DN skriver om tyska familjer som flyttar till Norrbotten:
Om man nu gillar Sverige så mycket, varför flyttar man inte till Tensta, Rosengård och andra ställen där mångkultur råder? Det riktiga Sverige?
Är det en ny våg av lyxmigranter som tror de hittat en enklav där de kan få det bästa av båda världar? En där svenska skattebetalarare förser dem med fri skolskjuts och modersmålsundervisning, där de kan njuta av låga fastighetspriser samtidigt som de slipper problemen som vi andra får brottas med?
Är deras bild av Sverige naiv? Kommer problemen så småningom fyltta till Burträsk eller borde vi istället se dem som föredömmen; alltså att även den svenska arbetande klassen borde flytta ut på landet, kräva social service och slippa kriminaliteten och mångkulturen?
(PS! Burträsk går inte runt ekonomiskt; per invånare får man nästan lika mycket utjämningsbidrag som värstingen Malmö. Och alla kan ju inte leva av bidrag... någon måste betala också.)
Citat:
https://www.dn.se/varlden/fran-tyskl...n-mot-sverige/
Tyskaläraren och influeraren Wiebke Jahn flyttade med sin familj från Tyskland till ett liv i Burträsk, Västerbotten. Och de är inte ensamma.
En ny våg av unga tyskar flyttar till Sverige – och för den här generationen är det något mer än röda stugor som lockar.
.
.
När unga tyskar i dag lockas till Sverige är det framför allt livsstilen de vill åt, enligt Björn Jacobsen.
– Jag har många studenter som arbetar i Stockholm numera, och som upplever det som trevligare, lättare och mer avslappnat. Temat work-life-balance är viktigt. Fokus har flyttats från kollektivistiska till individualistiska värderingar, säger han.
En ny våg av unga tyskar flyttar till Sverige – och för den här generationen är det något mer än röda stugor som lockar.
.
.
När unga tyskar i dag lockas till Sverige är det framför allt livsstilen de vill åt, enligt Björn Jacobsen.
– Jag har många studenter som arbetar i Stockholm numera, och som upplever det som trevligare, lättare och mer avslappnat. Temat work-life-balance är viktigt. Fokus har flyttats från kollektivistiska till individualistiska värderingar, säger han.
Om man nu gillar Sverige så mycket, varför flyttar man inte till Tensta, Rosengård och andra ställen där mångkultur råder? Det riktiga Sverige?
Är det en ny våg av lyxmigranter som tror de hittat en enklav där de kan få det bästa av båda världar? En där svenska skattebetalarare förser dem med fri skolskjuts och modersmålsundervisning, där de kan njuta av låga fastighetspriser samtidigt som de slipper problemen som vi andra får brottas med?
Är deras bild av Sverige naiv? Kommer problemen så småningom fyltta till Burträsk eller borde vi istället se dem som föredömmen; alltså att även den svenska arbetande klassen borde flytta ut på landet, kräva social service och slippa kriminaliteten och mångkulturen?
(PS! Burträsk går inte runt ekonomiskt; per invånare får man nästan lika mycket utjämningsbidrag som värstingen Malmö. Och alla kan ju inte leva av bidrag... någon måste betala också.)