Känner mig inte manlig för fem öre

He, dags för mig att gå i ett ruskigt försvarsläge.

Måste nämligen lyfta att jag personligen hamnar i kk-relationer å sånt och sällan i något riktigt förhållande. Vi får dock inte glömma att vi började med att surra om sårbarhet sätter en oavkortat i friendzone och ingenting annat. Eftersom kk och ons inte är någon friendzone enligt mig så har jag stått på mig. Hajar nu att ni surrar om stadiga förhållanden och där har ni garanterat mer koll än mig.

Ger således alla tre rätt och allting är fortfarande riktigt bra enligt mig.

Samma. Min cynism gällande förhållande är alldeles för enorm. Är helt enkelt alldeles medveten om vad det innebär för att ett förhållande ska gå runt samtidigt som jag är i behov av för mycket egentid samt gillar att ha variation. Träffa någon på tinder, äta gott, skratta, hitta på något, knulla, mysa, sen säger jag helt enkelt att det är bra för detta taget.

Känner igen mig mycket i det du skriver, speciellt egentiden - annars får man utslag på kroppen och man kvävs lätt till döds. Att kunna garva som du nämner är också halva grejen ju. Börjar dock bli trött på svängarna och Bukowski-stilen sliter. Ska kanske göra som ni säger, försöka dölja att man är helt trasig.

En annan sak som gör att jag känner mig mindre "manlig" är att jag inte har något synligt adamsäpple! Löjligt kanske ni tycker, men ska inte adamsäpplet vara synligt på de flesta killar/män? Har försökt att inte tänka så mycket på det, men det gör sig påmint då och då. #ingetadamsäpplesynligt

Forskning pekar mot att nivåer av manligt könshormon i livmodern har en inverkan på sannolikheten att en individ blir homosexuell. Gäller både män och kvinnor. Jag tror det är sannolikt att samma genetiska och hormonella faktorer hos just dig som individ kan ligga bakom både din upplevda brist på fysisk manlighet och att du är gay. Nu är absolut gaymän precis som alla andra grupper så att det finns alla sorter. Men om jag tänker på dem jag träffat och känt genom livet så skulle jag säga att det absolut finns en överrepresentation av lite småväxta och smala män med ljusare röster. En kanadensisk studie som visserligen hade ett litet sample hittade en skillnad utifrån självrapporterad sexualitet där gaymän var i snitt 1,5 cm kortare än heteromän.

Exakt hur än orsakssambanden ser ut hos just dig så tror jag det är jätteviktigt att du i det stora hela accepterar att du är den du är fysiskt. Visst kan du genom träning kanske bättra på självkänslan något. Men jag tror inte på att en tillkämpad mer "manlig" stil kommer att göra dig lyckligare. Inte heller när det gäller vad du gör tror jag att det är någon mening med att t ex försöka bli en "handyman" om det där med att meka och fixa med grejer ändå inte är något som ger dig nån glädje eller tillfredsställelse i sig självt. Säkert är det mycket viktigare för din pappa och farfar att du mår bra och trivs med livet och dig själv än att du går i deras praktiska fotspår.

Sen kommer nog för de flesta som andra varit inne på mer trygghet och säkerhet med åren. Då blir man också mer "manlig" av sig själv, utan att behöva vara det på något tillkämpat vis.

Lycka till med ditt liv!

Ett stort och uppriktigt tack för dina ord. Värmer i själen att läsa.

Om du inte gillar den du är, gör något åt det?

Ingen minns en fegis eller jo om det är en riktig fjolla, då minns man honom som en hundskit under toffeln.

Ja, lite bögigt är det. Men ett stort jävla mjödbord i ek för 14 vikingar är ju lite annorlunda än ett Kirszteiger-nattduksbord av återvunna pilkorgar.