Begår katter självmord?

Fall #1: En gammal kompis till mig bodde som en jävla luffare i en kvart långt ut på tunnelbanelinjen. Han hade två katter som han tog jävligt illa hand om. Lukten av kattpiss och skit låg tät i lägenheten, där han som kronan på verket naturligtvis också rökte inomhus. Röda, långa LM om jag inte missminner mig. Han hade redan då skitit i dessa katters välmående länge och de hade det helt enkelt inte bra. Snubben kunde knappt ta hand om sig själv heller.

Den katten hoppade ut från balkongen. Samma balkong som han hade lyckats vara på utan bekymmer i alla år. En vacker dag tror jag att det blev för mycket och att han hellre valde dödens ljuva omfamning än att bo kvar i råttboet till lägenhet.

Fall #2: Även denna rafflande men tragiska historia utspelar sig i slutet på tunnelbanelinjen i en liten lägenhet i socialfallstätt område. Även denne herre hade katter som var inspärrade på livstid i en liten, trång och belamrad lägenhet. När katten kved så lät det som en direkt dödsönskan. Det var inget liv i den kissen och det enda den till synes levde för var mat. Den stod positionerad vid matskålen mest hela tiden.

Den här katten fick efter många herrans år ett gyllene tillfälle att fly sin kos. Dörren lämnades på glänt, om än blott i några sekunder, och kattskrället drog förstås som en avlöning och såg aldrig tillbaka. Man letade efter honom i närområdet i veckor utan framgång. Han försökte alltså inte ta sig hem igen. Inget öde kan väl vara värre än att bo under beskrivna förhålanden? Han hittades påkörd flera kilometer "hemifrån". Han hade fått smaka på frihet och var inte rädd för en långväga upptäcksfärd, som månne blev hans livs sista och enda.

Reflektion:
Något som båda fallen har gemensamt är att det är, vad jag anser borde vara, olyckliga djur. Naturligtvis så kallade "innekatter" - som förstås bara är ett socialt accepterat sätt att säga att man har djur inlåsta utan möjlighet till frigivning. En liten privat djurpark där djurens väl och ve alltid kommer i andra hand.

Jag hajar att djur inte reflekterar kring död och höjder på samma sätt som vi gör. Men givet deras omständigheter ger jag mig fan på att de hade lite dödsönskan, eller i det minsta var likgiltiga inför konsekvenserna av att smita eller hoppa från stupet.

Djur ska inte bo inspärrade och man kan försiktigt anta att de mår dåligt av detta i många fall. Förstås inte alla. Glöm inte klappa din kisse i dag och släppa ut honom på lite äventyr i friska luften är bytesdjuren bor och nya, spännande ljud och vidder finns att undersöka och upptäcka. Då kanske du slipper titeln kattadräpare i framtiden. För det är precis vad jag skulle kalla de två nämnda fallen här ovan.

Kan du tillföra något i ämnet?
Blir katter deppiga? Dödsföraktande?

MOD: Kom på att jag kanske borde lagt denna i husdjur eller vad ämnet heter. Vänligen flytta i stället för att pepperskorga, är du vänlig.

Ja, det tror Jag iallfall.
Hur hade du själv känt? Jag orkade bara läsa första exemplet innan mitt mentala jag ville hoppa direkt ifrån en balkong.

Stackars katter, det gör ont i mig när husdjur far illa.

Min reflektion är att katterna kanske bara försökte fly vilket jag kan tycka är ett ganska naturligt beteende. Jag tänker att innekatter är som du säger lika som utekatter och i viss mån även vildkatter, bara att de blivit inlstängda.

Fall ett nämner du inte vilken våning balkongen var på, och om fallet var det som dödade den. Ej heller framgår hur katten föll, min gissning är att det var ett misslyckat försök att klättra ner eller på annat sätt ta sig därifrån.

I fall två så tvivlar jag på att katten valde att bli överkörd. Sånt händer med katter som rör sig i det fria i en trafikerad miljö. Kanske katter med mer erfarenhet av utelivet är mer försiktiga eftersom de kan ha sett andra vara oförsiktiga med bilar.

En ytterligare anledning till innekatters olycka när de kommer ut kan ju vara att de inte har något revir och oerfarenhet av att stå upp för sig och ta sig ett revir. De har inte heller kanske den erfarenhet av att jaga heller som andra katter. De blir helt enkelt mer utsatta när de gett sig av.

Det låter som dom stackars katterna vantrivdes.

När jag är ute med min katt så följer den efter mig.
Hemma så väntar den på mig efter jobbet och börjar kurra direkt när jag öppnar dörren.
Lägger sig brevid mig när han ska sova.
Lägger sig på mig, i knäet, på axlarna.
Han biter och river min hand försiktigt följt av några slick.

Det var på sjunde eller åttonde våningen. Ett rejält fall med mycket liten sannolikhet att överleva. Även om katter nog har lite svårt att bedöma djup och höjd.

Jag menade inte att katten valde att bli överkörd, men den valde att smita och hålla sig borta. Flykt, liksom.

Katter kan överleva och springa iväg ifrån väldigt höga fall. Katterna ville nog bara fly medans dom hade chansen. Förövrigt jävligt äcklig människa du kallar för polare, borde ringt polisen istället eller är du lika illa själv?

Det är inte helt ovanligt att katter hittar nya hem när dom blir dåligt behandlade. När katter blir äldre kan dom försvinna iväg till någon skog eller liknande så dom får dö i lugn och ro.

Katter är speciella djur, fy fan för människor som din polare. Jävla drägg..

Har en katt varit inomhus hela livet så har den inget vett som en utekatt har.

Detta är snart 15 år sedan och jag har ingen kontakt med honom. Bland annat av ovannämnda anledningar och allt som hörde det till.

Varför kontaktade du inte myndigheter om du visste att djur for illa?

Så bra fråga.
Hemskt att läsa om hur illa katterna for. Klart de försökte fly när de hade chansen.

.

Ekologi, natur, djur och växter --> Husdjur
/Moderator

Slutsats: Skaffa inte katt om du bor långt ut på t-banelinjen, för det är värre än döden.

Är det sant även om man är sadist?