Fredrikmans Texter

Naturens Hämnd Kapitel 2 forts

Något rör sig genom den vänstra skogen och närmar sig Klaes. Det är en av de gigantiska sniglarna som kommer från Natura forskningsanläggning. Snigeln glider genom skogen och dess slem som kommer under den gör att den rör sig lättare framåt. Löven och små pinnar från träden knastrar när snigeln rör sig över dem men eftersom Klaes lyssnar på musik i sina hörlurar så kan han inte höra ljudet. Snigeln närmar sig Klaes och snigelns två antenner kan känna lukten av Klaes svett och människodoft och snigeln är hungrig. Snigeln äter även blad från växterna men eftersom den är så stor så räcker inte bladen som föda till den. Snigeln har dessutom redan smakar människokött och den tyckte om smaken.

Snigeln kommer hela tiden närmare Klaes men han märker inte vad som händer bakom honom och till slut så är snigeln alldeles bakom Klaes och den tornar upp sig över honom eftersom den är högre än vad Klaes är. Klaes ser snigelns skugga och först nu så märker han att det något stort bakom honom men Klaes hinner inte vända sig om för att se vad det är. Snigelns radula fälls ut och den drar tag i Klaes och för honom mot snigelns mun och långsamt men säkert så börjar snigeln att svälja ner Klaes. Klaes huvud försvinner först ner genom snigelns hals.

Det är väldigt slemmigt och kladdigt i snigelns hals och Klaes fingrar får inget bra grepp så han kan inte stoppa den nedåtgående rörelsen. Klaes har inte en aning om vad det är som sväljer honom och det stör honom. Han hade haft lättre att förstå vad som händer om han sett snigeln innan den började svälja honom. Slemmet i snigelns hals sipprar in genom klaes kläder och portabla CD spelare och efter en stund så tystnar spelaren eftersom den är fylld med segt slem och kan därför inte längre läsa skivan.

Klaes pressas längre och längre ner genom snigelns hals och landar efter en stund i dess mage. Klaes landar nästan raklång i snigelns mage och dränks nästan av allt slem som finns där men han tar sig upp och sätter sig i snigelns mage. Snigeln utsöndrar massor av feronomer för att lugna sitt offer och det fungerar på Klaes också. Klaes gör inget motstånd och sitter i snigelns mage och stirrar på allt slem som finns där. Snigeln börjar att glida mot skogen igen och vibrationerna fortplantas genom dess mage och Klaes åker fram och tillbaka genom snigelns mage. Det vita och sega slemmet väller upp överallt på Klaes kropp och kryper in under hans rumpa och massor av andra ställen. Slemmet känns riktigt kletigt och det går att dra ut väldigt långt mellan fingrarna innan det bryts upp.

Snigelns mage börjar att röra på sig och Klaes trycks mot de mjuka väggarna och snigelns starka magsyra börjar att luckra upp Klaes hud men det sker tämligen långsamt. Även om snigelns magsyra är stark så känner Klaes ingen smärta när det löser upp hans hud och det beror mest på att det sker så långsamt samt på feronomerna som snigeln utsöndrar. Klaes kommer att tänka på att han har sin mobil telefon i högra fickan på träningsbyxorna och han tar upp den. Det har trängt in slem även i mobil telefonen och den går inte att ringa med. Klaes hade visserligen inte kunnat få hjälp med tanke på att han inte vet vad som har sväljt honom. Klaes har ingen aning om var snigeln är på väg heller.

Klaes får syn på något som ligger i snigelns mage och han tar upp det slemdrypande objektet och inser att det är ett ben från en människa. Benet har inte smält ner än även om huden är helt borta. Benet tillhörde chefen på Natura forskningsanläggning men Klaes har aldrig hört talas om honom och känner inte till forskningsanläggningen. Klaes kastar i väg benet och det dränks återigen i allt vitt slem och magsyra som är i snigelns mage.

Klaes kan inte höra något ljud från skogen eller området utan han kan bara höra snigelns mage som gurglar och bubblar samt snigelns hjärta som slår tämligen långsamt. Klaes fortsätter att tryckas mot magens väggar med jämna mellanrum och han tänker inte på något särskilt utan låter tiden gå.

Tryckandet känns inte hårdhänt utan ganska mjukt. Varje gång som magen pressar mot Klaes så väller det upp massor av slem på Klaes kropp och han tycker att det är lite äckligt men han kan inte påverka det som händer. Slemmet är riktigt segt och klistar sig överallt där det väller upp. Snigelns magsyra är mera flytande och klistrar inte sig när den också väller upp över Klaes kropp.

Det är väldigt varmt i snigelns mage och Klaes börjar att svettas på grund av den höga och fuktiga värmen men han vill inte exponera mer av sin mage och ben för det sega vita slemmet så han väljer att ha på sig både tröjan och träningsbyxorna trots att det är så varmt i snigelns mage. Snigeln slutar att producera sina feronomer. Klaes ben är redan så uppluckrade av magsyran att han inte kan använda dem längre men han är inte medveten om det. Klaes undrar ännu en gång var han är för någonstans.

Klaes mage börjar att luckras upp och tarmarna samt deras innehåll börjar att sippra ut från hans tarmar och Klaes lägger märke till vad som händer och försöker att stoppa in sina tarmar igen men det är redan ett så stort hål i magen så att de trillar ut igen lika snabbt. Klaes börjar långsamt men säkert förlora sitt medvetande och hans kropp faller ner i det vita sega slemmet och han drunknar direkt i det.

Naturens Hämnd Kapitel 2 forts

Det är inte bara Klaes som springer på motionsspåret i dag. Samtidigt som snigeln rör sig längre in i skogen som den kom från så kommer en medelålders dam som heter Linn joggande på samma väg som Klaes nyss var på. Linn är 40 år och är inte överviktig men hon tycker att det är skönt att springa på det här motionsspåret. Linn lyssnar inte på musik utan njuter av skogens ljud och fåglarnas sång.

Linn kommer springande från motsatt håll så hon kommer att springa nerför den branta backen som Klaes sprang uppför. Linn får syn på den gigantiska snigeln när den rör sig längre och längre in i skogen men hon förstår inte vad det är som hon ser. Vad det än är så är det väldigt stort och Linn får starka obehagskänslor när hon ser sniglen på avstånd. Linn får syn på den fina utsikten på höger sida och hon tittar åt det hållet och lägger inte märke till allt slem som snigeln har lämnat i från sig på marken.

Linns fötter halkar i snigelns slem och hon försöker att hålla sig upprätt men tappar balansen och ramlar på marken. Linn slår sina ben och armar hårt i marken och riven även upp huden på några ställen. Linn skriker till för det gör ont i kroppen. Linn blir liggande i några sekunder och snigelns slem gör hennes kläder våta. Linn börjar att resa på sig och det vita slemmet rinner nerför hennes tröja och byxor och hon försöker äcklat att dra bort det.

Vad fan är det där för äckligt?

Linn tycker att det vita slemmet påminner om en snigels slem men det är så otroligt mycket slem överallt. Det måste ha varit en stor armé av sniglar för att fylla marken med så mycket slem. Snigeln som svalde Klaes syns inte längre men Linn kan se dess spår försvinna in i skogen men hennes hjärna gör ändå inte kopplingen att det var en gigantisk snigel som hon såg innan. Idén är alldeles för absurd för att det ska vara sant.

Linn har rest sig upp och står och tittar på samma utsikt som Klaes gjorde för en stund sedan och hon tycker att utsikten är magnifik. Linn tar upp sin mobil telefon och tar flera kort på utsikten innan hon stoppar den i fickan igen.

Linn bestämmer sig för att fortsätta springa och hon försöker att undvika att gå i slemmet när hon lämnar utsikten och det fungerar bra. Efter ett tag så är det inget mer slem på marken och Linn börjar att springa igen. Linn börjar att springa nerför den branta backen som Klaes sprang uppför och hon måste bromsa så att hon inte trillar igen. Backen är verkligen brant.

När Linn har kommit ner för backen så börjar hon att springa lite snabbare eftersom marken är platt här och är lätt att springa på. Linn ser några hackspettar som hackar på ett träd och hon stannar upp och tar upp sin mobil telefon och tar flera kort på fåglarna. Linn tänker lägga ut bilderna på sitt Instagram konto när hon kommer hem. Linn bor inte så långt från idrottsplatsen och hon har cyklat hit. Linn lägger ner sin mobil telefon i fickan och börjar att springa igen.

Vinden fläktar i Linns ansikte och ger svalka och hon tycker att det är skönt. Den mesta av vinden kommer från Bråviken och har en smak av hav och salt i sig. Linn är glad över att bo i den här delen av Norrköping. Det är trivsammare att bo här än i i city.

Linn fortsätter att springa och plötsligt så hör hon hur något närmar sig henne i hög fart. Stenar knastrar och det hörs dunsande rytmiska ljud. Linn blir rädd för ljudet. Det är något med skogen som känns fel och det blir inte bättre när hon hör de här ljuden. Linn drar armarna till sig och ställer sig i en position där hon inte kan skadas så lätt och hon tar snabba små andetag.

Men det visar sig att det inte är något farligt. Det är bara en annan person som springer i skogen. Linn känner igen honom. Det är Göran. Göran hälsar på Linn och han lägger märke till att hon ser rädd ut efter en stund.

- Tjena. Det är trevligt att springa i dag. Sedan jag började springa så har jag gått ner flera kilo. Du ser inte så tjock ut men jag förstår att du gillar att springa. Är det något som har hänt? Du ser rädd ut.

Linn vet inte riktigt säkert vad hon ska svara. Det är fånigt att hon blev rädd när hon hörde ljudet när Göran kom springande. Men allt slem som hon såg uppe vid utsikten och även den gigantiska snigeln har gjort henne mer misstänksam än hon brukar vara. Linn rycker på axlarna innan hon svarar.

- Jag gick i mina egna tankar och det var massor av slem uppe vid utsikten som är efter den jättebranta backen så om du ska springa dit upp så gå när du kommer nära utsikten. Slemmet är väldigt halt. Det ser ut som en armé av sniglar har varit där.

Göran skrattar till åt det sista som Linn säger.

- Jaså minsann. Så sniglarna har lämnat villa trädgårdarna och har tagit sig hit i stället. Bra att veta. Jag brukar se deras spår tidigt på morgonen. Jag tänkte springa uppför backen. Det var väl inget slem i själva backen?
- Nää. Slemmet var en bit efter backen. Det är ungefär där man kan sitta och se ut över Bråviken. Du vet, där det är stolar och sådant.
- Jaha, där. Ja, tack för att du varnade mig om slemmet. Nu måste jag springa vidare. Frugan vill att jag ska komma hem i tid. Hej på dig, Linn.
- Hej på dig, Göran.

Linn står en stund och tittar när Göran springer mot backen men börjar själv att springa och hon har ett jämnt tempo hela tiden. Det ligger flera större stenar högre upp på vägen som Linn springer på och det var dem som Linn hörde knastra när Göran sprang nära dem. Stenarna borde inte vara på motionsspåret så Linn sparkar till dem och de hamnar i skogen.

Naturens Hämnd Kapitel 2 forts

Lite längre bort på motionsspåret så finns det ett litet utegym och Linn springer dit och när hon kommer fram så häver hon sig upp på en hög stång. Linn är väldigt stark i sina armar och hänger kvar länge medan hon höjer och sänker sig med hjälp av stången. Linn känner sig törstig och släpper stången och tar fram sin vattenflaska och dricker lite vatten. Vatten kan vara löljligt gott i vissa situationer.

Linn bestämmer sig för att börja springa igen och hon lämnar utegymmet och springer på motionsspåret igen. Det hörs ett väldigt högt surrande i luften och Linn undrar vad det är som surrar så högt. Surrandet påminner om något och Linn känner sig inte bekväm med ljudet. Det tar ett tag innan hon kommer på vad ljudet påminner om. Surrandet påminner om en getings ljud när den flyger men är betydligt högre än vanligt.

Linn blir orolig och tittar sig omkring. Har hon råkat förstöra ett getingbo? Nej, det ser inte ut så och det svärmar inga getingar i närheten. Linn känner stort obehag inför ljudet men fortsätter att springa. Lite längre fram så delar sig motionsspåret i tre olika riktningar. En väg går rakt fram och de andra går åt vänster respektive höger. Linn har ännu inte bestämt vilken av de tre riktningarna som hon ska välja.

Linn väljer att springa åt höger och skogen är tät på det här motionsspåret. Det går knappt att se genom alla buskar och träd som är på båda sidorna om spåret men Linn tycker inte att det spelar någon roll. Motionsspåret går brant uppåt och Linn tycker att det är skönt med lite motstånd. I bland så blir det höga surrandet betydligt högre men ibland så försvinner det helt och hållet. En lång klingväxt har fallit och ligger på motionsspåret och Linn springer över den mjuka växten.

Linn når toppen av backen och den börjar att leda neråt i stället och hon fortsätter att springa. Skogen blir glesare på några ställen och Linn får syn på något som sitter på ett träd. Det ser ut som en geting men den är lika stor som en Cocker Spaniel hund. På ett annat träd så sitter det en lika stor geting och Linn skakar på huvudet över det hon ser. Det är så ologiskt att hon börjar att skratta åt den enorma getingen.

Den enoma getingen som är strax framför Linn rör otåligt på sina vingar och antenner och den börjar att kliva högre uppför trädstammen. Getingens ben gör klickande ljud då de rör sig uppför trädstammen. Linn står kvar en stund och tittar på getingen och hon gissar att den är någons leksak och förmodlgen styrs så som man styr en drönare. Men hon kan inte se någon människa i närheten.

Linn börjar att springa igen och skogen blir åter tätare. Surrandet hörs igen och den här gången så är det riktigt nära. Surrandet är så högt att det nästan ekar i Linns öron. En gigantisk geting kommer flygande rakt mot Linn och hon duckar så att den inte ska flyga på henne. Getingen flyger strax ovanför Linns huvud men den återvänder genast och flyger runt henne. Linn stirrar på den gigantiska getingen. Vad vill den henne?

En annan gigantisk geting kommer flygande bakifrån Linn och den låter riktigt aggressiv. Den gigantiska getingen som kommer bakifrån närmar sig snabbt och Linn sitter fortfaradne hukad så att den inte ska flyga rakt på henne. Getingen som kommer bakifrån attackerar Linn och den sänker in sin gadd i hennes rygg och injicerar massor av gift. Det gör ont att bli stucken av en geting och Linn får så ont av sticket att hon inte ens kan skrika för det gör så fruktansvärt ont men hennes ögon tåras direkt av den stora smärtan.

Den andra getingen som cirklar runt Linn går också till attack och den sticker in sin stora gadd rakt in i Linns mage och injicerar massor av gift. Getingen som injicerade giftet i ryggen flyger ovanför Linns huvud och landar i hennes hår. Linn känner hur getingen rör sig i henens trassliga hår och det tar inte lång stund förrän den fastnar i håret och försöker att komma loss. Getingens långa gadd tränger direkt in i Linns nacke och getingen injicerar stora mänder med gift.

Linn börjar att få svårt att andas och hon kan inte prata längre. Hon förstår att giftet har börjar spridas i hennes kropp och att hon snart kommer att dö. Men Linn vill dricka lite mer vatten först. Linn tar fram sin vattenflaska och henens händer skakar kraftigt men hon lyckas att hålla i den i ett fast grepp. Linn reser sig försiktigt och skruvar av korken på vattenflaskan och tar den mot munnen.

Linn försöker att svälja vattnet som rinner från vattenflaskan men hennes hals är redan så svullen att inget av vattnet kan passera ner genom svalget. Allt vatten rinner ut från Linns mun och landar på marken. Linn får inte längre någon luft och syre och hennes hjärna påverkas av syrebristen och hon faller handlöst mot marken och blir liggande. Linns sista tankar går till sin familj och hur de kommer att reagera på att hon har dött av flera getingstick. Det var inte så här hon ville dö.

Linns kropp har börjat att svälla upp där hon har blivit stucken och kroppen antar orimliga proportioner. De två getingarna flyger vidare efter en stund. Det är fortfarande en bra dag att springa.