Turistubåt på väg mot Titanic försvunnen (2023-06-19) Vrakdelar funna, inga överlevande (2023-06-22)

"Polar Prince doesn't have enough space onboard for a submersible of Titan's size. This, again, is standard practice in the industry: you haul the sub onboard, tied down and secured, and lower it to water by crane. For this particular expedition, Titan was towed behind the mothership on a platform, which meant increased exposure to the elements, which may have further damaged an already damaged hull.
"I thought the sub and platform were being tossed around pretty roughly," Arnie Weissmann, the editor-in-chief of Travel Weekly, who traveled with Polar Prince in May but never got to go down with Titan, recalls."

Bisarrt att ha en för liten båt så de fick bogsera ut titan. En flotte skumpar såklart omkring rätt häftigt i vågorna.

Här säger man att det var 2020 Titan fick en nytt skrov. Kort videosekvens i videon där man ser kolfibern lindas på cylinder nr 2.

Dessutom påstås att rhinoliner inte är använt i högt tryck?



https://youtu.be/TTHgy1f_0vg

Här i detta inlägget nämns "mikrofonerna":


Om det nu är töjningsgivare blir ju helt värdelösa i dessa sammanhang eftersom farkosten enbart utsätts för en kompressiv last, så i så fall är det ett gigantiskt feltänk från början ?

OBS Nu kan jag inte kolla den länkade videofilmen eftersom jag har en seg lina just nu.

I och för sig att man kan förspänna töjningsgivarna innan de limmas men då blir det limmet som får ta den dragbelastningen. Sedan så när kolfiberrullen komprimeras så får man en omvänd signal att töjspänningen avtar. Men då bara till en viss gräns, dvs det blir noll i töjspänning och då blir det bara ett intetsägande brus kvar i signalen, typ Enkelt förklarat alltså

Och bruset ska man verkligen akta sig för att göra djupdykningar i, för det är bara brus och inget annat.

Gissar att OceanGate/Titans många konstruktionsmissar kommer verkligen att bli ett stort diskussionsämne.
Precis som med Titanics förlisning.

Man kan undra på varför Stockton gav sig in på ett så svårt område, som behärskas av endast ett fåtal ?
Rymdteknik behärskas av många med tanke på att det byggs så många satelliter.
Men djuphavsområdet har flertalet speciella svårigheter på samma gång.


Det patentet ser ut att vara för allmänt formulerat för att vara användbart. Många har försökt karakterisera kolfiberlaminat utifrån traditionella materialtekniker, men många idéer har blivit rena återvändsgränder istället.

Om man tittar på en vanlig vintunna så kan man tänka på att den är ett exempel på en förspänd konstruktion. Lavarna eller stavarna av trä är böjda i den form de har för att sedan slås ihop med tunnbanden som spänner åt, att tunnan håller tätt.
Troligen så hade de ingen maskin som kunde linda en sådan form ändå.
Några inre spant tänkte Stockton heller inte på, trots att så gott som alla ubåtar hade det förr i tiden, särskilt när de var nitade ihop. Alltså till och med WW2.

I och med byggandet av atomubåtarna så lät man andra inre strukturelement utgöra spanten, men de fyllde samma funktion.

Svetsning började inte användas allmänt förrän i mitten på WW2 med byggandet av de så kallade Liberty-skeppen. Dessa skepp sattes ihop i sektioner precis som man gör idag.

Nackdelen med svetsningen är att eventuella sprickor kan fortplanta sig även genom en svetsfog.
Men det kan inte sprickorna om delarna är nitade ihop.
Det är en av anledningarna till att flygplanen fortfarande nitas ihop.
Plus att man kan inte svetsa aluminium där plåten är så tunn.
Aluminium är ett lurigt material för det har så låg smältpunkt, cirka 660 C, att svetsen oavsett om det är TIG eller MIG bränner ett stort hål i den tunna plåten.

Observant att du upptäckte den fetmarkerade texten. Ja det har varit så sedan 1950-talet när man först började med djuphavsfarkoster. Men jag tycker att artikelförfattaren har lite fel, någon "industristandard" har aldrig funnits för dessa farkoster.
Allting har lösts "ad-hoc", alltså för tillfället passande.

Alltid med sfäriska tryckkammare.

Enda undantaget blev Aluminaut, som det verkar varit så pass mycket ingenjörstänkande bakom att de skulle bygga en hel serie av dessa. Tyvärr pensionerades den ubåten i förtid.
Oklart varför ?
Men den hade kanske redan klarat av sitt uppdrag ? Att placera ut SOSUS-systemet ?
För det var helt klart dess viktigaste uppdrag just då.

Aluminaut hade väl till och med plats för hela 7 personer i besättningen. Och hade istället en långsmal form av 11 stycken aluminiumringar som var bultade ihop.
Allihopa svarvade med en precision på 1/1000-del av en tum, dvs 0,025 mm.
Så pass hög noggrannhet att ringarna måste ha rätt temperatur för att kunna fogas ihop.
Och hade den efterlängtade "vintunneformen".

Inte omöjligt att det fanns någon sanning i att det extremt höga trycket som Aluminaut hade utsatts för under sina många dykningar hade gjort ringarna ovala eller skeva. Och i så fall att hon inte kunde renoveras med nya tätningar.
Det förekom en hel del spekulationer kring varför den togs ur tjänst.

För det finns ingen bra metod att rikta upp sådana massiva ringar utan att ha en riktigt stor press och dessutom svarva om dem igen. Och då hade de inte passat med de övriga ändå ?

Om Aluminaut:

https://en.wikipedia.org/wiki/Aluminaut
Plus ett par mycket informativa webbsidor av gammalt stuk:
https://web.archive.org/web/20070501.../aluminaut.asp

https://web.archive.org/web/20061104.../aluminaut.htm
https://military-history.fandom.com/wiki/Aluminaut

Aluminaut var protypen i en tänkt serie av djuphavsubåtar, som där man skulle ha ett större antal i drift.
Förmodligen så var det något som var allvarligt fel med programmet eftersom farkosten kom att pensioneras redan år 1970.

Det står en kul anekdot på Wikipediasidan att Aluminaut hade inget manövertorn, och man hade räknat fel på dess massa och deplacement, och att hon sjönk som en sten vid första försöket till sjösättning.
Detta på grund av att hon inte hade något manövertorn, och började att sjunka direkt.
Och när man hade satt dit ett manövertorn så slog hon runt i vattnet och låg upp och ner


Anekdoten är ännu intressantare på det viset att Aluminaut hade engagerat några nyutexaminerade ingenjörer plus seniorer varav ingen av dem hade någon djupare förståelse för fartygskonstruktion.
Att äldre seniorer med erfarenhet av fartygskonstruktion inte fanns med berodde tydligen på att projektet var ytterst hemligt i början.
När det påbörjades verkar också vara delvis oklart.

Vad som är ytterligare intressant med tanke på felkalkyler att det kan ha varit så illa att Aluminauten var så tung att om hon lyftes upp fel, eller hade otillräckligt stöd undertill uppe på land att hela ubåten blev lite "skev" av sin egen tyngd.
Ett känt fenomen med alla större fartyg.
Och eftersom hon var ihopsatt av ringar och som ej var svetsade ihop, så kan det ha varit så illa
att glipor mellan ringarna kunnat uppstå, och att hon börjat att läcka på stort djup.

Troligen så på den tiden kunde man helt enkelt inte räkna ut om farkosten hade
blivit farlig att dyka med under de omständigheterna.

Då år 1964 hade man inte mycket datorkraft precis att räkna på sådana fenomen.

Ja, det är bedrövligt att subben Titan bogserades på sin pråm hela vägen under 3-4 dygn, och vi vet inte ens om de stannade och tittade till den ?

Pråmen är ju inte ens byggd för att bogseras, den har inte ens en båtform och tydligen inget roder heller ?

Pråmen tycks ha den enkla formen just för att hon ska kunna lastas på en vanlig släpvagn, och slippa gå som "tung och bred last" på allmänna vägar i Kanada och USA.

Flotten/pråmen var också designad just för sjösättningsmomentet, att det blev en behaglig sjösättning för "turisterna".

Ändå så misslyckades en uppstigning då Stockton själv befann sig inne i ubåten och satt fast där i 16 timmar. Utan att kunna lämna ubåten guppandes på ytan.

Observant att finna den texten i artikeln, helt klart. Tack !

Det var också inga småsummor det handlade om att chartra det vanliga supportfartyget Horizon Arctic , och rederiet hade nyligen höjt taxan rejält.
Det var därför det billigare alternativet Polar Prince blev aktuellt.


Mycket bra liten videosnutt som tar upp de katastrofala felbedömningar som har gjorts.
Stockton säger ju själv att ingen har kunnat karakterisera en kolfiberdoms (halvklots) kollaps fullt ut.
Nåväl det är ju inget konstigt. Kolfibertrådarna är bara ägnade att ta upp dragpåkänningar,
inte tryck.
Stockton borde fått samma resultat med enbart epoxiplast, utan kolfiber.
Så något är fundamentalt helt fel i hans skolning och/eller erfarenhet.
Eller så har han mest slösurfat och läst blandade artiklar om hur suveränt kolfiber är,
och helt glömt de viktigaste utgångsvillkoren.

Tusen tack

En liten bild på det sofistikerade övervakningssystemet. Stockton Rush ord inte mina egna.
https://ibb.co/5GWX106

Med det sagt. Jag skulle vilja beskriva det som en anachronism. Jag vet full väl att det här övervakningssystemet inte fungerade, jag har facit i hand. Hela tråden handlar om det. Jag själv är sjukt nyfiken på hur dom byggde det och vad dom tänkte att det skulle göra...

Nåja, om 15-16 månader så kommer det att släppas en haverirapport. I det här fallet, ett samarbetsprojekt mellan tre länder om jag minns rätt. (USA, Kanada och Frankrike) I denna haverirapport så kommer det finnas rekommendationer om vad man bör och inte bör göra.

Angående töjningsgivarpatentet:
Var det bara en patentansökan eller hade dom fått ett patent?
Jag har jobbat (väldigt) lite med patent för många år sen. Ibland lämnade man in en patentansökan även om man visste att det inte skulle gå att få ett patent, bara för att avskräcka konkurrenter från att kopiera produkten. En patentansökan kostade då några tusen, att fullfölja ansökan kostade ett antal tiotusen.
Ett annat skäl kunde vara att visa att detta är en revolutionerande nyhet den är faktiskt patentsökt!
Sen händer det att en patentansökan går igenom även om "uppfinningen" egentligen inte är något nytt.
Ett exempel: jag gick en kurs i "Industriell marknadsföring" där vi skulle marknadsföra en patenterad norsk produkt. När vi gick igenom våra resultat så ställde jag frågan: "är detta verkligen så nyskapande att det skulle hålla i en patenttvist i domstol?"
Kursledaren: "Nej!"

Angående töjningsgivarna:
Man behöver inte vara mätingenjör för att veta att att töjningsgivare är värdelösa vid tryckkrafter. Jag var med och jobbade med töjningsgivare under ett antal dar och vi upptäckte efter några timmar att vi var tvungna att bygga om mätutrustningen för ibland fick vi tryckkrafter.

Angående bogsering av pråm:
Hade man inte kunnat slänga i ett drivankare efter pråmen för att få den att gå lite lugnare efter Polar Prince? Kanske hade man kunnat hitta något användbart på Dollar Store? Det borde ha tilltalat Rush; billigt och off the shelf.

Det verkar som att patentet har registrerats men om det beviljats verkar oklart.
Ids inte läsa vad som står om deras status.
Här finns patentansökan länkat, tack till Jack.Elam, :


Läser man om hur hela cirkusen till detta har varit så behövs mängder med tester under kontrollerade former innan man vet något om hur ljudsignalerna yttrar sig när kolfibern knäcks.

Det förefaller var en viss sammanblandning med vad Stockton ville mäta, ljud av knackningar, knakanden och/eller töjningsmätningar. Stockton tyckte nog det var spännande med alla slags elektroniska kits och gadgets (prylar).

Det stora ingenjörsmässiga mysteriet är dock att hur sjutton kunde den hålla för så många dykningar ?
Det är den riktigt stora frågan där ?

Det var tur att Stockton inte fortsatte inom flygindustrin om han missuppfattat säkerhet så
pass kapitalt.
Han kunde ju ha indirekt orsakat svåra flygolyckor med många döda ?

Klippte upp inlägget i två:


Hehe jo man måste ju veta vad det är man vill mäta innan man sätter upp en testrigg.
Vad jag menade med att det är farligt med bruset är att forskningen om bruset är rena grundforskningen och att dyka ner i det är rena kökkenmöddingen.

Som drivankare hade säkert kunnat passat med en 30 meter lång nylonlina med en MAGA-Keps i ändan av linan ?

Kom ihåg att ett drivankare påverkar genom mycket små krafter men under lång tid och kan därför alltid räta upp ett bogsertåg lustigt nog.
Finns väl antagligen tumregler om hur stort ett drivankare bör vara i olika sammanhang.
Pråmen och subben är inte så lång så det duger nog med ett drivankare som till en fritidsbåt ?
Deplacementet är dessutom ungefär detsamma, typ..

Supportfartyget Polar Prince har ju så mycket dragkraft att det inte skulle påverkat farten något alls.
Pråmen skulle ha sluppit att kastats omkring bland vågorna om hon haft ett drivankare på släp.

Det bogserade föremålet beter sig som en pendel i kölvattnet och därför brukar man ta till en lång bogserlina, på så vis blir pendelutslagen små istället. Då tar hon vågorna mycket bättre.
Finns det ett drivankare efter så bogseras Titan nästan helt rakt i stället.
Men vågorna kan likväl skada farkosten ändå förstås.

Det hade varit en helt annan femma om hon åkt på akterdäcket på Horizon Arctic istället.
Då hade hon sluppit vågorna.

Jag kommer att bli rik och berömd den dag jag lär mig att skriva en patentansökan.

https://patents.google.com/patent/US11119071B1

Sällan har jag sett ett dokument så befriat från vettig information.

Japp precis, bara en svada av ord.
Hela texten är ju en blandning av olika plattityder och för grova generaliseringar på ingenjörsspråk.
Det finns till exempel elementära fel i denna text, tex:
"such as carbon fiber structures, intended for use in extreme conditions, such as in high pressure conditions"
"high or low temperature conditions"

Men vi har ju redan konstaterat att kolfibern inte tar någon tryckbelastning, utan är bäst på att ta dragbelastningar.
Kolfibern tål heller inga höga temperaturer, utan den "självkomposterar" sig tillbaks till ursprunget.
Dvs tunna trådar av kolfiber, eller brinner upp helt och hållet.

Bedrövligt att hela den här historien kunde inträffa ?
Och det är förvånande att inte fler misstag gjordes.
Synd om de anställda dock, helt klart.

BTW: Rhino Liner är en slags tjockare vinyltapet, eller i och för sig misstänker jag ett polyuretanskum som faktiskt används som ljudisolering, eller en skyddsbeläggning.

Till exempel finns en hårdare och slitstarkare variant som monteras på lastbilsflak eller skåpbilar.

Så Stockton hade ingen som helst koll på var ljuden kom ifrån, och chansade på någon slags matta på metervara som åtgärd ?