon B ner på golvet genom påstådda introduktionskolumner. I Krema IV och V så påstås man, obegripligt nog, ha slängt in Zyklon B genom gallrade fönster, i lokaler utan ventilation. De enorma livsfarorna med dessa extremt primitiva system är uppenbara, men varför insisterade tyskarna på dessa löjeväckande gasningsmetoder, trots att tysk industri var världsledande inom bl.a. avlusningar med vätecyanid?

Under kriget användes t.ex. det världskända DEGESCH-Kreislauf-systemet för avlusningskammare med Zyklon B. Detta avlusningssystem hade enorma fördelar jämfört med tidigare metoder, och fungerade på följande sätt: en burk med Zyklon B placerades inuti avlusningskammaren, och burken öppnades sedan utifrån med hjälp av en mekanisk "arm". Innehållet i burken föll sedan ner i en slags stålnätsbehållare och en fläkt blåste varm luft på innehållet, vilket förångade vätecyaniden, som sedan spred sig jämnt i lokalen. En av de stora fördelarna med denna metod var att avlusningskammaren kunde ventileras på bara 15 minuter efter en avlusning. Trots att detta väldigt effektiva och moderna avlusningssystem existerade och dessutom diskuterades av lägerledningen så tidigt som juli 1941, så valde man att implementera en extremt farlig och primitiv utrotningsmetod istället. Om lägerledningen i Auschwitz på allvar var intresserade av en effektiv och kostnadsmässig utrotning av judar så hade man valt DEGESCH-Kreislauf-gaskammare. Istället påstås man ha slösat 90% av vätecyaniden genom att dumpa 5-7 burkar Zyklon B genom ett hål rakt ner på golvet bland offren.

Vad var syftet med den första testgasningen på ryska krigsfångar? Enligt ortodox förintelsehistoriografi och enligt Rudolf Höss så var syftet att prova Zyklon B:s lämplighet för utrotning av människor. Att man omöjligen kan ha haft för avsikt att testa den nödvändiga koncentrationen av HCN (som redan var känd och hade kunnat utrönas genom att slå upp det i en bok) har vi redan konstaterat, eftersom man påstås ha använt flerfaldigt så hög koncentration som var nödvändigt och sedan fortsatte att använda samma absurt höga koncentration genom lägrets historia. När det kommer till hur snabbt fångarna faktiskt avled under den första gasningen så var experimentet ett gigantiskt misslyckande. Enligt "vittnena" tog det två dagar för offren att avlida, och enligt vissa vittnen så behövde man slänga in ännu mer Zyklon B i cellen för att de sista offren skulle avlida. Trots att det tog två dagar för offren i den första testgasningen att avlida, trots att det tog två dagar att ventilera lokalen, och trots att man använde abnorma mängder slösaktigt Zyklon B, så påstås SS ändå ha gått vidare med Zyklon B för gasningar, utan att ens överväga DEGESCH-Kreislauf-gaskammare!

Avslutningsvis så påstås alltså händelseförloppet för valet av Zyklon B ha utspelat sig på följande sätt:

1) Höss får i uppdrag av Himmler att "utrota alla judar" i juni 1941. Trots att ordern precis nedstigit från Hitler så existerade av någon anledning flera dödsläger i Östeuropa som "utrotade judar" med avgaser från bilmotorer.

2) Efter mötet med Himmler så besökte Eichmann Auschwitz och man beslutade att använda gas för utrotningsprojektet.

3) 5 månader efter beslutet att använda gas så hade man fortfarande inte hittat någon lämplig gas för att döda judar, trots att både Eichmann och Höss hade kunnat gå till närmaste bibliotek för att hitta en bok om livsfarliga gaser, eller hade kunnat besöka hygieninstitutet för Waffen-SS i Berlin, som publicerade information om farliga gaser.

4) När Höss är på tjänsteresa så upptäcker kollegan Karl Fritzsch "av en slump" (?!) att Zyklon B kan användas för att förgifta människor, detta trots att Zyklon B använts i lägret sedan starten och trots att giftighetsgraden i vätecyanid var välkänd, speciellt för den certifierade SS-personalen som var de enda som fick använda medlet för avlusningar. Fritzsch påstås alltså på eget bevåg ha plockat fram livsfarligt Zyklon B som han sedan avrättat ryska krigsfångar med när Höss var borta, ett extremt osannolikt scenario i sken av de rigorösa säkerhetsrutiner som fanns på plats för användningen av Zyklon B.

5) Experimentet med att avrätta ryska krigsfångar med Zyklon B påstås i varierande grad ha varit ett misslyckande. Det tog två dagar att ventilera lokalen, det tog två dagar för offren av avlida (och enligt vissa vittnen behövde mer HCN slängas in i rummet för att avsluta jobbet), och man använde en enormt stor mängd värdefullt avlusningsmedel för att döda fångar. Trots detta påstås man ha gått vidare med valet av HCN som avrättningsgas.

6) Hur Zyklon B kunde upptäckas "av en slump" är obegripligt, med tanke på att medlet redan användes regelbundet i tyska koncentrationsläger och med tanke på att rigorösa säkerhetsrutiner och regelverk fanns på plats för användningen av Zyklon B vid avlusningar. T.ex. fick enbart certifierade avlusare genomföra avlusningar och inspektera lokaler som avlusats.

7) Gasningar flyttades senare till Krema I i Auschwitz, och senare till Krema II, III, IV och V i Birkenau. Här påstås man ha implementerat en extremt primitiv och farlig utrotningsmetod som innebar att rent Zyklon B dumpades rakt in i lokalen genom fönster eller hål i taket. I Krema I, II och III påstås man ha mejslat ut hål i betongtaken för hand, som man sedan kunde hälla ner Zyklon B genom.

8) Tyskarna hade redan en väldigt effektiv gasningsmetod i form av DEGESCH-Kreislauf-systemet, som hade minskat den nödvändiga mängden Zyklon B till en bråkdel och dessutom gjort gasningarna snabbare och säkrare. Trots att det första experimentet med gasningen av ryska krigsfångar i Block 11 var ett gigantiskt misslyckande så övervägde man inte ens att börja använda DEGESCH-Kreislauf-systemet för gasningar av judar, trots att systemet redan implementerats på andra ställen och diskuterats av lägerledningen under sommaren 1941.

Det var väl Beyer som uppfann Zyklon B, skriv och fråga dem hur tankegångarna gick.

cyanid är giftigt. Zyklon B var helt enkelt ett mycket enkelt sätt att distribuera gifte och uppnå giftverkan utan att man måste få alla och en var att äta giftet. Svårare att vägra andas.
Du sov på kemilektionerna också va...?

Kan ge dig ännu ett boktips:
Kemiska hälsorisker - toxikologi i ett kemiskt perspektiv.
Bo Birgerson/Olov Sterner/Erik Zimerson

Du besvarade inga av problemställningarna i trådstarten, men tack för din insikt!

Tyskland var vid tillfället en av de främsta på att ta fram kemiska stridsmedel. Varför man i ett sådant läge skulle välja avlusningsmedel för massavrättningar är ganska ologiskt.

Jag har inget svar på dina frågor, men jag tycker att inläggen var intressanta. Tillämpningen av zyklon b verkar minst sagt märkligt. Väldigt amatörmässigt. Lite som om en snickare skulle glömma hur man använder en hammare och börjar slå in spik med en sten.

Du kan omöjligen ens ha läst trådstarten.

Visst gjorde jag det.
Man letade efter ett effektivt, billigt och lätthanterligt ämne att bekämpa skadedjur med.
Vägglöss primärt. Och vätecyanid visade sig vara perfekt.
Eftersom människor dör lika lätt av det som vägglöss så var ju valet för nazisterna inte svårt.

Du har verkligen ingen aning om sådant här vilket gör att du ställer fel frågor baserat på okunskap.

Nä, det gjorde du inte. Du konstaterade kort och gott att "cyanid" (sic!) är giftigt, vilket ingen förnekat.


Människors och insekters tolerans för vätecyanid är avsevärt annorlunda, vilket bl.a. var ett av argumenten vid Lipstadt-rättegången.


Du skämmer ut dig.

Bra inlägg, jag håller med! Problemet kan tyckas uppenbart, men har inte belysts i särskilt stor omfattning i den historiografiska litteraturen, och problemen har (såsom med mycket annat kring förintelsen) sopats under mattan av ortodoxa akademiker.


Tack! Din jämförelse är ganska slående. Istället för att tillämpa den expertis som inte bara tyska industrimän rent generellt besatt, eller den kunskap som många duktiga hygientekniker inom Waffen-SS besatt, så består den officiella legenden i att SS-ledningen i Auschwitz sjösatte fullständigt bakvända och provisoriska lösningar, som trots detta påstås ha varit abnormt effektiva. Andra liknande exempel är den provisoriska hiss i Krema II som bekymmerslöst påstås ha hissat hundratusentals lik upp till krematoriet, en skriande flaskhals för hela maskineriet.

Fast nu var ju zyklon B inte ett kemiskt stridsmedel utan en helt vanlig pesticid. Det var en uppföljare till storsäljaren zyklon och zyklon A.

Zyklon B fungerar utmärkt på människor vilket den svenska vissångare Dan Andersson bittert fick erfara under en hotellnatt i Stockholm. Men det lär väl också avfärdas som en konspiration och myt enligt TS...

Det känns som om kolmonoxid är ungefär lika giftigt som Zyklon B och mycket lättare att tillverka, man skulle nog kunnat tillverka det på plats med lokalt tillgängliga råvaror (typ trä). Istället involverade man ett antal olika företag i tillverkningen, transporterade kemikalier tvärs över Tyskland och blandade i dofttillsatser osv. som varningsmedel.

Man kan ju fråga sig varför tyskarna skulle göra allt detta så krångligt som möjligt när ett mycket enklare sätt vore att bara stänga in personer de ville ha ihjäl och inte ge dem mat eller vatten. Men så förlorade de ju kriget också.