På vilket sätt används ordet "saga" annorlunda på andra nordiska språk?

På norska (och danska? Kanske isländska också fast med annan stavning?) så kallas det som vi kallar för saga för "eventyr", vilket ju är en kognat med vårt "äventyr", och tja, sagor är ju ofta en slags äventyr men det jag är nyfiken på hur ordet "saga" då används i andra nordiska språk.

Saga är ju ett lika gammalt fornnordiskt språk, så jag antar att någonstans har antingen vi eller de börjat använda saga på ett annat sätt än de andra nordiska länder, men hur? Om man säger "saga" i Norge, vad tänker de på då?

Wiktionary är din vän: Reconstruction:Proto-Germanic/sagǭ

Det verkar vara samma som på svenska fast saga vanligen heter 'sogu' på norska.

Hmm, den där länken gjorde mig inte så mycket smartare än att man fick veta etymologin bakom, vilket är spännande, men jag hittar inget om hur orden används på de olika språken.

Tänkte att det kanske fanns någon här som var mer kunnig i de nordiska språken i hur orden används, just eftersom att "eventyr" verkar användas mest för det vi kallar för sagor på svenska

Ordet finns ju bevisligen på norska, som "sage", men då är frågan vad en "sage" är.

Vet att det inte är nordiskt men i engelskan så har jag i vissa fall hört att saga används för att beskriva en viss tidsera. Så kanske något liknande i övriga germanska språk?

Jeg har aldri hört om "sogu" på norsk. Heller ikke "sage." En saga er en gammel historie. En "kongesaga" er gjerne fra vikingetiden. Sagaen om Olav den Hellige. Eller på nynorsk: Soga om Olav den Heilage.

Saga brukes også som kvinnenavn.

Det verkar ju som om ordet saga i norskan och danskan används om längre prosaberättelser, historiska skildringar och släktkrönikor – just som de isländska sagorna. Kortare fantasiberättelser med eller utan övernaturliga inslag av den typ som berättas för barn i underhållande och/eller uppfostrande syfte kallas däremot just för eventyr.

Det är ju lite intressant att man i danska och bokmål använder formen saga, där man annars skulle ha förväntat sig sage. Det skulle kunna tyda på att ordet först mer eller mindre fallit ur bruk och sedan lånats in igen från isländskan, kanske när isländska sagor blev à la mode under skandinavismens glansdagar på 1800-talet. Detta senare är rena spekulationer från min sida.

https://ordnet.dk/ddo/ordbog?query=saga

https://ordbokene.no/bm,nn/search?q=saga&scope=ei

Förstår! Ja, vi kallar väl också de gamla isländska sagorna för just sagor. Och som du säger, så är Saga även ett kvinnonamn.

Och du är inne på samma spår, så antar att det helt enkelt är så att det används exklusivt för de gamla sagorna från Snorre och så vidare.

Och jo, att de använder "saga" istället för "sage" är intressant.

Fast som jag förstod det används det inte exklusivt om de isländska sagorna. Det tycks kunna användas i överförd betydelse om längre prosaberättelser även av senare datum. Eller tidigare, för den delen, från andra kulturkretsar.

Ah, så kan det vara, ja!

'Draugasaga' är isländskans ord för spökhistoria. Där är väl iofs den första delen av ordet, (drake - spöke) det intressantaste.

För alla som haft med domstolarna att göra före 2018 är det välbekant att man dömdes i en domsaga.

Det var inget fantastiskt alls utan har att göra med ordet utsaga, det vill säga att man säger något.

Mvh,

svartskalle (tho också prinsessa i en saga)

Draug är väl mer ngn sorts zombie, inte direkt besläktat med Drakkar som är drake.