Svårt att välja. Det är typ 50-50.
Men båda programmen ser legit ut och känns som du blir nöjd oavsett.
Spontant känns det som båda kan ge bra jobb direkt. Finns både .Net-jobb och frontend-jobb där ute.
Svensk arbetsmarknad ganska frikostig med 'learning on the job' och man kan lätt byta spår under arbetslivet. Båda ser rimliga ut - du kommer inte ångra dig oavsett vad du väljer.
.NET-utbildningen är lite bredare, mer fullstack. Som vanligt kan bredare utbildningar har sina fördelar men samtidigt blir man inte lika mycket spetskompetens på ett område.
Jag tror det är lättare att tex gå över till ett helt annat språk (eller gå bort från webutveckling, mot andra domäner) om pluggat .NET jämfört med om man bara pluggat frontend.
Men kan va så att du är pyttelite mer "lättanställd direkt" om du kör Webutvecklarprogrammet och då kan hoppa på ett rent frontendjobb.
Fast samtidigt är du då smalare och lär dig tex inte mycket om exempelvis databaser, så det kan bli svårare att gå till en fullstackroll, eller än mer en backendroll.
Jag röstar på .NET-programmet.
Jag är dock jävig. Jag läste 3 år Systemutveckling/Datavetenskap på högskola med ganska mycket .NET (samt C, C++, databaser - fast körde mest frontendgrejor som hobbyprojekt)
Började jobba som fullstack inom .Net - har på senare år övergått mer mot frontend.
Citat:
Ursprungligen postat av
legosoldaten123
problemet för mig är väl att de båda låter intressant men att jag själv inte vet vad jag vill (och det kommer jag kanske aldrig göra....).
Förståeligt och jag håller med.
Jag tyckte det va nästan omöjligt att veta vad jag ville göra innan jag började studera.
Det va oftast först under studierna som man kom på vilken riktning man ville ta.
Speciellt när det gäller detaljer inom programmering.
Många är inte ens säkra på vilken bransch man ska köra - själv velade jag mellan ekonomi, juridik, design, socionomi och programmering och provade på lite kurser i varje innan jag bestämde mig.
Och även under studieperioden är man osäker. och kanske aldrig blir säker. För arbetslivet är rätt olikt kurser.
Enligt MIG behöver man dock inte va så orolig för att "välja fel" - jag tror man blir nöjd oavsett.
Folk påstår ofta att "Du måste gilla X för att det ska va lönt att bli programmerare". Håller inte med.
För mig, och de flesta av mina kurskamrater, utvecklades en kärlek för problemlösning medan vi utbildade oss - det va inte riktigt nåt vi visste att vi hade innan.
Alla hade väl nån slags litet grundläggande intresse för teknik. Men innan jag började plugga va jag inte superintresserad av att tex plocka isär saker, jag ville mest att tekniken "skulle funka" och va intresserad av att förbättra användbarheten. Så trodde jag ville bli webdesigner eller speldesigner.
Men efter ett års studier märkte jag att jag va ganska glad i att få ett problem och lösa det - oavsett om det bara va en sorteringsalgoritm. Det är inget man upptäcker hemma på kammaren, man måste börja plugga och känna sig fram.
Också värt att säga att inom branschen brukar de flesta - oavsett om man är backendare, frontedare, devops-specialist så känner man att "utan den delen jag jobbar på skulle inget annat fungera".
Man blir så engagerad i den problemlösningen att man inte känner att gräset är grönare på andra sidan.
Samma med vilket bolag man jobbar på egentligen.
Hört många kollegor säga att de kanske inte jobbar i ett bolag med bra tekniska lösningar men det är nästan roligare för "då finns det så mycket att förbättra - det är mer intressant än att jobba på ett ställe där allt är perfekt"