Pappaledighet, den värsta tiden i mitt liv..

Hej!

Har en flicka på precis 1 år och är sedan i Måndags pappaledig med denna tös.

Missupfatta mig inte, jag älskar henne mer än något annat och gör allt i min makt för att hon ska få en bra uppväxt och vardag.

Det e bara så förbannat tråkigt och krävande.
En vanlig dag:
Vaknar senast 06.00 då ska det ätas gröt.
Sen ska det "lekas" lite tills mamma ska till jobbet vid 8 snåret.
Där klämmer jag in lite babblarna tv så jag hinner plocka lite etc här hemma i 15-30 min.

08.30-09.00 är det dags för första mellisen.
Strax efter det ska det sovas typ 09.15-09.30 till ca 10.30.
Sen e det dags för lunch vid 11-12 snåret.
Efter detta är det promenad som gäller i vagnen såklart.
Det är väll det jag uppskattar mest, hon sitter mest i vagnen och tittar och är nöjd samtidigt som jag kan lyssna på pod.
Väl hemma igen vid senast 2 så är det dags för en liten mellis igen och efter detta ska det sovas någon timme igen.

Jag rent utsagt hatar att leka med henne, jag tycker det är fruktansvärt tråkigt att leka med nallar och klossar och stöka runt men jag vill samtidigt inte sätta henne framför tvn mer än max 30 minuter per dag.
Hon kan varken prata eller gå själv, kryper mest runt och drar i allt som det inte ska dras i (har barnsäkra hela hemmet dock) men kablar, lådor kläder etc dras runt.


Detta kommer pågå i ca 4 månader och jag e redan så otroligt trött på det. Jag finner liksom ingen glädje i att konstant passa upp på henne, byta blöja, ta på kläder, lyssna på barnmusik, leka med bebisleksaker.

Vad är det för fel på mig?

Och som sagt missuppfatta mig inte jag älskar henne mest av allt men jag bara tycket vårat umgänge är så otroligt påfrestande och tråkigt.

Har ni några tips?

/HH

Haha, kul läsning ändå, beklagar uttråkningen men du hade väl seriöst inte trott att du skulle brinna för nallar och klossar helt plötsligt, hela grejen är väl att du gör det för någon annan? Tråka på!

Skyll dig själv?

Sätt igång Baby shark och dansa lite.

Så är det med småbarn, mina är i skolåldern och mycket av det där tråkiga hänger med än, roligast är väl tvspel och fotboll ute med dem men de uppskattar det enormt, mycket är ju nytt för dem även om man själv gjort allt det där när man själv var liten. Att se glädjen i dem och att få vara tillsammans och se de knyta sig till en gör det värt det.

gör det enkelt, sov när ungen sov, mata när hungrig inte efter något schema. Spela datorspel däremellan. Vänj inte ungen med gungande och vagn. Vänj inte ungen med varm välling. Vänj dem att sova i egen säng så fort som möjligt. Samma med blöjfri. Gör det för tusan enkelt. Använd sån smidig hopfällbar vagn. Res, lev.

Sterilisera dig så du slipper återuppleva helvetet. Ta inte ut mer pappaledighet.

Jag tyckte också att det var svintråkigt att vara hemma med mina när de var 0-2 år. Hade inga andra vuxna tillgängliga, så jag höll till slut fan på att bli knäpp av alla barnprogram och leksaker. Drog i princip på mig ett alkoholmissbruk till slut, av ren tristess och desperation för att modern skulle ta över igen. När de blir några år är det dock mer givande, och till och med jävligt underhållande!

Sluta lägg henne för att sova på förmiddagen för bövelen. Det räcker att sova efter lunch vid hennes ålder.
På förmiddagen går du till öppna förskolan med henne. Där träffar du andra vuxna med sina barn (och hon får krypa runt med andra ungar en stund) och du kan ta en kaffe med andra och duka upp lite frukt/mellis/lunch innan ni promenerar hem igen. Då sover hon gött i vagnen efter maten. När hon sen vaknar är dagen inte så jäkla lång innan frun kommer hem och du kan med gott samvete slänga på lite tv nån halvtimme där emellan.

Jag sover när hon sover, matachemat stämmer ganska bra från när man märker att hungern börjar komma. Dricker ej välling. Sover i egen säng. Har en smidig vagn.

Fortfarande finns det inte 10 minuter över på en 8 timmars dag där jag kan få lite lugn och ro?
Nä de är väll så här att ha barn. Förbannat 😁

Jag förstår dig till fullo, är i liknande sits då jag nu varit hemma med vår 11-månaders i ca 1,5 mån. Tänkte i början ”hur fan ska jag stå ut med det här?”

Det sjuka är att man vänjer sig, lekarna börjar bli roliga och man börjar tycka om det. Visst är det fortfarande tröttsamt att passa upp/städa/se till att den lilla inte råkar ta livet av sig och man är ibland nära att tappa tålamodet. Men man kommer liksom in i ett lunk, en dygnsrytm.

Mitt främsta tips är att se om kommunen du bor i erbjuder öppen förskola. Det krävs (oftast) ingen föranmälan och är avgiftsfritt förutom självkostnadspris för kaffe etc. Dit kan ni gå, låta din dotter träffa andra barn men framförallt så får du chansen att träffa andra föräldrar. För mig tog det emot att gå dit trots min sambos inrådan och i början kände jag mig obekväm, tog ett par gånger men nu är det en del av dagliga rutinen och jag ser fram emot det. En chans att få träffa andra vuxna och byta miljön. Om inte din kommun erbjuder det så brukar Svenska kyrkan erbjuda ett par tillfällen per vecka.

Kämpa på!
/Fellow föräldraledig pappa

Grejen är att kvinnor naturligt gillar detta. De är inte meningen att man ska vara pappaledig. Det är meningen att mamman ska ta hand om barnet, de är naturligt bättre på det och tycks faktiskt tycka om att ta hand om en bebis.

Du är ett offer av ett samhälle som försöker förändra vår biologi och natur, men det går tyvärr inte.