Känner ilska och hat - Hur bli av med det?

Ouf. Då får jag ännu en gång höra av mig till Dambala. Börjar känna mot tjatig.

Väldigt få är kapabla till självreflektion.
Att självreflektera när man ställs inför motgångar är naturligt på sätt och vis, men att göra det även när det går bra i livet är ett tecken på excellens.

Hjärtekross, avslag, ångest, ilska och så vidare gör det hur enkelt som helst att knyta skorna och springa en mil eller två klockan ett på natten. Det är inte alla människor som har den "fördelen". Så återigen, om ni har liknande problem som TS, ta vara på dessa känslor och sök inte vård och försök bedöva känslorna med "medicin". Det är inget fel att må skit när ens liv är skit, snarare tvärt om, det är helt rätt.

Du har koll ser jag

Det är lite grand som fridykare, trasslar det kan man inte be om hjälp.

Det är nog ett mått på hur vuxen man är hur man hanterar dylika situationer.
Över trettio är det nog gott om kapabla individer?

Den typen av mognad kommer inte till alla, utan man måste vara "mottalig" ett visst budskap som innefattar att man har möjlighet att påverka stora delar av ens liv. Hänger ihop med ansvar och ägandeskap över sin situation.

Vist är det så, jag tror inte alla över 30 är självförsörjande i sitt välmående.

Har själv inte några Sune-sexpack/Lotta-lådvin i min bekantskapskrets (vad jag vet) så jag kan ana mig till ditt "inte alla"...

Samma här tyvärr, har mycket skit inombords jag önskar jag kunde bli av med. Jag vet att i grund och botten är det jag själv som måste aktivt försöka förbättra mig.

Men samtidigt känns det som jag har försökt göra det flera gånger i mitt liv, med träning , dejting, sex, resa, vara mer social ,plugg ,byta jobb, nofap osv osv men vad jag än gör känns som det jag alltid kommer tillbaka till ruta 1:/.

Har du prövat att meditera?

Jag kände mycket ilska o en del hat på 00-talet. Uttalade hot via min psykolog, bombhotade IF Metall, sa att jag skulle skära halsen på vissa o bar ibland kniv när jag var ute.

Då kände jag mig även väldigt ensam och hade utvecklat svår depression. Behandlades bl.a. med ECT o massvis med mediciner. Inget hjälpte, men det blev bättre när jag började umgås o lära känna nya vänner, samt återupptog kontakt med vissa.

Jag trivs förvisso bäst själv, men är jag helt utan kontakt med andra så mår jag inte bra.

Genom att inse att man kan inte klandra någon. Försök visa förståelse. Det har varit hemskt. Jag vet.

Fadern utgav sin son för oss. Han gav sitt liv. Han som skulle komma. Han var här och gjorde det. För dig och mig. Han uppfyllde det. Det finns inget större. Att jag var så sen att fatta innebar hur sjuk jag var. Hur sårad man blivit av världen.



Ingen rättfärdig finns, inte en enda.
11 Ingen finns som förstår,
ingen som söker Gud.
12 Alla har avfallit,
alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda,
inte en enda.
13 Deras strupe är en öppen grav,
sina tungor använder de till svek.
De har huggormsgift
bakom sina läppar.
14 Deras mun är full av förbannelse
och bitterhet.
15 Deras fötter är snabba
till att spilla blod.
16 Förödelse och elände
råder på deras vägar,
17 och fridens väg
känner de inte.
18 De har ingen gudsfruktan
för ögonen.

Vänd dig till frälsaren. Guds lamm. Människosonen. Jesus.
Den enfödde. Kristus.

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. 25 Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade.

I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

Tacka Gud.

Har ingen ani g vem Damavala är, men Gud har all tid i världen att lyssna pä dig. Han har inte gett upp dig.

Be och be åter igen. Och vill dy ha en tips för att närma de Gud och frälsningen? Be för de för dem mot vilka ditt hat är riktad. Uppriktigt och med hjärtat öppen.

Det kallas för undertryckta känslor. Någon gång i ditt liv, antagligen när du var väldigt ung så har du inte fått känna dina känslor vilket har gjort att du behövt stänga av dom och nu kommer det ut. Jag har haft jättemycket undertryckt ilska, förstod aldrig varför, livet var ju bra men ibland kunde det pysa ut ordentligt.
Gick i terapi, grät en massa och i samband med detta minskade ilskan rejält.

Endast Jesus kan rädda dig från detta.