Ett riktigt bra argumentation för privat egendom som gott, ur en konservativs perspektiv

Något som kan övertyga den värste salongsbolsjevik. Har någon konservativ tänkare kommit med någon sådan? Läser söderbaum, han kommer inte med något, mer än att typ Hegel säger att det är så. Scruton, Oakshott?

Tänk arv, njuta frukterna av sitt arbete osv.

Vad i helvete yrar du om?

Kokoluring har tidigare skrivit en del inlägg spm är minst sagt "svårförståeliga", och det är nog en risk att förklaringen inte hjälper upp det..

Jag tror inte att det går att hitta något som skrivits som slår fast att socialism alltid är negativt. Då socialism innebär ett altruistiskt förhållningssätt till sin omgivning så skulle vi som art inte överlevt. Men samtidigt är konkurrens viktigt även för gruppens framgång. Denna inneboende janusnatur gör att det alltid kommer att vara en dragkamp mellan altruism och egoism inom oss människor. Det är denna, alltid pågående, kamp som formar oss och våra samhällen. Med enbart det ena så går vi under.
Tror jag, men jag kan ha fel.

Egendom heter det på svenska.

Diskussioner om egendom som principiellt rätt eller fel är mer av en debatt mellan liberaler och socialister. För konservativa faller det under en mer allmän kritik mot utopiska idéer, där såväl avskaffandet av egendomen som garanterandet av den genom abstrakta resonemang är hopplösa fantasier.

Konservativa argument emot både liberalers och socialisters syn på egendom handlar mer om att acceptera att de här sakerna inte går att tämja och kontrollera med det mänskliga förnuftet. Folk kommer inte sluta ta saker i besittning, försvara det som de anser är deras, känna att de har ett rättmätigt arv, och så vidare, för att någon säger att vi kan skapa ett bättre samhälle om alla börjar bete sig annorlunda. Lagar som skyddar egendom har då mer gemensamt med diplomati än med någon sorts absolut sanningssträvan. När samhället fungerar och folk kan komma någorlunda överens är det bra, medan utopiska projekt alltid är dömda att misslyckas. Det landar varken i något principiellt stöd för eller kritik emot egendom, så det kan bli svårt att hitta konservativa som verkligen brinner för den frågan i sin egen rätt, separat från större hänsyn.

Är det den enskilda äganderätten som ska diskuteras? Trådinledningen är något diffus. ”Property” finns ju alltid vare sig den tillhör staten, kronan eller enskilda.

Någon kontrollerar alltid egendom, ifall det är en statlig byråkrat eller en feodal herre eller storföretag eller en enskild privatperson, det är väl frågan du ställer?

Det vi kan säga är att människor bäst förvaltar egendom när de själva äger den. En bonde arbetar flitigare och kommer med mer kreativa lösningar när han hämtar hem skörden från sin egen gård jämfört med ifall han arbetar åt en feodal herre eller ifall han bara är en "kamrat" som arbetar åt en kollektiv gård som ägs av staten och sedan får en brödbit kastad i hans riktning oavsett hur hårt han har arbetat och hur produktiv han har varit.

Vi har gott om empirisk data som stödjer att så är fallet. Men likaså kan vi ju säga att kapitalistiska system teoretiskt kan få en enskild person att äga så mycket att det inte finns utrymme för enskilda personer att äga någon mark eller sälja egna produkter. Så främsta motargumentet mot kapitalism skulle vara ifall marxistiska teorier om att stor fisk äter liten fisk får hela systemet att falla tillbaka till samma problem som återfinns i kollektivt ägda system (vilket också vill säga: system med feodala ägare). Här har du något intressant att diskutera faktiskt, för storkapitalisten kan köpa upp allt, inklusive politiker så att själva spelreglerna för egendom inte är detsamma för småföretag jämfört med storföretag.

Du kan även ha en intressant diskussion om egendom i form av naturresurser som bara finns där för att utvinnas, vem har rätt att äga exempelvis folkets olja? Ska det vara gangstrar som i Ryssland, kungar som i Saudi Arabien, storföretag som i USA eller statliga företag som i Norge? Lägg märke att en lösning kan fungera i ett land (Norge) och vara katastrofal i en annorlunda kulturell kontext (som i Venezuela). Alltså så finns det inga universella regler som fungerar i alla lägen.


Ifall du vill argumentera om egendom i idealens värld och hur det bör fördelas i den bästa av världar ala Socrates så är det inte något som intresserar mig.

Då skall vi se om jag kan göra det mer lättförståeligt och bringa klarhet i vad i helvete jag yrar om...

Till att börja med, Söderbaum bara nämner, i sin presentation av Hegel att denne nämner Privat äganderätt som en "grundläggande rättighet" utan att motivera det närmare.

Kollade lite på Kirks sjunde regel https://kirkcenter.org/conservatism/...ve-principles/
Den bringar en smula mer klarhet, Här nämns den klassiska "fruits of ones labor". Private property nämns som något som skall skapa ansvar osv.

Det här rimmar ju lite illa med att man samtidigt vurmar för ett klassamhälle. Det är inte frukterna av sitt arbete man njuter utan av andras, ev sin fars.

Någon nämnde "socialism" som motsatsen, men tänk istället rejält sänkt marginalskatt på bekostnad av rejält höjd arvsskatt. Knappast socialism, gynnar snarast framgångsrikt arbetande människor, inte socialister. Verkligen njuta frukterna av SITT arbete. Att ett sådant scenario sen inte flyger rent praktiskt i Sverige är en annan sak...

Men jag blir inte riktig klok på var den konservative egentligen står i fråga om "äganderätt". Den lata odågan från fina förorten som knarkar upp fina släktens pengar....?

Lite tröttsamt då man tar typ Sovjet som motsats... Det räcker att gå tillbaka till det inte så pjåkiga 70-talet, då min klassresande far kunde försörja familj på en lön, köpa villa, sommarstuga utan att var nån sån där ryslig höjdare. Samtidigt skrev Astrid Lindgren Pomperipossa, och arvsskatten var skyhög.

Det var en rätt bra värld för hårt arbetande människor som verkligen iakttog familjedisciplin. Farsan är gammal nu och jag kommer sannolikt få ärva en del därifrån om jag själv inte ramlar av pinn innan.
Men det ger mig inte ett smack mer motivation för något slags ansvar osv. Farsan och morsan ingjöt i oss att ungefär "göra labor för att enjoy fruits av detta labor" och det har vi gjort. Jag och frugan har med framgångsrikt jobb skapat oss den materiella välfärd vi behöver. Vi njuter frukterna av vårt arbete. I ett klassamhälle, som de konservativa stöder, vilken property skall man känna ansvar för då?

Det är inte alldeles solklart vad "private property" innebär och man undrar lite hur moderna konservativa resonerar mer konkret.

Gillar property eftersom det alltid används då man ffa käbblar med nyliberalister. Men ja, det är "privat äganderätt"

Skatterna var lägre i 70-talet, än lägre var de i 50-talet. Så mer egendom fick människor behålla.

Förstår inte vad du vill ha sagt? Saker var bättre förr? Arvsskatt är bra (är villig att hålla med)? Privat egendom är dålig (är inte villig att hålla med)?

Du får helt enkelt använda mer noggrant utvalda ord, bygg ut dina argument utan att plötsligt slentrianmässigt säga " konservativa vill ha klassamhälle".

För att då ta en aspekt av egendom - Konservativa knuffar för familjen och. för att blanda in Bourdieu, det egna habitatet. Och de habitat som räknas som välsituerade, där kommer egendom att ärvas. Är det, enligt konservativ teori (och iakttagen praktik) något som man ser som gott och i så fall på vilket vis?