Citat:
En hel del snack om autism och droger som förklaringar till det som hände. Men saken är den att man behöver inte plocka in sånt för att förklara varför en sån här sak händer. För det händer nämligen mängder av episoder av den här typen varje dag. Skälet att vi inte hör talas om dem är att inget händer, åtminstone inget riktigt otäckt. Den stressade eller arge mannen som springer efter bussen ramlar inte in under hjulen. Cyklisten som ska kolla en sak på mobilen och vinglar ut i trafiken blir inte påkörd. Personen som snubblar i trappan för den tänkte på något helt annat och inte såg var den satte fötterna ramlar visserligen, men gör sig inte illa på allvar. Kvinnan som är väldigt upprörd efter att ha fått ett otrevligt besked kliver ut i gatan utan att se sig för, men bilen som kommer hinner precis tvärnita. Mannen som är sen till ett viktigt möte gör en vårdslös omkörning i en kurva och möter en stor lastbil. Men lyckas med ett par sekunders marginal ta sig in på rätt sida av vägen.
Så här är det: Vårt beslutsfattande i stunden, det man ibland kallar för vår exekutiva förmåga, påverkas negativt av stress. Vi är olika känsliga för stress av olika slag. Men alla har vi fattat dåliga beslut i stunden när vi varit stressade och p.g.a. det brustit i uppmärksamhet. Eller i stunden gjort något som vi normalt inte skulle göra. Som att gå ut i vägen utan att först stanna upp och se oss om riktigt ordentligt.
Eller som att springa efter en buss för att vi har bråttom eller för att vi glömt något viktigt ombord. Våra normalt välfungerande logikkretsar kortsluts för en stund. Vi gör något riktigt dumt.
Oftast går det som sagt bra ändå. Vi har turen på vår sida. Någon gång ibland går det lite sämre. Men som tur är nästan aldrig så hemskt, fruktansvärt illa som det gjorde här.
Och det kan i princip nästan hända vem som helst av oss. Om vi är tillräckligt uppstressade eller upprörda.
Så här är det: Vårt beslutsfattande i stunden, det man ibland kallar för vår exekutiva förmåga, påverkas negativt av stress. Vi är olika känsliga för stress av olika slag. Men alla har vi fattat dåliga beslut i stunden när vi varit stressade och p.g.a. det brustit i uppmärksamhet. Eller i stunden gjort något som vi normalt inte skulle göra. Som att gå ut i vägen utan att först stanna upp och se oss om riktigt ordentligt.
Eller som att springa efter en buss för att vi har bråttom eller för att vi glömt något viktigt ombord. Våra normalt välfungerande logikkretsar kortsluts för en stund. Vi gör något riktigt dumt.
Oftast går det som sagt bra ändå. Vi har turen på vår sida. Någon gång ibland går det lite sämre. Men som tur är nästan aldrig så hemskt, fruktansvärt illa som det gjorde här.
Och det kan i princip nästan hända vem som helst av oss. Om vi är tillräckligt uppstressade eller upprörda.
Ett insiktsfullt svar. Folk är alldeles för benägna att ta till förklaringsmässiga genvägar (stora koncept som droger och diagnoser) istället för att se det mer basala i tillvaron. Kanske för att man inte vill erkänna att man själv besitter dessa brister.
