Behöver veta vad ni tror..... Tablettmissbruk i hemlighet

Vad du bör göra är att låt honom veta att du finns där för honom om han behöver hjälp (om du ens kan hjälpa honom). Just one call away. Och resten är upp till honom. Du kan inte tvinga honom att ta emot din hjälp.

Nu måste du släppa kontrollen och låt honom själv handskas med det här . Om han byter stad och släpper allt är det ett klart budskap att han inte vill ha din hjälp.

Självklart vill man vara med den man älskar, men det ska ju vara ömsesidigt och frivilligt . Jag är inte tuff, bara realistisk och tänker inte med känslor

Men han lämnade mig i ilska , sa hemska saker... Så vi har ingen relation alls. Han har struntat i barnen dessutom.. Menar du att jag ska skriva något sms där jag förklarar att jag vet att han missbrukar eller tror och att jag finns här, one call away om han behöver mig?

Men du lätt så orolig för honom, att han var ensam och kanske missbrukar igen. Och att han kanske inte skulle klara (överleva) utan din hjälp. Så därför förslog jag att du kan säga så . Men nu du vänder du jo 180 här och verkar arig på honom . Det är ju svårt att förstå vad du känner och tänker när det skifter så snabbt.

Tror du missförstår, jag är inte arg på honom... jag menar att det känns onaturligt kanske att höra av sig... Jag vet inte om han missbrukar - men misstänker med tanke på HUR han lämnade och att han inte ens vill veta av sina barn.... Och hans bakgrund med 10 års missbruk innan mig...

Han mådde skit första veckorna sen plötsligt började han må bättre... Vilket känns konstigt... Så därför tror jag han bedövar sig med droger...

OM jag kan hjälpa vill jag det, men är det lämpligt baserat på nuvarande situation och läge?

jag är inte ens arg...jag är bara i sorg.

Frågan är genuint ställd - inte sarkastiskt, utan jag undrar om jag borde skriva ett sånt sms?

När man är i sorg är det kanske svårt att räcka handen ut och erbjuder sin hjälp.

Men om du skicka ett sånt sms så gör det för att du verkligen menar det och förväntar ingenting tillbaka (utöver att han ska må bra)

När man är i sorg så står ens ego i vägen för uppriktighet och genuint omtanke.

Så är det säkert.. Vet inte om jag på något sätt kan "få bort" hans ilska.....
Trots sorg så vill jag verkligen väl... men just nu e de tufft... ensam med barnen som han helt och hållet struntar i och samtidigt krossad av händelsen och alla bråk sedan tidigare.

I denna typ av relationer blir det lite som en destruktiv dans där den ena följer och den andra leder. Du måste sluta att tro att du på något sätt hade kunnat förändra detta och få ett annat utfall. Ni är båda maktlösa inför det här. Han behöver hjälp med sitt missbruk och du behöver hjälp med ditt medberoende.

Just nu ska du sätta ena foten framför den andra och ta dig igenom vardagen för dina barn och du ska börja jobba på dig själv och släppa honom. Det du beskriver i dina känslor för honom är en slags besatthet antagligen triggat av ditt medberoende. Det är inte sunt och det är inte kärlek.

Börja följa råden du fått i tråden och sök hjälp för din egen skull så att du kan börja läka och sluta titta så mycket i backspegeln. Det finns en anledning till att den är liten och framrutan stor. Det är för att du ska blicka framåt. Det är bra att känna till sitt förflutna men du ska inte leva i det.

Om du bara följer råden du fått så BLIR det bra. Du måste våga tro på det för att komma framåt.

Jag vill bara varna dig för att skylla allt på missbruket. Det finns sällan så enkla förklaringar.
Troligen var han även olycklig i grunden vilket bara trycks undan med rusmedel.

Så du menar att det INTE är mitt fel att det blev bråk? Inte mitt fel att han stack?
Jag tar på mig så mycket skuld.

Denna frågan svarar få på, men skulle uppskatta det. Kan han få det att funka i en annan relation tror du?

Helt rätt angående olycklig i grunden, tror det funnits en diagnos.. typ asperger autism eller bipolär... Han var deprimerad sedan tidig ungdom vad jag förstår... fick ingen hjälp och började med alla möjliga antidepp och sedan benso och tramadol....

Tror han skulle behöva sluta med missbruk och sedan bli diagnostiserad....

Du ställer fel fråga. Kan DU få det att funka i en annan relation. Det är frågan du bör ställa dig. Du bör titta på DIN bit i relationen och vad du kan förändra för man kan i slutändan aldrig förändra någon annan människa än sig själv.

Vi äger inte andra människor. Om du verkligen älskar honom så som du säger så släpper du taget om honom och önskar honom väl oavsett om det är ensam eller med någon annan. Lev DITT liv. Inte hans.

Det är alltid lättare att fixa andras problem än sina egna. Du har med all säkerhet rätt i det du säger. Men det är så att man inte kan hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Oavsett hur mycket man försöker. Och är man medberoende så kan det gå så långt att man själv går under medans man försöker.

Du lägger allt för mycket fokus på honom och varför han sa och gjorde som han sa. Du är fast på något sätt i ett ältande. Jag säger detta av omtanke - försök att aktivt jobba på att släppa det och komma vidare genom att istället lägga fokus på dig själv och dina barn. Han är inte värd all denna energi du offrar på honom.